Pandemin har också påverkat församlingslivet och möjligheten till fysiska möten. Inkonsekventa restriktioner med olika regler har funnits för gymanläggningar och kyrkor – eller om man så vill, för kroppens gym och för själens gym. Behoven av ett gym för själen, som trossamfunden kan ge, har knappast minskat under pandemin och med den ökade utsatthet som följt i dess spår. Det är högst motsägelsefullt att konstatera att barn och unga mår sämre och samtidigt inte ta deras lagstadgade rätt till andlig utveckling på allvar. Det finns trots allt en barnkonvention som är lag i Sverige.
När vi nu kan samlas fysiskt igen är frågan om den kyrkliga seden avgörande. Hur tar vi igen de uppskjutna och uteblivna dopen? Kommer det nu både gamla och nya, vana och ovana gudstjänstfirare till församlingarna? Hur går det för begravningsseden som var i avtagande redan före pandemin? Hur går det med körsången och övrig musikverksamhet, med undervisning och lärande? Hur använder vi den förvärvade digitala kompetensen? Nu är tid att ta kliv framåt och bygga vidare!
Under året togs några avgörande steg i försoningsprocessen mellan samerna och Svenska kyrkan. Efter många års förarbete och samtal med samiska företrädare har kyrkostyrelsen och samtliga tretton stift ställt sig bakom denna ursäkt och de åtta åtaganden som hör ihop med den. Vid högtidsgudstjänsten i Uppsala domkyrka den 24 november framförde jag Svenska kyrkans ursäkt till det samiska folket, en ursäkt som kommer att upprepas vid konferensen Ságastallamat II i Luleå i oktober 2022. Vår ursäkt är en historisk händelse som har väckt internationell uppmärksamhet. Den är ett viktigt steg men på intet sätt slutpunkten för försoningsprocessen. Det blir allas vårt ansvar att bära den vidare.
Under hösten presenterades en rapport som försökte beräkna något som egentligen inte går att räkna i kronor och ören: värdet av Svenska kyrkans diakoni i Sverige. En lågt hållen uppskattning utifrån kostnadsbesparingar för offentlig verksamhet och enskilda personer landade på 1,5 miljarder kronor per år. Redan denna mycket försiktiga uppskattning visar att värdet av vårt gemensamma arbete för medmänniskan är oproportionerligt större än det offentliga erkännandet.
Vid sidan av vårt inhemska diakonala arbete är förstås betydelsen av vårt internationella arbete stort. Under pandemin har situationen för många, inte minst kvinnor och barn, förvärrats. Act Svenska kyrkans konkreta och handfasta arbete gör skillnad, genom humanitärt bistånd, psykosocialt stöd för barn och unga, arbete för genusrättvisa, stöd till teologisk utbildning med mera.
Må den heliga Anden välsigna allt gott arbete och leda vår kyrka i insikt och handlingskraft!
Antje Jackelén
Ärkebiskop och ordförande i kyrkostyrelsen