Arbetsgivarens ansvar vid hat och hot: Förebygg och stötta långsiktigt

Hon har en bakgrund som sek­tionschef på Arbetsmiljöverket och dessförinnan mångårig erfarenhet från ledande befattningar inom kommunal socialtjänst. Där var hon med om hot som ledde till att med­ arbetare behövde vara larmade dygnet runt och eskorteras till bostaden med vakt. Incidenterna rörde allt från enskilda psykiskt sjuka personer till organiserade trakasserier från våldsbejakande extremgrupper som reagerade på hur socialtjänsten arbetade med flyktingmottagande.

– Som arbetsgivare kan det vara svårt att själv bedöma allvaret i hoten. Då är det bra att vända sig till polisen. De har ofta god känne­dom om personer och kan bistå i riskbedömningen. För kyrkans arbetsgivare finns också stöd att få både från stiftet och från oss på arbets givarorganisationen. Vi kan hjälpa till såväl när det gäller att hantera en specifik händelse som i det förebyggande arbetet, säger Sara Strandberg.

VIKTIGAST ATT KOMMA ihåg när en hotfull eller våldsam situation precis har inträffat är att aldrig lämna den som blivit utsatt ensam, framhåller hon:
– Man behöver inte ge råd eller säga kloka saker direkt, utan fram­för allt lyssna. Undvik att ge kritik eller söka efter vad som eventuellt gått fel, exempelvis att någon brus­tit i sin riskbedömning, det får följas upp senare. Och skicka aldrig hem någon till en tom bostad utan stöd – se till att det finns anhöriga eller vänner på plats hemma.
Förutom omhändertagande av de som varit direkt inblandade är det viktigt att informera övrig personal, för att minska oron och se till att inte rykten uppstår.
– Men kolla först upp vad den drabbade tycker är okej att berätta. Ofta räcker det att begränsa informationen till vad som har hänt och vad jag som arbetsgivare har vidtagit för åtgärder, säger Sara Strandberg.

I DET FÖREBYGGANDe arbetet med att minimera risken för hot och våld gäller det först och främst att ha säkerhetsrutiner som är väl kända av alla. En risk- och sårbarhetsanalys bör omfatta allt från fysiska förutsättningar på och kring arbetsplatsen, till vilka kompetenser man har samt arbetsbelastning och riktlinjer för ensamarbete.
– Engagera medarbetarna i riskbedömningen, påminn kontinuerligt om rutinerna och se till att också genomföra de förändringar som behövs för att arbetsplatsen ska bli så trygg som möjligt. Gällande den fysiska miljön kan det handla om något så enkelt som utformningen av besöksrum – att man möblerar så att medarbetaren inte sitter längst in mot väggen, utan nära dörren och lätt kan ta sig ut, tipsar Sara Strandberg.