Andakt

Diakoni

Diakoni som pilgrimsvandring
Att pilgrimsvandra är både avkopplande och ansträngande. Avkopplande från mycket av det vanliga i vardagen. Men också fysisk avsträngande. Därför vill jag inte ha för tung ryggsäck att bära. Då är det bara det allra nödvändigaste som jag kan ta med mig. Och vad är nödvändigt? Mycket av det som jag i vanligtvis tycker är nödvändigt måste jag lämna hemma.

Vi vandrar i en liten grupp. Vissa delar av vandringen går vi i tystnad andra delar av vandringen samtalar vi med varandra. Jag tycker det är skönt att vi går en grupp. Om någon blir trött eller får ont så hjälps vi åt att bära den personens packning. Om någon behöver vila en stund är det alltid någon som väntar, ingen behöver gå ensam.
När vi kommer fram till vårt övernattningsställe ser vi till att alla får en plats att sova på. Vi hjälps åt med matlagning och praktiska uppgifter.

När jag vandrar så har jag tid för mina egna tankar på ett annat sätt än i vardagen när så mycket annat pockar på. Jag tror naturen hjälper mig också, det öppnar mina sinnen. De djupare funderingarna kan få plats. Det är skönt att gå i tystnad tillsammans. Jag får vara ifred med mina tankar men är ändå inte ensam. När jag vill samtala om mina tankar och funderingar så finns den möjligheten, då finns där någon som vill lyssna. Och vid ett annat tillfälle får jag möjlighet att lyssna till någon annans funderingar.

Vi får också samlas i bön och nattvard under vår vandring. Gud är med oss alla dagar i alla situationer. Vi får tacka Gud för alla våra upplevelser, för allt vackert vi får njuta av i naturen, för gemenskapen. Vi får också be om beskydd och hjälp när det känns tungt och svårt.
Diakoni är en del av kyrkans uppgifter, ordet betyder tjänst, att tjäna sin nästa. Det uppdraget har Jesus Kristus gett till oss alla kristna, det handlar om att vi ska vara medmänniskor som ser och bryr sig om vår nästa.
Diakoni kan beskrivas som en pilgrimsvandring. Vi behöver varandra. Både i det tunga men också i det som är glädje. Vi hjälps åt när någon behöver stöd, tröst och hjälp. Vi lyssnar till varandra visar omsorg och respekt. Vi delar med oss av mat och saker till den som saknar. Glädje och fantastiska upplevelser behöver vi också få dela med oss av.
Men det är inte alltid lätt att vara den goda medmänniskan. Vi får be till Gud om kraft, hjälp och vishet. Det är en styrka när vi tillsammans får be till Gud, när vi får lämna över i bön det som känns tungt. Jesus har lovat att vara med oss alla dagar, de mörka och svåra men också de glädjefyllda och härliga.
Det är en så stor glädje att tillsammans få tacka Gud för allt gott vi får ta emot. Gud har gett oss olika gåvor som kommer till glädje och nytta när vi hjälps åt.

Psalm 288
Gud från ditt hus vår tillflykt du oss kallar ut i en värld där stora risker väntar.
Ett med din värld så vill du vi skall leva. Gud gör oss djärva.

Lyft oss o Gud ur våra tröga vanor. Krossa vårt skal av värdighet och blyghet.
Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska. Gud gör oss fria.

Ge oss din blick för dolda möjligheter. Ge fantasi att finna nya medel,
Gud i din tjänst för fred och bröd åt alla. Gud gör oss kloka.

Människor krav skall pressa oss och tvivel oro och jäkt skall tynga våra sinnen.
Låt oss då känna att din kärlek bär oss. Gud gör oss glada.

Herre visa oss din väg och gör oss villiga att vandra den.
Amen

 Gunilla Gottsäter

Andakterna på den här sidan är skrivna av församlingsmedlemmar, ta kontakt med Anna anna.kristiansson@svenskakyrkan.se om du vill delta med egna tankar och texter.