Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Andakt

Fastan

Julen är slut, julgranen har kastats ut och juldekorationerna stoppats ner i sina lådor igen. Adventsstjärnor och ljusstakar har plockats undan och plötsligt känns det lite mörkare och dystrare.
Även i kyrkoåret går vi från ljus till mörker. För många människor idag, kanske de flesta, är julen den viktigaste högtiden av flera under året, men i den tidiga kristna kyrkan fanns endast en högtid, påsken. Den firades till minne av Jesu död och uppståndelse, och så viktig var den att det under århundradenas lopp växte fram en förberedelsetid, fastan, inför påskhelgen, samt dessutom ett par veckors förfasta. De båda sista veckorna i fastan brukar kallas ”passionstiden”, varav den sista för ”stilla veckan”. Nu är vi långt ifrån julens ljus och glädje, och redan på dagarnas namn känner man allvaret och karaktären i den tid som leder fram till påskens dramatiska händelser: Jesu lidande och död på korset.
Inför sin frälsningsgärning tillbringade Jesus fyrtio dagar av fasta ute i öknen. Vi har nog svårt att föreställa oss vad detta innebar av hunger och umbäranden. Men seden att fasta har levt kvar i kyrkor och kloster, och frågan är: Vad betyder fastetiden för oss vanliga människor idag? Om sanningen ska fram skulle jag tro att den för de flesta av oss inskränker sig till att vi sätter in en vas med videkissar eller björkris - och så är det dags att frossa i härliga fastlagsbullar! Hur många av oss gör det som ordet fasta betyder, nämligen fastar? Vad innebär det att fasta och vad är egentligen meningen med det? Att fasta brukar vi definiera som att avstå från mat och/eller dryck under en viss tid. Men man kanske skulle kunna utvidga den definitionen till att avstå från vad som helst som vi kan vara mer eller mindre beroende av och som vi tycker är svårt att ge upp – godis, alkohol, tobak, TV, spel, resor, nya kläder, ”prylar” osv, osv; det är naturligtvis helt individuellt vad vi tycker att vi är beroende av och har svårt att avstå från. Att fasta innebär en träning i självbehärskning, att lära sig avstå från något man har svårt att vara utan, att växa till sin inre människa och få en uppfattning om hur det är att lida brist. Och, inte minst, att vända sin själ mot Gud.
Själva ”grejen” med fastan är att det ska hända något med oss, att vi ska drabbas av en insikt som gör oss mer kärleksfulla och medmänskliga, att vi ska komma närmare Gud och se omvärlden ur de lidandes perspektiv, få en vilja att offra något för andra, en inställning att bära med sig allt framgent. Den försakelse man själv har gjort frivilligt gör det lättare att förstå nöden hos dem som verkligen lider. Låt oss ta vara på tiden fram till påsk, öva oss i försakelse och be om uthållighet i fastan och kärlek till våra medmänniskor.
Vi lägger den här tiden i Guds händer och ber:
Herre, hjälp mig att denna fastetid förstå vad det betyder att offra något för att någon annan ska få leva. Det som du gjorde. För mig. För mig utgiven. För mig utgjutet. Amen.
(Bönboken 170)


Psalm 738


1. Herre, du vandrar försoningens väg, själv både flykting och fredlös.
Smärtornas gata med hetta och damm drev dig din kärlek att gå. Visa oss vägen, försoningens Herre. Ge oss nu viljan att gå den.

2. Herre, du visar oss frihetens väg. Fri är blott den som kan tjäna,
den som av kärlek kan glömma sig själv, den som fått mycket förlåtet.
Visa oss vägen, du frihetens Herre. Ge oss nu viljan att gå den.

3. Herre, du visar oss himmelens väg, den som oss leder till livet.
Målet är himlen, men jorden vår väg. Själv går du här vid vår sida.
Visa oss vägen, du himmelens Herre. Ge oss nu viljan att gå den.

 

Gunnel Engström

 

 

 

 

Andakterna på den här sidan är skrivna av församlingsmedlemmar, ta kontakt med Anna anna.kristiansson@svenskakyrkan.se om du vill delta med egna tankar och texter.