För vår diakon Ulrika Ingermark blev den största omställningen att inte kunna fortsätta med våra verksamheter eller kunna träffa alla de människor som vanligtvis besökte oss varje vecka.
– Att vara kyrka och verka i en församling är i grunden beroende av att vi möts och skapar relationer. Så det gäller att verkligen tänka till hur vi kan bevara relationer nu, säger hon.
– Jag inriktade mitt jobb på att kontakta de människor vi kunde via telefon och mejl. Vi erbjöd även praktisk hjälp i form av matinköp eller hämtning av paket m.m. Många som jag pratade med hade redan hjälp från nära anhöriga, andra uttryckte viss oro, och då försökte jag att hålla en mer frekvent kontakt.
Samma hjälp erbjöds även av kommunen och vi som kyrka finns med i kommunens kontaktnät och kan hjälpa till där vid behov.
Ulrika märkte att fler människor som drabbats av arbetslöshet och ekono-
miska svårigheter tog kontakt under den här svåra perioden.
– Jag fick även samtal med personer som kände stor oro för att deras nära anhöriga var svårt sjuka i Covid-19.
Jag tror att de vidare konsekvenserna av omställningen i samhället kommer att bli mer tydliga ju längre tiden går.
– Jag är rädd för att många människor blir utsatta på olika sätt som vi kanske inte ens kan ana i förväg, säger Ulrika.
– Det positiva under denna period var att flera personer kontaktade mig och erbjöd sin hjälp. Det känns gott att jag ser stor kreativitet bland människor som verkligen vill göra något för att vi ska klara av den här situationen på ett så bra sätt som möjligt.
Allt som brukar pågå i Kyrkan då? När påsken närmade sig och det blev förbjudet att samlas fler än 50 personer på samma ställe planerade vi snabbt för filminspelning av några av påskens gudstjänster som kortare andakter.
Det var nytt och lärorikt att genom film förmedla påskens berättelse och budskap. Här gällde det att komprimera innehållet eftersom filmerna inte fick vara så långa.
Efter en del omtagningar så fick vi till det. Filmerna lades sedan upp på vår hemsida och på våra sociala medier.
Förutom det så har någon av våra präster varje söndag stått utanför kyrkan för att hålla en kort andakt för de som har vägarna förbi och det har spelats psalmer från vårt klockspel uppe i kyrktornet.
Prästen Mikael Arnqvist tycker att hela arbetslaget gjort ett fantastiskt
arbete med att hitta nya vägar till att hålla kontakt med människor och ledningen med att verka för en hållbar arbetsmiljö och god stämning.
– Det är fantastiskt att man upplever att vi fortfarande är en kyrka och en församling trots att vi inte kan mötas i kyrkan eller i våra verksamheter.
Vi visar på att kyrkan inte bara är ’’sin byggnad’’ utan den består av människor som vill söka och tillbe Gud i livets alla skeden, och det kan man göra även om man inte befinner sig på samma ställe.
När det gäller kyrkans roll i kristider så tycker Mikael att den främst är att inge hopp i varje tid som råder.
– Vi vill visa på, genom ord och handling, att trots att gränser är stängda
mellan jordiska länder är vi fortfarande EN mänsklighet som är skapad och
älskad av Gud.
Blir det konfirmandläger i år?
Prästen Anna Levin och församlingspedagogen Jonas Pettersson har bland annat hand om konfirmandundervisningen.
– När vi inte längre kunde träffa de barn, ungdomar och föräldrar vi normalt träffar varje vecka var det med sorg vi blev tvungna att stänga ned nästan all verksamhet.
– Vi hade två konfirmandläger planerade utomlands under våren och sommaren, ett till Österrike och ett till Mallorca. När viruset nått allmän spridning och restriktioner sattes in började vi leta andra alternativ för att kunna genomföra våra läger, berättar Anna.
För Anna och Jonas är det viktigt att erbjuda en meningsfull konfirmandtid.
– Vi människor har ett behov av gemenskap, att få prata om svåra frågor och om livet i stort. Vi vet att psykisk ohälsa ökar i tider av osäkerhet och social distansering, vilket konfirmandtiden förhoppningsvis kan motverka, menar Anna och Jonas.
Lägren utomlands har nu flyttats till Sverige. Lägret i maj kommer att hållas nära Stockholm för att inte riskera att belasta sjukvården utanför vår region.
Därför valde de en pilgrimsvandring mellan Stockholm och Uppsala. De har fått tänka till på hur alla ska sova och resa på ett säkert sätt. Sommarlägret i juni är flyttat till Jämtland. Detta med förhoppning om att läget i Sverige ska se annorlunda ut då. I den risk- och sårbarhetsanalys de gör inför alla läger så blev de i år tvungna att ta med utvecklingen kring Covid-19.
– Vi har i skrivande stund kommit fram till att med egen buss, egen lägergård och turer i fjällen bör det vara tillräckligt säkert för att vi ska våga genomföra lägret. Vi följer naturligtvis de restriktioner som gäller för resande i Sverige, säger Anna.
På frågan om det har blivit någon positiv förändring io.m. Coronakrisen svarar Jonas och Anna att de nu när de blivit tvungna att ställa om har haft mer tid och möjlighet att reflektera över hur de bedriver sin verksamhet.
– Vi har behövt tänka om och tänka nytt. Vi hoppas att våra läger i Sverige ska fungera så bra att vi kan fortsätta ha dem även i framtiden. På det sättet skulle vi kunna bidra till en minskad klimatpåverkan och samtidigt stötta hotell, vandrarhem och kursgårdar i Sverige.
En annan positiv upptäckt är hur enkelt det har varit att samarbeta mitt i det svåra. Trots att vi är ett litet arbetslag så finns en stor vilja att hjälpas åt att lösa problem.
Text: Anna Johanna Blom
