Julen är fortfarande julen
När jag skriver detta sitter jag på ett tåg genom ett barrskogslandskap. Träden är fortfarande gröna och gölarna isfria. Solen ligger snett in genom fönstren och talltopparna skimrar i den färg som en svägerska kallar älgkalvsröd. Och granarna står där och väntar på julens praktfulla skrudar.
När du läser detta står julen för dörren. Naturen har tagit några steg till och vi följer med, genom att låta julens traditioner bli synliga. Natur och tradition går hand i hand. Julen som kommer är ny, men på en gång samma som förut. Traditionerna hjälper oss på så sätt på vägen in i framtiden. Gammalt och nytt går hand i hand.
Vi får trygghet i igenkännandet – och det hjälper oss att ta emot det nya.
Vi som varit med några år vet att julen har förändrats genom tiden. Det gör inget, för de flesta. Julen är fortfarande julen även när mat, pynt och traditioner förnyas. På spiselkransen i biskopsgården står numera en modern mässingsljusstake med fyra ljus. Och på julbordet har nya former av sill tagit
plats. Men alltsammans är fortfarande en del av julens helhet. Det gamla hjälper oss att ta emot det nya, och det nya gör att spänsten finns kvar i det gamla. Livet går vidare.
I julens kärna finns ett beständigt budskap. Gud finns i både det gamla och nya. Den nyfödde Jesus visar att Gud är mitt ibland oss. När Jesus föds, när Gud blir människa, är det förstås unikt. Men samtidigt en påminnelse om hur det är hela tiden. Gud är här, i förändringen och i det bestående. Tryggheten i det gamla och utmaningen i det nya. Utmaningen i det gamla och tryggheten i det nya.
Utanför tågfönstret passerar tallar och granar. Vackra färger nu, både under den höst då dessa ord
skrivs och under den jul då de läses, när älgkalvsrött samsas med tomterött. Skönheten och glädjen är påminnelser om Guds kärlek. Då och nu.
Mina varmaste önskningar om en god och välsignad jul till dig och till alla i stiftet!
Martin Modéus, biskop i Linköpings stift