TYSTNADSPLIKT OCH SEKRETESS
I KYRKANS ARBETE


Uppdrag och förtroende

Kyrkans uppdrag är att vara evangeliets budbärare i varje tid och varje aktuell situation. Det är ett på samma gång mångfacetterat och entydigt uppdrag. Evangeliet skall förmedlas och tydliggöras så att människor har möjlighet att ta det till sig. Detta ställer särskilda krav i samband med vissa specifika omständigheter, t.ex. i fråga om tystnadsplikt och sekretess.

Tystnadsplikten är sedan gammalt en självklar del av prästens uppdrag. Under de senaste decennierna har nya arbetsformer och nya medarbetargrupper gett anledning till att frågor ställts kring gränsdragningar för vad och vem som inryms under tystnadsplikten. Detta är som redan sagts frågor som utöver den rent juridiska dimensionen också har en pastoralteologisk dimension.

Svenska folkets förtroende för och förväntan på det arbete som utförs inom Svenska kyrkan är höga och förknippade med etiska värderingar om vad som är rättfärdigt och rättrådigt. Dessa bygger på människors erfarenheter under flera hundra år. Felaktigheter och övergrepp har förekommit och förekommer. Men med hjälp av tydliga ordningar för ansvarstagande i sådana situationer finns förutsättningarna för ett fortsatt förtroende och positiva förväntningar kvar. Det är därför av största vikt att alla medarbetare i församlingar och stift vet vad som förväntas av dem i frågor om offentlighet och sekretess.

Historisk bakgrund

Regler om offentlighet och sekretess finns inom all offentlig rättskipning och förvaltning i det svenska samhället. Offentlighetsprincipen har sina äldsta anor i det som kan kallas förhandlingsoffentlighet, dvs. allmänhetens rätt att närvara vid domstolsförhandlingar och vid sammanträden med beslutande statliga och kommunala församlingar. Ursprunget till den ordningen finns i häradsting och landsting där tingsmenigheten tog del i avgörandet av rättsliga tvister och allmänna angelägenheter. En annan innebörd av offentlighetsprincipen, nämligen allmänhetens rätt att ta del av myndigheternas handlingar, infördes genom vår första tryckfrihetsförordning år 1766.

När det gäller tystnadsplikten har förhållningssättet som sådant sitt ursprung i det kyrkliga sammanhanget. De första antydningarna om tystnadsplikten som företeelse finns från 400-talet, bland annat hos påven Leo I (440-461). Ordningen för bekännelse och bot i fornkyrkan var offentlig, men redan i ett tidigt skede talar kyrkofäderna om behovet av att också vända sig till en själasörjare i avskildhet. Det fanns olika meningar i kyrkan huruvida hemliga synder skulle bekännas offentligt eller ej. Tydligt är dock att de teologer som menade att hemliga synder skulle bekännas hemligt, också poängterade prästens skyldighet att i sådana fall iaktta tystnad. Här finns alltså de första incitamenten till den rättsligt reglerade tystnadsplikten för präster.

Den teologiska grunden för att driva kravet på tystnadsplikt var att prästen skulle fungera som medlare inför Gud, inte som åklagare inför människorna. Allvaret i uppdraget att inte bryta "tystlåtenhetens sigill" blev än tydligare i en utveckling där den offentliga boten alltmer kom att försvinna och ersättas av den sakramentala bikten. På 900-talet finns för första gången direkta föreskrifter om straff för den präst som bryter mot tystnadsplikten. Ett sådant brott medförde att prästen skulle avsättas och för resten av livet tvingas leva i landsflykt.

Under de kommande seklerna bekräftades och skärptes ytterligare den allvarliga synen på tystlåtenhetens sigill, så att i 1686 års kyrkolag bestäms straffet för den präst som brutit mot tystnadsplikten till att plikta med sitt liv. Dödsstraffet som påföljd togs bort i 1889 års lag om straff för ämbetsbrott för präst och ersattes med straffet att bli avsatt från sin prästtjänst.

Offentlighet och sekretess

Offentlighetsprincipen är en av de viktigaste grundreglerna för det svenska samhället. Varje enskild medborgares rätt att ta del av offentliga handlingar och information och att få närvara vid t.ex. domstolsförhandlingar och beslutande organs sammanträden hör på ett naturligt sätt samman med ett demokratiskt samhälle och försvaret av de mänskliga rättigheterna. Offentlighetsprincipen är av avgörande betydelse för den enskildes förväntan och förtroende för myndigheter och institutioner. Samtidigt kan den av förklarliga skäl inte gälla utan inskränkningar. Den får därför vika i situationer där det finns ett annat och mer skyddsvärt intresse, t.ex. skyddet för en enskild persons integritet.

Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka med en demokratisk uppbyggnad. Som en del av det allmänna har dess verksamhet i likhet med annan statlig sådan präglats av offentlighet och insyn. När kyrkomötet 1995 tog det principiella beslutet om förändrade relationer till staten poängterades i såväl skrivelser som debattinlägg att Svenska kyrkan även i fortsättningen skulle vara en demokratiskt uppbyggd kyrka öppen för alla.

