Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Bjärreds församling Besöks- och postadress: Öresundsvägen 9, 23735 Bjärred Telefon: +46(46)294050 E-post till Bjärreds församling

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Andakt

Diakoni

Öppna mig för din kärlek. Världen behöver mig.
Världen behöver din kärlek strömmande genom mig.

Forma mig för ditt rike. Uppväck mig ge mig liv.
Tag mig nu in i din lydnad. Herre förvandla mig

Jag var 10 år och lekte med Ingrid, min klasskamrat, och hennes 9-åriga lillasyster Emma i parken längs Helge å. Det var en strålande vårsöndag, solen sken och vattnet i ån porlade glatt. Vad vi lekte minns jag inte, men vi var strängt förbjudna att leka längs åkanten. Plötsligt får vi se Emma sitta ända nere vid vattnet. Hennes fascination för det strömmande vattnet var total. Nästan framme hos henne såg jag hur hon liksom bara tippade över och omfamnade vattnet. Snabbt virvlade hon iväg mot de öppna luckorna i kraftverket. Jag har aldrig kunnat glömma den synen, skräcken, paniken och tanken på hur hennes lilla kropp slog emot de vassa hårda stenarna i fallet. En vecka senare hittades hon.
Det var ett grymt möte med döden för en tioåring. Och jag har egentligen aldrig slutat skuldbelägga mig för det som hände. Mina föräldrar hjälpte mig efter bästa förmåga men i skolan lades locket på. Vi barn hade ingen som talade med oss om vad som hänt och vi förblev stumma med våra frågor och tankar. Mamma stöttade Emmas familj med besök och skickade många färdiga middagar till dem för att barnen skulle få något att äta.
Denna traumatiska upplevelse kommer ibland tillbaka till mig då jag i nyheterna hör om olyckor eller andra tragiska händelser som drabbar ett samhälle. Nuförtiden mobiliseras ofta alla goda krafter i samhället, även kyrkans, och ingen lämnas ensam med de frågor och sönderslitande oro som väckts till liv. Och jag frågar mig ofta: hade jag mått bättre om det då hade funnits en liknande beredskap?
Under den senaste tiden har ungas psykiska ohälsa observerats i medierna. Och jag känner precis igen mig. Jag fick nämligen uppleva nesan att bli underkänd i studentskrivningarna. Jag som slitit så och aldrig sparat någon möda i skolarbetet, vettskrämd intill sammanbrottets gräns inför varje latinskrivning. Psykiskt mobbad av några klasskamrater och lärare. Men min latinlärare var obeveklig. Vad hjälpte det med A i musik och att varenda terminsavslutning ha varit sångsolist. Jag var helt förkrossad, olycklig över att ha svikit mina föräldrar. Och helt övertygad om att jag var ”dum i huvudet” och borde ha insett det för längesedan. Hela gymnasietiden hade varit en plåga som jag hade hoppats komma igenom med förståndet i behåll. Jag ”räddades” av att bli jättesjuk i Röda hund lagom till de muntliga förhören och hade ändå inte kunnat slutföra studentexamen. Min avhållne fransk- och engelsklärare övertalade mig att gå om sista ringen och jag blev student året efter. Att jag inte var så ”dum i huvudet” som jag trodde har jag senare övertygat både mig själv och andra om. Men jag undrar: hade det behövt ta 10 – 15 år för mig att komma tillrätta med mitt urusla självförtroende om vi hade haft en skolsköterska, en skolkurator eller psykolog att få hjälp av. Extra stöd i något ämne fanns heller inte att tillgå.
Allt var sannerligen inte bättre förr.

September är diakonins månad i kyrkan. ”Diakoni” kommer från det grekiska diakonein och betyder ”att tjäna”. Svenska kyrkan har som uppgift att upprätthålla gudstjänstlivet i alla dess former, att undervisa om kristen tro och att skapa mötesplatser för samtal om och kring tro och liv. Diakoni är det praktiska kärleksarbetet i församlingen, hjälp för människor i alla åldrar som i olika situationer söker kyrkans stöd. Som en röd tråd genom detta löper Jesus eget förhållningssätt mot dem som sökte honom, hans uppmaning till oss att ta vara på vår nästa.
I urkyrkan, i den apostoliska församling, som bildades i Jerusalem efter Jesu död, försvann det arbete vi idag kallar diakoni allt eftersom och vården av sjuka, fattiga och andra materiellt utslagna togs om hand av olika kloster och andliga riddarordnar.
Reformationen innebar visserligen en religiös förnyelse med socialetiska konsekvenser, men det kom att dröja tre hundra år innan de grundtankar som den nutida diakonin vilar på formulerats. Och ännu längre innan man kunde erbjuda utbildning för diakoner och diakonissor.
Men du och jag, hur kan vi ta vara på vår nästa? Öppna öron och ögon och du ska se hur lite som behövs för att göra livet lite lättare för de ensamma, de gamla, för de yrkesverksamma, för unga vuxna och för barn i din närhet.
Idag har nästan alla församlingar diakoner anställda som ansvarar för det diakonala arbetet bland församlingsborna och man upprättar samarbete med kommunen, vårdgivare och medicinska centra. I vår församling finns det många frivilliga i det arbetet. Men det behövs fler. Du behövs!

Nu till din tjänst, o Herre, ger jag min kropp och själ.
Låt mig ur döden få uppstå. Kristus, du livet är.

Omslut mig med din kärlek. Världen behöver mig.
Världen behöver din kärlek strömmande genom mig. (sv ps 96)


Birgitta Knutsson