Ett hav av människor.
Foto: Vania dos Santos vvaniasantoss /pixabay

Finns det bara gubbar i Bibeln?

Nyhet Publicerad Ändrad

Varje månad skriver någon av Svenska kyrkan i Bodens präster i Boden Gratistidning. Denna gång är det Anna Ahlström Nilsson som reflekterar kring överrepresentationen av män både i Bibeln och vår historieskrivning.

Det undrade en konfirmand när vi pratade om Bibeln och jag kan förstå att den frågan ställdes. För tittar vi bara snabbt så är det männen och ”gubbarna” som syns och hörs mest i Bibeln och i vår historieskrivning.

Men kvinnorna finns där, både i Bibeln och i historien. Det är de urstarka kvinnorna som vänder upp och ner på hela världen, som räddar sitt folk från undergång, som bär Guds barn till världen och som fullkomligt sprudlar av kraft. Och det är de lugna kvinnorna, de som finner lyckan i vardagslivet, som sjunger lovsånger om sina barn och som lovar Gud vid vävstolen.

Oavsett hur de är och vilka de är, så finns de där. Och vi behöver dem, vi behöver lyfta fram dem. Varför kan vi undra? Ja, kanske för att det ofta är männen som synts, hörts och märkts, både i Bibeln och genom historien. Samtidigt som kvinnorna naturligtvis också är en självklar del av vårt arv och av vår historia.

Vi behöver människor att känna igen oss i när vi ser tillbaka. Och för att göra det
behöver vi lyfta fram både kvinnor och män. Vi måste lyfta fram människorna
bakom historierna. Det viktigaste är inte vilket kön en människa har, men det är viktigt att visa att alla finns, att alla får plats och att alla får vara med. Att du får vara just den du känner att du är tänkt att vara. Att det som det står i Salomos vishet i Bibeln är sant:

”Du (Gud) älskar allt som finns till och avskyr ingenting av det du skapat, ty du skulle aldrig ha gett gestalt åt något du hatade”.

Det är lätt att glömma bort att vi är älskade just som vi är, att vi inte måste göra om oss eller förneka oss själva för att få vara med, för att få höra till. Och därför måste vi ibland rikta ljuset mot de människor som gått före oss. De som varit modiga och banat väg för oss som lever idag genom att våga var dem de är, även om någon har försökt säga något annat. Oavsett vem de har varit, män eller kvinnor, så har de funnits där och varit älskade av Gud. Gud gör inte skillnad på någon människa. Gud har skapat oss till dem vi är, och precis så är vi älskade.

Vi som lever nu får berätta historierna om de som har gått före oss. Så att de inte glöms bort och så att vi på frågan ”finns det bara gubbar i Bibeln” ska kunna svara: Nej, det finns bara människor. Var och en älskad av Gud just som hen är.

/Anna Ahlström Nilsson, präst