Med utgångspunkt i en kristen människosyn är behovet av tydlighet och ansvarstagande i frågor om offentlighet och sekretess ett självklart ställningstagande. Därför har det ansetts angeläget att också i fortsättningen låta en offentlighetsprincip gälla inom Svenska kyrkan med de inskränkningar som är nödvändiga för att uppnå en rimlig balans mellan olika skyddsvärda intressen. Även om principen brukar betecknas "inomkyrklig", för att skilja den från offentlighetsprincipen på den statliga sidan, har också den sin grund i lag.

Lagar och förordningar

Bestämmelserna om offentlighet och sekretess, eller förbud att röja uppgifter, inom den kyrkliga verksamheten finns som tidigare nämnts dels i det statliga regelverket, dels i den inomkyrkliga regleringen.

De statliga reglerna som finns i lagar, förordningar eller föreskrifter gäller för de verksamheter som även i fortsättningen kommer att vara en del av det allmänna, men som staten har anförtrott åt kyrkan att sköta. Dessa är begravningsverksamheten samt användandet och fördelningen av medel inom den kulturminnesvårdande verksamheten. Dessutom föreskrivs i lagen om Svenska kyrkan, i enlighet med det uttryckliga önskemålet från 1995 års kyrkomöte, att det skall finnas en rätt för var och en att också på andra områden inom kyrkan ta del av Svenska kyrkans handlingar, dvs. en inomkyrklig offentlighetsprincip.

Den närmare innebörden och räckvidden av denna offenlighetsprincip finns i kyrkoordningens tolfte avdelning om handlingar och register. I inledningstexten till avdelningen betonas att principen tillämpas för all kyrklig verksamhet "när det inte är uppenbart att andra intressen väger tyngre". I samma avdelning anges de undantag som får göras från offenlighetsprincipen och hur man praktiskt skall göra när någon vill ta del av en kyrkans handling. Därutöver finns också särskilda bestämmelser om tystnadsplikt för biskopar, präster och diakoner.

När det gäller tystnadsplikt i övrigt, för övriga anställda samt för präster och diakoner i de situationer som ej regleras av kyrkoordningens bestämmelser, var det som tidigare nämnts förväntat att denna skulle regleras i kollektivavtal. Då dessa fortfarande är under förhandlingar kan vi inte när detta trycks veta vad innebörden kommer att bli. Däremot kan vi konstatera att oavsett vilka reglerna slutligen blir måste det anses vara självklart att ingen muntligen lämnar ut sådana uppgifter som det råder sekretess för.

Kyrkans familjerådgivning samt viss barnverksamhet har en särställning i frågan om vilka regler som gäller, beroende på att socialtjänstlagens och skollagens regler om tystnadsplikt omfattar sådan verksamhet även om den bedrivs under privat huvudman.

Det är viktigt att lägga märke till att de förändringar som gäller från den 1 januari 2000 främst handlar om på vilket sätt offentlighetsprincipen och undantagen från den regleras, samt vem som har ansvar för att bevaka efterlevnaden och besluta om följderna av eventuella brott mot gällande regler. Någon avgörande skillnad i fråga om innehållet är det däremot inte. Förväntningarna och kraven på kyrkans anställda är lika höga oavsett om det är kyrkoordningen och kollektivavtalet eller lagboken som formulerar dem.

Meddelarfrihet

I tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen regleras meddelarfriheten, som finns för att medborgarna i vissa fall skall kunna lämna ut uppgifter som normalt är sekretessbelagda för publicering utan risk för straff eller andra former av repressalier. I kyrkoordningen finns ingen sådan bestämmelse om meddelarfrihet. Det beror på att kyrkoordningen inte innehåller några bestämmelser om tystnadsplikt annat än för präster, biskopar och diakoner och att dessa avser uppgifter som har anförtrotts under bikt och enskild själavård eller själavårdande samtal. För sådana uppgifter är det självklart att någon meddelarfrihet inte kan gälla. Även på det statliga området gäller att vissa tystnadsplikter bryter meddelarfriheten.

Även om det alltså inte finns någon bestämmelse om meddelarfrihet i kyrkoordningen är det självklart att Svenska kyrkan skall präglas av öppenhet och förtroende, såväl inom den egna verksamheten som utåt i samhället och i relation till de kyrkotillhöriga. Det måste finnas utrymme för anställda och medarbetare att framföra sina åsikter, även kritiska sådana, och dryfta problem utan att riskera att drabbas av repressalier. Utifrån en sådan grundhållning är det samtidigt viktigt att samtala om vad lojaliteten mot det gemensamma uppdraget kan innebära, t.ex. i fråga om när en medarbetare bör eller inte bör lämna ut uppgifter till media om en konflikt i församlingen.

