Foto: Magnus Aronsson

Kyrkoherden har ordet

Lär mig du skog att vissna glad .......

 

Säsongen är över. Campingplatser stängs och husvagnar ställs av inför vintern, grillar och utemöbler ställs in förråden, båtar tas upp och vattnet stängs av i våra fritidshus. På olika sätt förbereder vi oss inför vintern. Smaken av sommaren finns konserverad i syltburkar och saftflaskor eller nerfryst i frysboxarna.

Även för naturen är säsongen över. Det är tid för skörd, äpplena är färdiga att plocka och potatisen ska tas upp. Lövträdens blad börjar skifta i vackra gula och röda färger, klorofyllet drar sig tillbaka innan löven faller till marken. Ja det känns på flera sätt att säsongen är över och att livet drar sig tillbaka.

Hösten påminner oss om att också vår tid på jorden är begränsad. Vissa saker väljer vi inte. Till detta hör att vi inte kan välja bort döden. Vi lever mitt i den största av alla gåtor den som heter liv och död. Vi ser den i årstidens växlingar och hur nytt liv spirar ur det som är dött. Vi lever mitt i påskens under som talar om för oss att livet är starkare och att det finns en framtid och ett hopp.

I psalm 304 vers 1 och 4 står det:

Lär mig du skog att  vissna glad en gång som höstens gula blad: en bättre vår snart blommar, då härligt grönt mitt träd ska stå och sina djupa rötter slå i evighetens sommar.

O Jesus Krist, som ur din grav stod uppmed evigt liv och gav det ut åt världen vida, giv mig ditt liv, att även jag må efter bitter långfredag min påskdagsmorgon bida.

Gud välsigne dig och allt gott tills vi ses eller hörs!

Fredrik Fagerberg kyrkoherde