Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Andakt

Påsken

Herren lever, våga tro det,

Lämna den tid som gått.

Hoppet är framtid,

nu är livet, 

vår möjlighet.

 

Påsknattsmässan i Den heliga gravens kyrka i Jerusalem är slut och vi vandrar hemåt genom gamla stan. Bär våra påskljus i händerna. Trängseln är stor. Alla är glada och kända och okända hälsar varandra med ”Kristus är uppstånden”, en hälsning som besvaras med ”Ja, han är sannerligen uppstånden”.  

Förra söndagen gick vi med palmkvistar i händerna från Olivberget in genom stadsporten för att minnas Jesu intåg i Jerusalem för att fira den judiska påsken, Pessah.

”Se din konung kommer, sittande på en åsninnas fåle” (Joh.12:15-16). En kung på en åsna! Allt har han gjort bakvänt, denne snickarson från Nasaret. Här kommer den stora Dårskapens kung; i slitna kläder, på en åsna, och ett hov av tilltufsade, väderbitna följare. Men nu! Nu rider han som i triumf för att snart avrättas som en förbrytare, mannen som blivit en ”stötesten” för sin samtid och som fortsatt vara det i årtusenden. För vår värld idag. Kungen vi sjunger om.                                      Kungen vi säger oss tro på.

Vem är då denne? Frågade man sig då och frågar man sig nu. Jo, han är den yttersta konsekvensen av Guds kärlek till alla människor. Till dig. Till mig. En så vettlös kärlek att den går i döden för att vi ska upprättas till det liv vi i skapelsen var ämnade till. Korset väntar honom, det vet han. ”Jag och Fadern är ett” hade han sagt. Det är Gud själv, Gud i människan, som sitter där på åsnan, beredd att dö för att rädda människorna, ”… för att världen skulle bli frälst genom honom” (Joh:3:17). Det är det glada budskapet -evangeliet- om den stora kärlekens ständigt närvarande uppståndelsekraft, pånyttfödelsen i varje människas liv, som nu ska bli förkunnat en gång för alla.  ”Och se, jag är med er alla dagar intill tidens ände” sade han några dagar efter sin uppståndelse till alla de omtumlade, troende, tvekande, undrande och tillbedjande som följt honom till korset och gravläggningen och som stod tvivlande inför den tomma graven.

Det var då. Och det är idag.

Palmsöndagen inleder Stilla veckan då Jesu lidandes historia står i centrum. På Skärtorsdagen äter han den traditionella påskmåltiden tillsammans med sina lärjungar; detta är nattvardens instiftelsedag. Kvällen och natten tillbringar de i Getsemane vid Olivbergets fot och där blir Jesus gripen och förd till rättegång och, senare, avrättning. Fastspikad på ett kors som vilken brottsling som helst. Krönt med en törnekrona och med den förnedrande texten ”Jesus från Nasaret. Judarnas konung” på korset. I fredags vandrade vi med hundratals människor från hela världen längs Via Dolorosa (Smärtornas väg) från Herodes palats via Golgata till Den heliga gravens kyrka.

Här kunde historien varit slut. Men i stället är det något nytt som tar sin början. Jesu betydelse som Messias ligger just däri att han både är den korsfäste och den uppståndne, båda lika nödvändiga. Jesu uppståndelse är den stora vändpunkten, evangeliets centrum, utan vilken det kristna budskapet skulle förlora sin mening: ”Om Kristus inte har uppstått, är er tro förgäves” (1 Kor 15:17). Den nya tidsåldern, rättfärdighetens och livets tidsålder, är inne. Om Kristi uppståndelse inte var en verklighet hade ju inget omvälvande skett. Kristi uppståndelse är medelpunkten i Guds frälsningsplan för hela mänskligheten. Genom uppståndelsen når hans Messiasuppgift sin fulländning.

Men hur ska vi då förstå det som hände? En död som återvänder till livet; en orimlig tanke, omöjlig att begripa, det kan ju inte ha hänt. Hur ska man kunna tro på detta? Så är det ju för många av oss, tvivlet gnager, det är svårt att frigöra sig från det. Den franske filosofen Voltaire uttryckte det så: ”Credo, quia absurdum” (= Jag tror eftersom det är orimligt). Tro är inte att förstå. Tro är att släppa in uppståndelsens mysterium i mitt liv, den ofattbara kärlekens mysterium konkret uppenbarat i och genom Jesus Kristus. Att vara kristen är att ur döden få gå in i ett nytt liv och en ny gemenskap.

 

Kristus är uppstånden!

Ja, han är sannerligen uppstånden!

 

Glad Påsk!

Birgitta Knutsson

                 

                 

 

Andakterna på den här sidan är skrivna av församlingsmedlemmar, ta kontakt med Anna om du vill delta med egna tankar och texter.

Anna Kristiansson

Anna Kristiansson

Bjärreds församling

Mer om Anna Kristiansson

Jag är komminister och har tillsammans med vår diakon hand om kontakten med sjukvård och äldreomsorg i Bjärred.Jag håller i pilgrimsvandringar, korta och längre. Jag har så klart också dop, vigslar, begravningar, konfirmander och diverse gudstjänster.