När Gud skapade världen satte Gud människan att förvalta den. När vi läser skapelseberättelsen ser vi syndafallets konsekvenser på tre, om inte på ännu fler, plan. På det andliga planet - människan vänder sig bort från Gud, på det sociala - människan vänder sig bort från sin nästa, och på det ekologiska planet då människan vänder sig bort från naturen i sin längtan efter att göra sin egen bekvämlighet så stor som möjligt.
Vi människor sattes att förvalta skapelsen, inte konsumera den. Djupast sett handlar det om vår syn på medmänniskan. Att vi konsumerar får konsekvenser för dem som kanske inte lever i vår direkta närhet men väl i redan utsatta områden. När vi inte ser kopplingen mellan vår egen konsumtion och människor i andra delar av världen måste vi nog tänka om. Kan vi inte avstå Thailandsresan, den nya mobilen eller nya kläder? Ja, det kan vi. Är det obekvämt? Ja, men inte för vår medmänniska i en annan del av världen. Kärleken till medmänniskan känner inga geografiska gränser och är global. Därför är det också viktigt att tänka att det jag gör ekar i en annan människas liv och verklighet.
/Micke Dapefrid, församlingspedagog i Svenska kyrkan i Boden