Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Barnkonventionen i Svenska kyrkan

Det finns några delar i barnkonventionen som har särskild bäring för Svenska kyrkan. De utgår från barnets rätt till religion och andlig utveckling, och behöver förstås i relation till det sammanhang som barnet växer upp.

FN:s konvention om barnets rättigheter innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn och är rättsligt bindande för stater som ratificerat den.

Barnkonventionen innehåller 54 artiklar, varav 41 är så kallade sakartiklar som slår fast vilka rättigheter varje barn ska ha. Övriga artiklar är så kallade formaliaartiklar som handlar om hur staterna ska arbeta med och följa upp barnets rättigheter. Sakartiklarna ska läsas som en helhet, men fyra av dem räknas som grundprinciper. De är vägledande för hur tolkningen av de resterande rättigheterna bör göras:

  • Artikel 2 - Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras.
  • Artikel 3 - Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn..
  • Artikel 6 - Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling.
  • Artikel 12 - Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.

Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.

Mark.10:14-15

artiklar om religion och andlig utveckling

Förutom dessa grundprinciper finns några rättigheter i barnkonventionen som är av särskild stor betydelse för Svenska kyrkan:

Artikel 14 behandlar barns tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Av sammanhanget framgår att barnet är beroende av föräldrarnas stöd och ledning för att gradvis ta ett eget utökat ansvar för utövandet av denna rättighet.

Frågan om religiös och kulturell fostran finns även på andra ställen i konventionen, exempelvis önskvärdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, kulturella, religiösa och språkliga bakgrund (artikel 20). En liknande skrivning finns även i artikel 30 och rör då etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk. Religionsutövning i barnkonventionen är alltså både en rättighet som barnet successivt tar eget ansvar för och en del av barnets kulturella, kollektiva tillhörighet.

I artiklarna 17, 27 och 32 nämns barnets rätt till andlig utveckling i olika sammanhang. Om barnet finns i ett trossamfund tillsammans med sin familj kan det utgöra en möjlighet till just andlig utveckling. Samtidigt får barnet aldrig påtvingas trosuppfattningar eller religion. 

Artikel 18 klargör att föräldrarna gemensamt bär det primära ansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Här är det viktigt med de vägledande principerna om att alltid utgå från barnets bästa och barnets rätt till inflytande.