Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Historik

År 1951 genonfördes i Göteborgs stad en ganska omfattande förändring av församlings-gränserna. Bakgrunden var den stora inflyttning som skedde vid den här tiden såsom en följd av industrialiseringen och som nådde sin kulmen efter halvsekelskiftet. Delar av Örgryte församling och Göteborgs Gamlestadsförsamling utbröts och bildade gemensamt den nya församlingen Härlanda som redan vid starten hade c:a 30.000 invånare. Inom ett drygt decennium hade i denna församling nya bostäder uppförts för ytterligare c:a 9.000 personer, i huvudsak i församlingens östra delar uppåt Härlanda tjärn till.
Som exempel på den tidens enorma folkomflyttning kan nämnas vad som hade hänt i Örgryte församling på 1940-talet.Under åren 1946 - 1948 inflyttade i församlingen 18.316 personer. Detta innebar att en dryg tredjedel av församlingen omsattes under en treårsperiod.
Stiftets dåvarande biskop Bo Giertz beskriver det unika i det som håller på att ske:
Aldrig förr har städer stampats fram ur marken i en sådan takt som i våra dagar. Det kunde inte hända förr . Vi ägde inte de tekniska resurserna,framförallt inte den sinnrika och storslagna organisation som i ett slag kan trolla fram en färdigbyggd stad ,där allting -gator, ledningsnät, spårvägslinjer,skolor och affärer,villor och hyreshus - planlagts i förväg. Just nu skrivs ett nytt kapitel i våra städers historia , ett imponerande kapitel ....Vad som förr brukade taga ett sekel eller möjligen en mansålder, det sker nu inför våra ögon så snabbt att vi knappt känner igen stadens utkanter från det ena besöket till det andra.
I den position där Bo Giertz befinner sig kan han inte nöja sig med att beskriva.
Han sänder också ut signaler:
Aldrig förr har vår kyrka stått inför sådana uppgifter som i en storstad,där nya förstäder våxer fram i den här takten. Aldrig förr har de kyrkliga myndigheterna - - Göteborgs kyrkfolk, dess församlingar,lekmän och präster stått inför en uppgift som så inträngande vädjar till allas samfällda insats.
Men varken de kyrkokommunla myndigheterna i Göteborg eller statsmaktens företrädare var benägna att taga krafttag i detta "aldrig-förrläge". Med besvikelse över dessa myndigheters brist på engegemang och handlingskraft hade dåvarande domprosten - sedermera biskopen i Växjö - Elis Malmeström tillsammans med den initiativrike och handlingskraftige pastorn vid Evangeliska Brödraförsamlingen i Göteborg ställt sig i spetsen för vad som kom att bli en ny kyrklig rörelse i Göteborg, Göteborgs Småkyrkorörelse, ledd av mycket kompetent folk från olika håll i kyrka och samhälle. 1946 bildades Göteborgs Småkyrkostiftelse som såg som sin uppgift att inspirera och medverka till att kyrkobyggnader med frivilliga medel uppfördes i de nya bostadsområdena.
Till den göteborgska småkyrkoidén hörde att det på varje ort där det borde byggas en småkyrka
skulle det bildas en lokal kyrkostiftelse som tog ansvaret för penninginsamlingen på orten liksom för planeringen och genomförandet av bygget.Varje småkyrka skulle innehålla såväl rum för gudstjänst som för andra former av församlingsverksamhet. En sådan kyrka skulle kunna byggas i etapper. Den centrala stiftelsen - Göteborgs Småkyrkostiftelse - skulle å sin sida ge stöd och hjälp i förhållande till myndigheter, vid val av arkitekt o. dyl. Dessutom skulle denna stiftelse uppmuntra det lokala insamlandet av pengar genom att skjuta till medel som motsvarade vad man på plats hade insamlat. Småkyrkorna skulle ägas av Göteborgs småkyrkostiftelse för att så garantera att de vid en framtida skilsmässa mellan staten och kyrkan kom att tillhöra kyrkan.
Ordet små i begreppet "småkyrka" hänfördes till att den både var avsedd att betjäna en mindre del av församlingen och att den av naurliga skäl - som uppförd för frivilligt insamlade medel - kom att bli en mindre byggnad.
I samråd med vederbörande församlings kyrkoherde utsåg biskop och domkapitel prästerna till de olika småkyrkoområdena. Antingen någon som redan hade sin tjänst i församlingen eller - i de fall församlingen befann sig i ett starkt skede av tillväxt - en extra präst som bedömdes vara lämplig för uppgiften att leda församlings-och kyrkouppbyggandet från grunden. Under den stora uppbyggnadsfasen vid början av andra hälften av 1900-talet uppstod ett tjugotal lokala stiftelser som anknöts till Göteborgs Småkyrkostiftelse.
Björkekärrs småkyrkodistrikt
Det var denna modell som angav riktlinjerna för Svenska kyrkans pionjärarbete i Björkekärrsområdet av Härlanda församling. Området hade tidigare tillhört Örgryte och endast varit bebyggt med några få torpställen bl. a. Rosendal, Björkekärr och Robertshöjd. Håkan Starke som under ledning av Gunnar Rudborg i ett par års tid varit biträdande präst i Skårs småkyrkodistrikt i Örgryte församling blev hösten 1954 kallad och förordnad till distriktspräst i detta ännu namnlösa område i Härlanda tjärns närhet. En del villor var redan då uppförda och bebodda medan flerfamiljshusen just påbörjats.
