Det har redan gått mer än ett år sedan vi blev flyktingmottagare här i Åmål. Av det 70-tal ukrainare som kom har en del flyttat vidare, medan andra sökt sig hit från andra delar av vårt land. Två av våra familjer har flyttat till Canada. Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle vara så svårt att säga adjö till några jag känt under så kort tid. Det är också ett år sedan vi firade deras påsk, veckan efter vår. I år gör vi det igen. Det känns viktigt, för vem vet hur världen ser ut om ett år igen? Vi arbetar mycket med krisberedskap just nu och ibland känns det som att kriget
kommer närmare. Det ger oss en ännu större anledning att fira påsk två gånger.
Vi firar som vi brukar vår påsk den 9 april, och gör sedan vår version av den ortodoxa påskens firande den 16 april. Vi blandar språken och önskar varandra en Glad Påsk med Kristi uppståndelse i centrum.
Den som särskilt vill delta den 16 april är välkommen att baka lite bröd eller måla några ägg och ta med till kyrkan. Vi tar det med i gudstjänsten för en välsignelse. Efteråt samlas vi i församlingshemmet till knytkalas. Ta gärna med något ätbart att dela med andra. Den som vill vara med och hjälpa till och förbereda dagen är välkommen att höra av sig till expeditionen. Det som tilltalar mig är att söndagarna efter Påskdagen talar vi om som en fortsättning. De är inte efter påsk utan i påsktiden. Med firande av två påskdagar inom loppet av en vecka kan vi bygga en gemenskap med andra och varandra. En gemenskap som förhoppningsvis sträcker sig runt hela vår jord.
Välkommen!
Lotta Cohén, kyrkoherde