Foto: Anders och Ulrika Stenbäck

En trygghet i paradiset

Anders Stenbäck, f d kyrkoherde i Backa församling, bor sedan i höstas i Thailand. Tillsammans med sin fru Ulrika, som är diakon, arbetar de för Svenska kyrkan i utlandet med hela södra Thailand som sin arbetsplats.

Världen är så stor, så stor – och ändå inte. Det är inte bara så att resor och kommunikationer fått avstånden att krympa och människor att lära känna varandra. Den kristna gemenskapen är världsomspännande med starka ömsesidiga band, men överallt med lokal förankring. Därför är det naturligt för oss i Svenska kyrkan att vara engagerade både i våra egna församlingar och internationellt.

Tillsammans med kyrkor i andra länder arbetar vi för en bättre värld för alla människor. Fastekampanjen i år har temat: Samma himmel. Samma rättigheter. Men verkligheten ser olika ut.

Utöver detta internationella arbete finns också Svenska kyrkan i utlandet, det som förr kallades Sjömanskyrkan. Målet är att svenskar utomlands skall få uppleva att det är ”som hemma fast borta”. Numera är de flesta av dem turister, företagare, studenter, diplomater eller pensionärer.

I Europa och USA finns ett flertal etablerade församlingar där antalet svenskar är högt. Men i Sydamerika, Afrika och Sydasien finns det bara en mobil präst per kontinent, och de färdas dit de behövs. En mellanställning har Australien, Hong Kong och Thailand med bofast personal som ambulerar i närområdet.

Thailand har cirka tjugo tusen långtidsboende svenskar och tar därtill emot flera hundra tusen svenska turister varje säsong. Kyrkoherden i Bangkok har ansvar även för grannländerna Myanmar, Kambodja, Laos, Vietnam, Malaysia och Singapore. Men Ulrikas och mitt uppdrag gäller Svenska kyrkans närvaro i södra Thailand, nedanför Hua Hin.

Eftersom vi inte har någon kyrkobyggnad samlas vi oftast hemma hos oss.

Anders Stenbäck, präst

Vi har vår bas på ön Phuket, där den största svenskkolonin finns. Här finns många svenska restauranger och en skandinavisk förening. De stora resebolagen har länge haft ett flertal hotellanläggningar här, men också i Krabi och i Khao Lak som drabbades särskilt hårt av tsunamin för 14 år sedan.

Det var under insatserna efter den som man förstod hur många svenskar som vistas i området, vilket ledde till beslutet att förstärka Svenska kyrkans närvaro i södra Thailand. Inte minst ambassaden i Bangkok var pådrivande i den processen.

Just samarbetet med den konsulära avdelningen är en hörnpelare, då vi ofta får uppdrag därifrån och kan kontakta varandra dygnet runt. Då gäller det främst människor som hamnat i nöd på olika sätt och som behöver vägledning och stöd för att känna trygghet, kunna tänka klart och bli handlingskraftiga.

Många har stannat i landet längre än tillåtet, drabbats av plötslig sjukdom under resan eller av att anhöriga har dött på plats. Andra kämpar med psykisk ohälsa, missbruk eller ekonomiska skulder. Några sitter i fängelse, ofta med över 300 andra i samma cell. Och det finns ett växande antal äldre och utförsäkrade.
När dokument, polis eller ambulans behövs, så ordnar ambassaden detta. Vi har samtal, besök och annat praktiskt, men vi ger inga ekonomiska bidrag.

Som diakon och präst är Ulrika och jag de enda anställda i Svenska kyrkan här nere, men den består ju av alla våra medlemmar som bor och vistas här. Det är faktiskt främst de som utgör Svenska kyrkans närvaro här, och det är en förmån för oss att få tydliggöra detta och uppmuntra deras delaktighet. Det är också de som hjälper oss att hitta in i den thailändska vardagen, som uppmärksammar oss på hur andra har det och som gärna tjänstgör på olika sätt.

Det är väldigt roligt att lära känna dem, deras erfarenheter och perspektiv på tillvaron, inte minst i våra samtalsgrupper.

Eftersom vi inte har någon kyrkobyggnad samlas vi oftast hemma hos oss, och det gäller även körövningen (sång- och brumstund) och veckomässan varannan onsdag kväll. Vid större högtider firar vi gudstjänst på olika hotell, och vissa program har vi på ett svenskt bageri.

En vecka per månad är vi på Koh Lanta och har en samtalsgrupp, lektioner i de två svenska skolorna samt en gudstjänst i en thailändsk kyrka. Dessutom har vi ett stort antal kyrkliga välsignelser över borgerliga vigslar, gärna på stränderna i solnedgången. Det är långa avstånd och det blir mycket bilkörning i den galna trafiken.

ANDERS STENBÄCK
Präst i södra Thailand