Det blev pionjärprästens uppgift - vid sidan av andra uppdrag i den stora församlingen - att förbereda ett målmedvetet distriktsarbete i Härlandatjärnsområdet:
- Skaffa tillfälliga lokaler för gudstjänst- och församlingsarbete av olika slag.
- Ta kontakter med nyinflyttade som var beredda att göra frivilligtjänst t ex som söndagsskollärare, sykretsmedlemmar, juniorledare, körmedlemmar, penninginsamlare och styrelsemedlemmar i kyrkostiftelsen.
Efter ett år av förberedelser fanns det både lokaler och frivilligmedarbetare så att gudstjänstlivet och församlingsarbetet i övrigt kunde startas i källarvåningen på Lådspikaregatan 24.
Med den första gudstjänsten där söndagen den Helige Mikaels dag 1955 börjar Björkekärrs kyrkohistoria. De hyrda lokalerna bestod av två rum - kyrksalen på 40 kvadratmeter och församlingssalen på 20 - plus ett litet pentry! Efter ett uppbyggnadsskede hölls där söndagsskola eller familjegudstjänst söndagar kl 9, högmässa med eller utan nattvard kl. 10.00 och 11.30. Dessutom hölls söndagsskola på ett flertal andra platser inom området, t.ex. i skolsalar och i villornas souterrängvåningar. Vid 1960-talets början som var söndagsskolans storhetstid i stiftet samlade denna form av barnverksamhet c:a 300 barn inom björkekärrsdisriktet .En besöksgrupp med inriktning på kontaktbesök i konfirmand- och dopfamiljers hem utbildades och utsändes. Dessutom gjorde denna grupp - förstärkt med flera andra församlingsmedlemmar - tre år i följd besök i varje hem för insamling av pengar till kyrkobygget.Prästen var heltidsanställd, församlingsmusikern och vaktmästaren var timanställda (med ett fåtal veckotimmar var). För övrigt drevs församlingsverksamheten helt med frivilliga medarbetare. Med undantag av söndagsskolearbetet bekostades församlinsarbetet vid den här tiden med frivilliga gåvor.
I början av år 1956 bildades en kyrkostiftelse med distriktsprästen som ordförande.Sekreterare var assessor Lennart Hellgren och byggnadssakkunnig civilingenjör Bror Kristoffersson .I den lokala stiftelsen ingick enligt stadgarna två representanter för Göteborgs Småkyrkostiftelse, i detta fall Härlanda församlings förste kyrkoherde Arthur Enander och Småkyrkostiftelsens sekreterare Gunnar Rudborg. Stiftelsen valde sitt namn efter gatan där kyrkan skulle ligga och som i sin tur liksom den intilliggande skolan fått sitt namn av torpet Rosendal. Rosendals kyrkostiftelse fick 60.000 kr. till sitt förfogande som startkapital. Summan hade flutit in genom ett par donationer i samband med församlingsdelningen, genom andra gåvor förmedlade av församlingens kyrkoherde och genom syföreningspengar från den stora och livaktiga Härlandakretsen, ledd med stor entusiasm och kreativitet av fru Kamma Enander.
Till arkitekt utsåg kyrkostiftelsen Johannes Olivegren som ett par år tidigare vunnit en stor principiell småkyrkobyggnadstävling med hundratalet deltagare, anordnad av Göteborgs Småkyrkostiftelse i samarbete med samfundet Pro fide et christianismo i Stockholm. Den konstnärliga utsmyckningen uppdrogs åt glaskonstnären Ralph Bergholtz i Nyhamnsläge. Kyrkan stod färdig på senvåren 1958 i sin första etapp d.v.s. med kyrkorum, grupprum, kök och en vikvägg som möjliggjorde att den lägre delen av byggnanden kunde användas både som församlingssal och som tillägg till kyrkorummet när gudstjänst pågick. Redan under byggnadsåret var hela kostnaden - 240.000 kr. - helt betald med de på frivillig väg insamlade medlen.
Björkekärrs församling och pastorat
Inställningen från Göteborgs kyrkliga samfällighet till uppförandet av småkyrkor i de de nya stadsdelarna förändrades succesivt i positiv riktning under kommande år. Man var beredd att ta ett allt större ekonomiskt ansvar. Man beviljade anslag av de kyrkokommunala medlen både till driftskostnader, personalkostnader och byggnadskostnader i stegrad skala, vilket också Björkekärr fick del av. År 1973 tillbyggdes kyrkan med ett bifogat församlingshem som helt bekostades av Kyrkliga samfälligheten. Ännu en tillbyggnad av kyrkoanläggningen gjordes av samfälligheten år 2001 i samband med att Björkekärr brutits ut ur Härlanda pastorat och bildat eget pastorat, fått egen kyrkoherde och egen administration.
Så har det vackra området uppåt Härlanda tjärn under ett halvt århundrade utvecklats från att ursprungligen ha varit en utmark i Örgryte församling, år 1951 blivit en del av den nybildade Härlanda församling, 1955 ett arbetsdistrikt benämnt Björkekärr inom Härlanda församling, 1992 en egen församling i Härlanda pastorat och slutligen år 2000 ett eget pastorat i Nylöse kontrakt i Göteborgs stift. I takt med utvecklingen har den ursprungliga småkyrkan blivit en församlingskyrka med plats för gudstjänster, verksamheter och personal i enlighet med tidslägenas varierande behov.
Håkan Starke