Altarskåpets bilder beroende av kyrkoåret
Vid reformationens införande fanns i koren i allmänhet redan de katolska altarskåpen. De var ofta utförda som triptyker, tredelade skåp med mittstycke (corpus) och sidoflyglar, som kunde öppnas och stängas beroende på vilka bilder som skulle visas under kyrkoåret.
De skulpterade motiven i corpus varierade stort. Ofta var det korsfästelsen eller madonnan med barnet, ibland istället med den döde sonen i famnen. Det kunde även vara andra bibliska motiv och ibland rentav Gud fader med Kristus, sonen, intill sig. På flyglarna var det ofta scener från Jesu liv eller framställningar av de tolv apostlarna.
Sidoaltare ställs undan

De vackra guldglänsande altarskåpen med alla sina heliga figurer var populära i församlingarna, och till en början behövde inte skåpen vid huvudaltaret bytas ut. Men i de kyrkor som hade sidoaltare, invigda till Jungfru Maria eller olika helgon, behövde många skåp ställas undan och förvarades sedan på vindar eller i andra undanskymda utrymmen. De altarskåp som ändå nytillverkades under 1500-talet fram till 1600-talets början liknade de äldre både till form och till innehåll.
Kristus i centrum
Kring 1600-talets mitt började helt nya altaruppsatser tillverkas. De hade till skillnad från de medeltida altarskåpen inga rörliga flygeldörrar och hade klassiska arkitekturformer hämtade från den italienska renässansen. Ikonografin, eller bildinnehållet, var helt luthersk-evangeliskt med Kristus i centrum.
I detta första skede av förnyelse var det ett antal resursstarka stadsförsamlingar, till exempel i Stockholm, Gävle och Falun, som beställde verken. Det handlade inte om någon provinsiell konst utan var verk av skickliga invandrade tyska konstnärer och hantverkare från nordtyska städer.
Kristus som symbol
Efter 1600-talets mitt började en lokal produktion komma igång. De verk Magnus Gabriel de la Gardie lät sina bildhuggare och snickare utföra i de västgötska grevskapen, efterbildades i sin tur i nystartade verkstäder i Västergötland, Dalsland och Värmland. Flera andra centra, framför allt verkstäder i Stockholm, fick lokala efterföljare, som inom ramen för skråväsendet utbildade nya medarbetare.
Till sist omfattade verksamheten hela landet med tillverkning av altarskåp där huvudmotiven var Kristus på korset och Uppståndelsen. Jämfört med de katolska altaruppsatserna, som var mer handlingspräglade och berättande, skildrade de svenska verken Kristus mer som symbol.