Andakt

Påsken

2021   PÅSKANDAKT 

Kyrie eleison

         Kyrie eleison

                   Kyrie eleison

HERRE FÖRBARMA DIG 

Under Fastetiden har jag så gott som dagligen lyssnat till den Rysk-Ortodoxa mässan. Underbar, klangrikt skön körsång som ger en glimt av himmelens härlighet. Kyrie eleison, Herre förbarma dig, vårt förtvivlade rop på hjälp i denna hemsökelsens tid.

Kyrie eleison är också min bön denna påsk, annorlunda alla andra.

Det var dags för Jesus att bege till Jerusalem för att fira påsken i templet. Men både Jesus och lärjungarna var rädda; de visste ju att de styrande judarna fruktade att det skulle bli oroligheter, t o m upplopp, om den här barfotapredikanten och hans anhang skulle dyka upp i staden. De religiösa ledarna var rädda för en Messias som i sinom tid skulle komma enligt profeterna och med makt och myndighet äntligen befria israeliterna från ockupanterna och upprätta Guds rike på jorden.

Du och jag då, alla vi som genom tiderna läst och undervisats om alla dessa berättelser, fått dem förklarade, sönderpredikade, tagit emot dem och känt den där lätt pirrande känslan i bröstet. Visst är evangelium skönt!

 ”Jag och Fadern är ett” sade Jesus själv. Känner vi att Människosonen var Guds son, bärare av kraften från skapelsens eget hjärta, den osannolika kärlekens kraft, ursprungets, nuets och framtidens kärlekskraft. Detta är vår tro som vi predikar, sjunger, vittnar om.

Men det brinner en eld i denna tro! Eller skulle göra det om tro blev liv och trängde ut ur kyrkor och bönehus levande och konkret till alla hem, arbetsplatser, ångestens grå och hopplösa instängdhet.

Korset, ett avrättningsverktyg, en dödssymbol, uttrycker förkastelse och dom. Jesus måste lida kval och smärtor, och förnedring som vilken annan brottsling som helst. Men korset blir här den fulla upprättelsens och människovärdets tecken ett uttryck för en kärlek så märkvärdigt stor att vi inte har ord för den. Och på andra sidan lyser uppståndelsens ljus. Där slog det nya livets hjärta för människan och världen: Guds egen puls. Jesus predikade människovärdets, upprättelsens och gudskärlekens klasslöshet för de fattiga, frihet för de fångna och befrielse för de förtryckta. Han var Guds kärlek personifierad, hos honom brann Guds kärleks eld för varje människa.

Ja, Jesus var farlig för sin tids samhälle liksom Guds kärlek alltid är farlig för maktens herrar och hantlangare, liksom för våra själviska önskningar, liksom för vår trångsynta indelning av varandra. Guds kärlek har en annan dimension än vår etablerade, allmänt godkända till ”nuvarande omständigheter” anpassade. Har vi sagt ja till Gud i våra liv har vi sagt jag till denna. Det är i den vi ska leva och verka som enskilda och församling.

Detta förstod inte lärjungarna strax, men då Jesus blivit förhärligad kom de ihåg det. ”Och se jag är med er alla dagar intill tidens ände” sade han till den omtumlade, troende, tvekande och undrade skaran av följare några dagar efter det att gudskärlekens kors – och uppståndelseverk var fullbordat. ”Jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen” var hans glada budskap och han manade oss till efterföljd ”Jag har ju givit er ett föredöme, för att ni ska göra så som jag har gjort mot er”. 

Det var då. Det är nu, idag.

Herre. Mästare och Kung.

Tag min hand. Håll mig hårt. Jag behöver dig.

Kyrie eleison.

Amen

Birgitta Knutsson

 

                                          

Andakterna på den här sidan är skrivna av församlingsmedlemmar, ta kontakt med Anna anna.kristiansson@svenskakyrkan.se om du vill delta med egna tankar och texter.