Åhus församling

Prata med oss

Kontakt

Åhus församling Besöksadress: Torget 17, 29631 ÅHUS Telefon: +46(44)246800 E-post till Åhus församling

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Till innehållet

Från Åhus till Taizé för en överraskning

När båda döttrarna skulle åka med Åhus församling till Taizé bestämde föräldrarna Malin och Kent Nordstrand sig för att överraska dem.


Döttrarna Kajsa och Klara Nordstrand reste med ett 60-tal andra ungdomar och ledare i maj 2014 med buss till lägret i Frankrike. Föga anande de vad föräldrarna hade för resplaner...

Så här berättar mamma Malin:

Fjärde gången! Ska du verkligen åka igen? Andra gången! Du också? Okey...resa till Taizé verkade vara ett dragplåster bland ungdomarna i vår familj. Båda döttrarna hade åkt dit i några år, båda för första gången som konfirmander i Åhus församling. Innerst inne hade jag hoppats att de skulle välja denna variant av konfirmation, eftersom det var en annorlunda upplevelse, som jag tänkte mig det.

Okey, båda döttrarna ville åka dit igen och de hade börjat prata med sina kompisar, som också ville åka, antingen igen eller för första gången. Jag visste vad de skulle uppleva, eller i alla fall kunde jag tänka mig det efter allt jag hade hört.

De skulle få uppleva den fantastiska musiken, träffa ungdomar och vuxna från Sverige och andra länder, de skulle gå i tysta dalen, de skulle antingen städa toaletter eller dela ut mat och mycket annat som jag hade hört talas om. Gudstjänster som berörde med musik och andra funderingar, tänkte jag att de kunde gå igenom igen.

Okey, båda döttrarna, det hade inte hänt förut att både Kajsa och Klara skulle åka dit samtidigt. Kajsa hade vid något tillfälle frågat mig om jag inte ville följa med. Jo, det hade naturligtvis varit berikande men jag kom aldrig till skott.
Sakta började tanken krypa fram, tänk om jag och min man Kent också skulle åka dit. Jag var tvungen att tänka lite på det själv innan jag frågade honom. Därefter kläckte jag idén för honom att jag tyckte vi skulle åka ner och överraska ungdomarna. De skulle inte få veta något innan.

Maken var med på det, men ifrågasatte den långa resan dit. Jag visste det, men tyckte detta var vår enda chans att träffa tjejerna i Taizé och tillsammans få uppleva det som de har berättat om för oss i flera år.

Kent ringde till församlingsassisten Helene Riksson, Mrs Taizé skulle man kunna kalla henne eftersom hon verkligen kan detta med Taizé och har tillbringat många veckor där. Hon var med på vår plan direkt, men måste lova att inget berätta. Skulle vi klara att hålla tyst om detta i flera månader?

Så stod vi där på torget i Åhus och vinkade av våra tjejer och dera kompisar, för sjätte gången totalt. Lite blinkningar till Helene och viskningar om att vi sms:ar när vi börjar närma oss. Kent sa till våra tjejer att ni kommer nog aldrig att glömma denna resan i hela ert liv! Tydligen satte det sig... Vad menade han med det?

Puss och kram och tjejerna for iväg med 59 andra förväntansfulla. Äntligen kunde vi andas ut och konstatera att vi hade lyckats hålla tyst. Detfruktta var på lördag kväll och planen var att vi skulle åka efter tidigt på onsdag morgon. Klockan 03.30 bar det av och en lång dag senare, då benen tyckte det var skönt att sträcka på sig, klev vi av bilen vid 20.30 på kvällen efter 130 mil.
Lite pirr, eller rättare sagt mycket pirr i magen kändes. Vi hittade en supermarket och hamstrade kex, godis och frukt som vi tänkte kunde tilltala några när vi kom fram. Incheck på hotell fyra mil från Taizé och i säng.

Klockan 8.15 morgonen därpå satte vi oss i bilen igen och sms:ade till Helene att vi skulle träffas mitt i Taizé vid 9-tiden. Jag måste erkänna att vi kände oss busiga och fulla av förväntan att se tjejerna i deras miljö och få krama om dem. Framför allt såg vi fram mot överraskningsmomentet, som vi hade hållt inne med i fyra-fem månader.