Frågan om en reglerad meddelarfrihet finns dock med i de, när detta skrivs, ej slutförda förhandlingarna om kollektivavtalen. Meddelarfriheten kan därmed komma att i framtiden regleras i gällande kollektivavtal. Till dess att nya avtal har undertecknats tillämpas, som tidigare nämnts, bestämmelser motsvarande den statliga lagstiftningen.

Den statliga regleringen av meddelarfriheten gäller naturligtvis även i fortsättningen den del av verksamheten som kyrkan sköter på statens uppdrag, dvs. begravningsverksamheten samt användandet och fördelningen av medel inom den kulturminnesvårdande verksamheten.

Kyrkoordningen

Offentlighet för handlingar

Den inomkyrkliga huvudregeln om offentlighet för handlingar samt definitionen av begreppet handling återfinns i kyrkoordningens 53 kap.

3§ Rätten att ta del av Svenska kyrkans handlingar avser var och en, oberoende av kyrkotillhörighet.

Offentlighetens omfattning är som framgår på inget sätt förändrad i jämförelse med den statliga regleringen. Alla har rätt att ta del av Svenska kyrkans handlingar, oavsett om man tillhör Svenska kyrkan eller ej.

Handläggning av begäran om att få ta del av handling

För att offentlighetsprincipen skall fungera på ett riktigt sätt finns bestämmelser för handläggningen av sådana ärenden. En begäran om att få ta del av eller att få en utskrift eller en kopia av en handling skall behandlas skyndsamt och någon avgift utöver kostnader för kopiering, porto och postförskott får ej tas ut (9§ resp. 8§). Om den minsta tveksamhet beträffande behovet av sekretess för viss del av eller en hel handling finns, får man vänta med att lämna ut den tills ett beslut i frågan är taget.

Ansvaret för beslut om att lämna ut en handling ligger hos den juridiska person som förvarar handlingen, det vill säga församlingen, samfälligheten eller stiftet. I praktiken är det i allmänhet den medarbetare inom vars ansvarsområde ligger att tillmötesgå sådana önskemål, som beslutar. Finns det någon tveksamhet, eller om hon eller han anser att ett utlämnande inte får ske, skall ärendet överlämnas till den juridiska personen för beslut, om den som vill ta del av handlingen begär det. Eftersom ett sådant överlämnande är en förutsättning för att få ett beslut som kan överklagas, skall den enskilde också informeras om möjligheten att överklaga för att kunna ta till vara sin rätt.

Med juridisk person avses i detta sammanhang församlingen, samfälligheten eller stiftet vilket i praktiken innebär kyrkorådet på församlingsnivå och kyrkonämnd respektive stiftsstyrelse på samfällighets- respektive stiftsnivå. Det kan dock vara lämpligt att besluta om en delegationsordning som tydliggör vem som är ansvarig för vilka handlingar. Eftersom handlingar kan innehålla känsliga uppgifter, utan att för den skulle höra till den enskilda själavården, är det viktigt att sådana beslut får fattas av någon som är väl förtrogen med de uppgifter som kan förekomma. En delegationsordning kan t.ex. överlämna åt kyrkoherden eller en annan anställd att fatta beslutet.

Om beslutet blir ett avslag på begäran att ta del av en handling skall detta meddelas skriftligt. Till beslutet skall fogas information dels om vilka hindren mot utlämnandet är, dels att det finns möjlighet att överklaga beslutet.

Överklagande

Överklagande av t.ex. ett kyrkoråds beslut att inte lämna ut en handling skall göras hos domkapitlet och dess beslut kan i sin tur överklagas hos Svenska kyrkans överklagandenämnd. Nämndens beslut är dock slutgiltigt och kan inte överklagas. Motsvarande gäller för kyrkonämnds- och stiftsstyrelsebeslut.

Sekretess och tystnadsplikt i de nära relationerna

Det ansvar för att på rätt sätt iaktta sekretess och tystnadsplikt som åvilar varje medarbetare är ett individuellt ansvarstagande. Det innebär alltså att t.ex. två präster som båda har tystnadsplikt inte kan dela med varandra det som för var och en av dem ligger under tystnadsplikten.

När två personer som är gifta med varandra eller på annat sätt står i en nära relation till varandra tjänstgör i samma församling finns det anledning att särskilt tänka igenom vad bestämmelserna om sekretess och tystnadsplikt betyder i vardagslivet. Det kan ibland vara svårt att se var gränsen går mellan arbetstid och fritid för par som tjänstgör på samma arbetsplats. Kanske är det så att planering och utvärdering av arbetsuppgifter dominerar samtalen vid middagsbordet. Att man i en sådan relation kan vara mer utsatt för risken att röja något som innebär en överträdelse mot sekretessen måste därför alla parter vara uppmärksamma på.

Efter denna genomgång av de grundläggande principerna kommer vi nu att behandla de olika verksamhetsområden och medarbetargrupper som är berörda i respektive sammanhang.

Previous PageTop Of PageNext Page