Från lokal personalpolitik till central delegation

När den nya mandatperioden inleddes i januari 2022 avgick ulla malmgren som kyrkorådsordförande i Kristianstad efter drygt 25 år på posten. Med ålderns rätt har hon börjat rensa lite bland förtroendeuppdragen, men sitter fortfarande kvar i kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och egendomsnämnden – där hon varit vice ordförande i åtta år och ordförande i 12 år. Lika länge har hon suttit i Svenska kyrkans arbetsgivarorganisations fullmäktige, varav de fyra senaste som ordförande. I åtta år satt hon också med i arbetsgivarorganisationens styrelse.

Vad var det som lockade dig att börja arbeta kyrkopolitiskt?

– Jag har alltid varit intresserad av politik. Men då jag i mitt yrkesliv var chefstjänsteman inom regionen, bland annat fastighetschef och ställföreträdande byggnadsdirektör, tyckte jag inte det passade att också kandidera till politiska poster i kommunen eller regionen. Att gå i kyrkan har jag haft med mig sedan barnsben, och jag ville vara med och påverka. Jag valde att engagera mig lokalt i kyrkofullmäktige till att börja med för över 30 år sedan, säger Ulla Malmgren och konstaterar att stora förändringar har skett sedan dess, såväl lokalt som nationellt.

MED DE OLIKa förtroendeuppdrag hon tagit på sig genom åren har hon fått ett brett perspektiv på arbetsgivarfrågor och hur de synliggörs på olika nivåer i Svenska kyrkan – från kyrkomötet som slagit fast att arbetsgivarorganisationen har mandat att sluta kollektivavtal, till församlingar och pastorat som är arbetsgivarorganisationens medlemmar och tillämpar avtalen som ett av flera styrmedel i den lokala verksamheten.

Hur arbetar förtroendevalda med arbetsgivarfrågor på olika kyrkonivåer?
– I församlingar och pastorat är kyrkorådet direkt ansvariga för att det finns en fungerande arbetsorganisation och personalpolitik. Ordförande samarbetar mycket med kyrkoherden om allt från att rekrytering sker till att en anställning avslutas. Här är det viktigt att hålla isär rollerna och som förtroendevald alltid gå tjänstevägen, det vill säga inte prata med personalen om ärenden utan låta kyrkoherden i sin roll som chef och arbetsledare sköta den operativa delen av det gemensamma uppdraget.
– Motsvarande rollfördelning gäller på stiftsnivå. Som ordförande i egendomsnämnden har jag till exempel varit med om att tillsätta chefer för förvaltningen. Stiftsstyrelsen är arbetsgivare för det egna kansliet, men här finns också personal med specialistkompetens som i sin tur bistår församlingar och pastorat med råd i olika anställningsfrågor. Alla präster och diakoner som anställs lokalt ska också behörighetsprövas av domkapitlet, och där finns förtroendevalda med bland ledamöterna.
– För arbetsgivarorganisationens styrelse är de centrala avtalsförhandlingarna med de fackliga organisationerna ett viktigt ansvarsområde. I samråd med tjänstemännen på kansliet fattar de förtroendevalda beslut om yrkanden och avtalsupplägg. Detta följs sedan upp av styrelsens arbetsutskott, som agerar förhandlingsdelegation, och under förhandlingarnas gång hela tiden får rapporter från tjänstemännen om hur det går, förklarar Ulla Malmgren.

VIKTIGAST FÖR FUNGERANDE samarbete i de beslutande organen på samtliga nivåer tycker hon är att vara öppen och tydlig med vad man vill. Det gäller såväl de förtroendevalda sinsemellan som mellan styrelse och verksamhetsledning.
– Man behöver inte tycka samma sak, men en framgångsfaktor är att vara rak och ärlig och aldrig tala illa om varandra. Om man inte är överens om denna grundläggande hållning är det lätt hänt att en chef inför personalen säger att ordföranden är så besvärlig, eller att förtroendevalda pratar om att chefen inte är tillräckligt stark. Så får det inte gå till, säger Ulla Malmgren.