Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Andakt

Hösten

Människan är som gräset, förgänglig som blomman på ängen. Gräset torkar, blomman vissnar, när Herrens vind går fram. Ja, folket är gräs.
Gräset torkar, blomman vissnar, men vår Guds ord består i evighet.
(Jesaja 40: 6 - 8)

Den har kommit smygande, men plötsligt är den här – hösten, förebudet till den mörka delen av året.
Det är en förändringens tid. Medan temperaturen sakta sjunker och sommarkänslan försvinner har många träd redan skiftat färg från grönt till gult eller brunt; de flesta vilda blommor har vissnat medan en del försöker sig på en andra blomning. Dagen har plötsligt och nästan omärkligt blivit flera timmar kortare. Transträcken drar ut över kusten och småfåglar flockas och samlar krafter inför den långa flytten söderut.
Det är också en samlandets tid. Skörden är bärgad och fälten står tomma och på min cykeltur längs åkrarna sänder jag en bön av tacksamhet över den rika skörden – Gud, låt den rädda utkomsten för de många bönder som drabbades av förra årets torka!
De välsignade björnbären är slut, men nu är det äppeltid!
Grönsaksdiskarna i mataffärerna dignar av allehanda frukter, färska grönsaker och rotfrukter, man kan välja och vraka, laga mat med nya sammansättningar, experimentera och njuta av allt det nyttiga, det är livets fest!

Höstfesten och den fina skörden ger oss mat över vintern, kroppen får det den behöver i vår del av världen. Men själen då, hur är det med den? När arbetslivet är över och ålderns höst närmar sig kommer tankarna in på nya spår. Riktningen har ändrats, livstrappan går inte längre uppför, den går nedför. Hur blev mitt liv? Vad gjorde jag av det? Vad var det som var sådd, växt och skörd i mitt liv och hur blev resultatet? Vad gjorde jag, som jag inte borde, och vad gjorde jag inte, som jag borde ha gjort? Sådde jag något som bar frukt, eller kommer att bära frukt, eller var jag en usel trädgårdsmästare? Det är en eftertankens tid. Liksom naturen nu går till vila, vissnar och dör kommer också jag, vi alla, att en gång göra det. Vi oroar oss över att vi inte varit sådana som Gud vill att vi ska vara. Men det enda som är bestående i en föränderlig värld i en föränderlig tid är Guds kärlek till hela sin skapelse. Vi kan förlita oss på Jesus själv, då han säger: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör.” (Joh 11:25)

Bön: Gud, vår Skapare, tack för hösten med den klara luften, de vackra, lysande färgerna, den nyplöjda åkern och den mognande frukten. Du som är densamme både höst och vår, hjälp oss att mogna i vår tro, stärkas i vårt hopp och få en djupare kärlek till dig och varandra. Och när vi blir gamla, vissnar och dör, ge oss då del i det liv som aldrig dör.

Ps 798
1. Som liljan på sin äng, som fågeln högt i skyn, som stjärnan i sin rymd, så är jag till i dig. Du mäter alla mina år. Du räknar mina huvudhår. Jag växer i din närhets land, du bär mig i din hand.
4. Som liljan på sin äng till slut ska vissna ner, går sommaren mot höst och dagen lugnt mot kväll. Men blomman som i vila går ska snart slå ut i evig vår och vad som sås i ringhet här du ger din blomning där.

 

 

 Gunnel Engström

Andakterna på den här sidan är skrivna av församlingsmedlemmar, ta kontakt med Anna anna.kristiansson@svenskakyrkan.se om du vill delta med egna tankar och texter.