Ljuset återvänder och växterna på fönsterbrädan sträcker på sig, små vårblommor förbereder under löven sin entré och bin och humlor börjar vakna till i sina gömslen.
Vaknar till gör också jag, kanske i förtid, av längtan efter ljus, värme och glädje! Troligen är jag inte ensam om att känna ett starkt behov av att ta ut denna glädje i förskott efter den här vintern.
Kan vi inte enas om att rensa ut allt onödigt ”gnäll” ur vårt ordförråd på en gång, sluta prata covid och katastrofer. Vända på det och se den ljusare sidan av samma mynt; Tack för att jag klarat mig, att jag är frisk på många sätt, att träden står kvar på skogspromenaden, att solen tinar upp min kropp och mitt sinne och att vi får planera för framtiden, göra några livsstilsändringar i positiv anda, vara rädda om varandra och fira varje ny dag. Sorgen vi bär på kan vi varsamt lägga armen om och låta vila. Allt har sin tid.
Den här perioden i kyrkoåret är också en omvälvande tid. Jesus vill mana oss att gå fredens och kärlekens väg, för den räddar både oss och planeten. Han vill att vi använder orden som förvandlar och öppnar upp; Förlåt. Jag älskar dig. Är det något jag kan göra för dig? Jag behöver din hjälp.
Ord som visar att vi litar på varandra och vill varandra (och oss själva) väl. Vi som är Guds avbild kan bättre. Och Gud, som i Jesus ger oss en människa att följa, visar sin tro på oss. När vi svalt den sista underbara semlan (kanske) och fastetiden börjar, med askonsdagen (2 mars), får vi tid att fundera på vägvalen vi ständigt brottas med. Allt kan växa, även vi, och solens strålar och Guds kärleksfulla blick hjälper!
Lotta Damm