En vit adventsstjärna lyser upp ett fönster.
Foto: Kristin Lidell /Ikon

Andakt

Advent – ankomst och väntan

Intet är som väntans tider, sägs det. Är väntan en slags livsgåva? Man behöver bara tänka på hur det är att invänta någon eller något man tycker om och genast infinner sig en längtan. En fläkt av något nytt går över livet – 
man gläds åt det man väntar på och redan är man inte bara utanför sig själv utan också djupt i sig själv. Inte bara jag väntar. Jag är själv väntad på. Vår väntan gör att vi känner oss levande och verkliga. 
Adventstiden vill hjälpa oss att vila i vår väntan, där tid och evighet ligger nära – mänskligt och gudomligt hos adventsljuset. Ljusets gudomliga och värmande låga berättar om en kärlekssaga i världen. Ett ljus som lyser och som mörkret inte rår på. 

Bönboken 792
Det är advent. Vi tänder ljus och räknar dagar.
Snart kommer du! Tack för att du ger oss tid att förbereda oss – 
Tid för oss att längta och vänta.
Prisad vare du, Herre!

Vi firar nu att mänskligt och gudomligt fortsätta att mötas också hos oss     under ett nytt  kyrkoår. 

Psalm 103 v 1
Bereden väg för  Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp!
Han kommer han som fjärran var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste. 
Välsignad vare han som kom i Herrens namn!


Herren välsigne oss och bevare oss
Herren låte sitt ansikte lysa över oss
och vare oss nådig.
Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid.
I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
Amen                                                                                            
    
Hans-Ingvar Hansson

 

 

Andakterna på den här sidan är skrivna av församlingsmedlemmar, ta kontakt med Anna anna.kristiansson@svenskakyrkan.se om du vill delta med egna tankar och texter.