-Vi måste hela tiden tänka om

Åmåls församling i norra Dalsland har samma yta och samma befolkning som Åmåls kommun., drygt 12 000 invånare varav cirka 7 000 är tillhöriga Svenska kyrkan. Från Kyrkberget är utsikten över Vänern och hamn- inloppet till den lilla stadens centrum bedårande. Här finns närhet till berg, skogar – och storstad. 

- Vi som bor här tycker att det är en fantastisk infrastruktur. På en och en halv timme är man i Göteborg och till Karlstad tar det en timme. Det finns ju folk i både Stockholm och Göteborg som har lika lång pendlingsresa, men det tänker många inte på, säger kyrkoherde Lotta Cohén och konstaterar att även om Åmål är en stad med månghundraåriga anor, så dras församlingen hon leder med klassiska glesbygdsproblem:
– Det är inga stora industrier som kommer hit. Ungdomar som går ut gymnasiet och vill plugga vidare söker sig till Karlstad, Göteborg och Trollhättan, där det finns universitet eller motsvarande. Så invånarna blir allt färre och allt äldre. Att ha kvar en bra verksamhet, fast med minskat befolkningsunderlag, är utan tvekan en utmaning.

HUR TACKLAR DÅ församlingen denna negativa trend med minskande medlemstal och krympande inkomster? Givet att personal och fastigheter är det som kostar mest ligger fokus på att i god tid planera för förändringar som säkerställer en budget i balans utan att tappa viktig verksamhet. Det kräver prioriteringar, framförhållning och ibland ömma tår som far illa.

– Att sluta göra något man varit med och byggt kan ju kännas väldigt tungt. Men vi måste utgå från ekonomin, den tvingar oss hela tiden att tänka om. Ett bra tillfälle att se över en sektor brukar vara när någon i personalen slutar; har fått annat jobb eller ska gå i pension. Då tar jag alltid ett samtal med den personen och frågar: Vad skulle du framför allt vilja se vara kvar när du lämnar, vad är viktigast att satsa på? Sedan måste jag som ansvarig tänka ut vad vi be-höver på den tjänsten framöver, säger Lotta Cohén.

NÄR KYRKOGÅRDS- OCH fastighetschefen slutade för några år sedan gjordes till exempel den tjänsten om till en ren kyrkogårdsföreståndartjänst. I samma veva beslutades att successivt dra ner på antalet helårsanställda kyrkogårdsarbetare, i takt med att de går i pension, och istället ha fler säsongsanställda.
– Vi upptäckte att vi inte hade behov av att ha samma typ av befattningar som fanns tidigare. På fastighetssidan tillsatte vi inte en chefstjänst, utan gjorde istället en av våra duktiga vaktmästare till fastighetsförvaltare. Han har inte alla kunskaper, men tar hjälp av stiftsingenjören som vi betalar för att jobba en dag i veckan hos oss. Ibland är det billigare att köpa en specialisttjänst än att ha allt internt, säger Lotta Cohén som är inne på sitt åttonde år som kyrkoherde i Åmål. 

HON KOM HIT EFTER en turbulent tid i den tidigare församlingsledningen och har i samarbete med sin kanslichef fokuserat starkt på ekonomistyrning med delegerat ansvar och tydliga krav på en budget i balans i de olika verksamhe-terna. Personalen är indelad i fem arbetslag, med varsin arbetsledare som tillsammans med kyrkoherden utgör församlingens ledningsgrupp. Ekonomin ligger ständigt högt på dagordningen och varje arbetsledare ansvarar för plane-ring och uppföljning inom sitt område.
– Efter diskussion med sitt arbetslag skriver de verksamhetsplan och lägger budgetäskanden. Samtidigt har vi prioriteringsområden i vår församlingsinstruktion som är fastslagen av kyrkorådet och alla vet att har man något som kopplar till prioriteringsområdena så är det ju större chans att det går igenom i budgeten. Här satsar vi till exempel mycket på unga vuxna och på körverksamhet framför allt för barn och ungdomar, säger Lotta Cohén och förklarar att större satsningar ibland kräver externa medel för att kunna startas.
Då ligger det på arbetsledarna att bevaka när det går att söka främjandebidrag och liknande från stiftet. Det är ett sätt för församlingen att testa nya projekt, som om de fungerar bra kan tas in i kommande budget och bli en del av den ordinarie verksamheten.
– Så gjorde vi för att få igång en gosskör. När man startar något nytt kostar det ju ofta lite extra att sätta fart på verksamheten. Vi sökte och fick pengar som bland annat användes för att komma ut med information på ett bra sätt. Till exempel tog vi fram en liten film som spreds i sociala medier. Sådant behövs ju inte sedan, när verksamheten väl är på plats, säger Lotta Cohén men påpekar att det hela tiden är resurserna som styr vilka prioriteringar som behöver göras. 

ATT RÄTTA MUN EFTER matsäcken är en devis hon ständigt återkommer till och det gäller såväl verksamheten som lokalerna där den ska bedrivas.
– När det gäller fastigheter jobbar vi väldigt hårt med att göra oss av med det som vi faktiskt inte behöver. Exempelvis har vi sålt en bondgård, liksom en lägergård som vi inte utnyttjade mer än en månad om året. På landsbygden har vi även sålt en gammal kyrka som bara användes ett par veckor om sommaren och saknade såväl el som vatten och avlopp, säger Lotta Cohén och tillstår att fastighetsförsäljningarna har skett med varierande framgång.
Nyligen uppstod protester och debatt i lokalpressen när det blev känt att ett gammalt församlingshem vid en av Åmåls landsortskyrkor behövde rivas eller flyttas.
– Det väcker känslor att församlingen gör sig av med byggnader, men det är nödvändigt för att undvika kostsamt underhåll i framtiden. Ett problem är att många inte sätter sig in i fakta innan de uttalar sig. Våra beslut är förankrade hela vägen från kyrkoråd till fullmäktige och grundas på en väldigt omfattande fastighetsutredning med utlåtanden från antikvarisk expertis och tillstånd av Länsstyrelsen, förklarar Lotta Cohén.