Bjärreds församling

Prata med oss

Kontakt

Bjärreds församling Besöksadress: Öresundsvägen 9, 23735 Bjärred Telefon: +46(46)294050 E-post till Bjärreds församling

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Till innehållet

ANDAKT

Tankar inför hösten


Tankar inför hösten

 Så är den här igen, den vemodsfulla hösten när naturen byter skepnad och tystanden blir så påtaglig. Fåglarna har sjungit sin avskedssång och flugit hem igen, åtminstone alla de som har sina egentliga hem på varmare breddgrader.  Vi kanske räknar dem som våra, men de bara gästspelar här några korta månader när det är ljust nästan dygnet runt. Fåglarna flyger söderut men vi har vårt hem här, där vi kan njuta gemensamma stunder, något värdefullt för oss och något att tänka på för oss alla.

 Hösten kan kännas som en uppförsbacke för en del medan den känns spännande för andra inför alla nya utmaningar som väntar. Hösten är en tid av samlande, man skördar i grönsakslandet, och söker sig till skogens skafferi efter bär och svamp inför vintern. Kanske är just detta höstens stora möjlighet, att samla ihop och få tid för eftertanke.

I massmedia översköljs vi av uppmaningar hur vi ska motionera och äta rätt för att vi ska må bra. Samtidigt passar varuhusen på att presentera de senaste sportskorna och gympa-kläderna som vi helst ska bära när vi svettas på gymmet och i motionsspåret. Utsidan, kroppen, den kämpar många av oss med att hålla efter. Men hur är det med insidan, själen? Det handlar ju inte om att man ska bli någon annan än den man är, men att se sig själv och sitt liv som värdefullt kan vara svårt när vi hela tiden bombarderas av andra budskap och det känns som om man förlorar självkänslan, tron och tacksamheten. För mig handlar det om att finna en livsharmoni där kropp och själ är en helhet.

Livet förändras hela tiden. Vi ställs ständigt inför nya situationer, utmaningar och vägval. Ibland hittar man nya okända sidor hos sig själv, sidor att bejaka, sidor att försöka förlika sig med eller sidor att bekämpa. Det finns många vägledare av olika slag som vill styra oss och få oss att tro, att de har svaren på livets alla gåtor. Men jag väljer att be livets Gud om hjälp. Han som säger att han är ”vägen, sanningen och livet”, Jag är ”vägen, sanningen och livet” – säger Jesus – egentligen ett otroligt påstående. 

 När vi nu står inför hösten ser några av oss fram emot att kura ihop sig med tända ljus och en god bok, medan andra tycker att sommaren rusade iväg alldeles för snabbt. Vi är alla olika i olika delar av vårt liv och jag tror att det är helt i sin ordning. Hösten handlar för mig, i likhet med Tomas Sjödin om ” en tid för andliga investeringar, den goda läsningen, musiken och körsången, stillheten och bönen. Att unna sig de långa tysta promenaderna och samtalen där vi vågar oss en bit under ytan”.

”Allt har sin tid, livet har sin gång. Allt är skapat för sin tid” – kan vi läsa i Predikaren, tredje kapitlet.

Skapelsen har ett eget livsmönster som vi får vara en del av, ett livsmönster som outtröttligt går från död till liv. Det är en trygghet att kunna vila i vetskapen om alltings pånyttfödelse. Så när löven faller, när polotröjan tas på och när trädgårdsmöblerna får tacka för sig, får vi förundras och vara tacksamma över att vi får vara en del av skapelsen. Jag upplever att tankarna får en annan rymd på hösten, alla sommarens hysteriska måsten tar paus och lämnar efter sig ett lugn med utrymme för eftertanke och tacksamheten gör sig påmind.

Men varför är det så svårt att vara tacksam ibland? Varför glömmer vi bort det goda i vårt liv, familjen, vännerna, tryggheten? Jag vet i alla fall att när jag stannat upp, då har tacksamheten vuxit hos mig, då har jag tänkt på vad jag faktiskt har, vilka gåvor jag bär med mig. Jag kan tillåta mig vara tacksam och glad över den jag är, dela med mig av det goda jag fått och göra tillvaron ljusare för andra när höstmörkret är här.              

Men det döljer sig mera i hösten, vemodet och känslan av att tiden rinner ut, inte bara för sommaren utan också för livet. Kanske tänker vi inte så mycket på det, men år ut och år in arbetas det liksom in en medvetenhet om att trädens lövfällning också har en motsvarighet i varje människas liv. Under många år har jag känt vemodet komma när sommaren närmar sig sitt slut, när sista allsångsrefrängen från Skansen tonar ut och sista sommarprataren gör sin röst hörd i radion. Hösten är för mig vemodets årstid, men också tacksamhetens och lugnets. Hösten kan kännas som en lång uppförsbacke, som liksom hejdar oss. Och det behövs kanske, för att vi ska ge oss tiden att varva ner i eftertanke och reflektion.

Vi ber:


Gud, tack för alla de små ting jag oftast glömmer.
Tack för det leende jag fick idag. 
Tack för ett vänligt ord. 
Tack för en sång jag hörde. 
Tack för det som växer omkring mig, gräset, blommorna, träden.

Tack för det som växer inom mig, en smula vishet mer för varje dag.
Tack också för minsta kryp, för flugors surr och fåglars sång,
Tack för sol och skuggor, åskans muller långt, långt borta.
Tack för allt detta som gör att jag känner mig hemma i den värld 
som du har skapat åt mig.  

Amen.

Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat. 
Låt ditt rike komma. 
Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. 
Ge oss idag det bröd vi behöver. 
Och förlåt oss våra skulder, 
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. 
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.

 Amen.

Psalm 297 – Härlig är jordeN

 

Herren välsigne oss och bevare oss
Herren låte sitt ansikte lysa över oss
och vare oss nådig.
Herren vände sitt ansikte till oss
och give oss frid
i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.

 Amen.

 Hans-Ingvar Hansson