Där stod Helene och Agneta, vi kramade om dem och Helene hade varit så fiffig och sagt att hon skulle träffa bara syskonen Nordstran och ta en frukost med dem, för prat om syskonskap. De misstänkte ingenting. Vi gömde oss bakom häcken till den lilla lummiga lekplatsen, där mötet skulle ske. Vi såg tjejerna komma med Helene och jag måste erkänna att känslorna välde över mig. Hur skulle de reagera?
När de var på väg in i den lummiga lekplatsen klev vi fram från gömställe, kanske 30 meter ifrån dem. När de såg oss blev de bara stela, hoppas inte av skräck... Vi fortsatte gå mot dem och sedan sprang vi mot varandra! Oh, vi grät och kramades om vartannat! Helene grät också och vi kramade henne, eftersom det var hon som hade gjort vårt bus till verklighet. Utan henne hade vi inte haft denna möjlighet! Tack Helene!

Känslan av lättnad infann sig när vi äntligen var på plats och våra tjejer hade överlevt överraskningen. Ni vet när man träffar någon som man verkligen älskar och har saknat i ett annan sammanhang , det är ett svårslaget moment kan jag säga. Våra goa, älskade tjejer!

Vi var äntligen i Taizé fick uppleva en hel dag med Åhus församling. Vi kände oss fantastiskt välkomnade med presentation på sammankomsten och ett mottagande med mycket värme och kärlek!
Tjejerna visade oss runt, vi gick till kyrkan där Broder Roger fanns. Det är en otroligt mysig by att strosa i och få höra vad som hänt i veckan. Inte bara vad alla hade gjort utan även tankar om det, helt underbart!

Vi fick äta maten som vi hade hört så mycket om, långa köer, men väldigt effektivt. Vi deltog i två gudstjänster samt en samling för alla svenskar som var i Taizé, där man fick veta mer om att vara volontär.

Det var verkligen ingen latmaskresa som ungdomarna var på. De hade späckat schema dagen, allt ifrån bibelstudier till att utföra den syssla man blivit tilldelad. Helene hade full koll på när alla gudstjänster och samlingar och vem som skulle till vad.

Tystnad, flera av ungdomarna funderade över att gå in i tystnad, och när vi åkte hem på kvällen var det några som tagit beslut om att fullfölja. Jag tänkte mycket på dem efteråt, vilken utmaning att anta där och då.

Vi gick en runda bland barackerna som de tyskar, som några i Åhus församling hade välkomnat dit, bodde i när vi var på väg till tysta dalen. Den hade jag hört talas om tiidigare och den ville jag gärna uppleva. "Silence" stod det på skyltar, ett ställe för reflektion och tankar. Det var tyst, förutom grodorna som sjöng för oss, eller trummade på näckrosbladen, har aldrig sett så många grodor i den lilla sjön och i ett försök att få dem att rör sig kastade Kent en sten, emn jag tror att en groda nockades!

Sista gudstjänsten satte vi oss ganska långt fram så att vi såg bröderna. De kom in en och en och satt sig i mitten. Vilken härlig kyrka, så stor och alla satt på golven bredvid varandra. Kanske lite väl hårt, och vi förstod att bönepallarna var populära.

Det var häftigt att komma som svensk och få sjunga även svenska psalmer i denna stora kyrka, där det annars lät på det både holländska, tyska och franska.

Framåt kvällen var det dags för kaffe och då gick vi till Ojak, som vi hade hört mycket om tidigare. Det var folk över allt, som det blir om 2 700 människor samlas på ett ställe. Där kunde man köpa godis, glass, kakor och kaffe. Vi förstod att det var där alla samlades för en go´ stund.

Kvällen började lida mot sitt slut och vi hade upplevt Taizé. En hel dag, som kändes som enormt mycket mer. Så mycket intryck, känslor, välkomnande människor som tagit hand om oss. Ett ord som jag kan sammanfatta detta med är tacksamhet.
Tacksamhet över att få dela denna upplevelse med så många andra som jag tidigare bara har fått höra, om fantastiska saker som jag och min man nu också kan dela.

Stort tack till Helene Eriksson som gjorde det möjligt och som kunde hålla hemligheten hemlig!
Vi vill tacka för att ni tog hand om oss så väl, även Agneta som bjöd oss på kaffe!

Kram, kram från Malin och Kent

Överraskningen!