- WHO tog Act Svenska kyrkans rekommendationer rakt av, till och med våra formuleringar, berättar Adriana Gastellu Camp, som arbetar som tematisk rådgivare för teologi och utveckling på Internationella avdelningen.
Hon satt med i den grupp som tog fram rekommendationerna.
Den 7 april släppte WHO ett dokument med riktlinjer och rekommendationer för religiösa ledare och trosbaserade aktörer under pandemin. Dokumentet Practical considerations and recommendations for religious leaders and faith-based communities in the context of COVID-19 lyfter särskilt hur viktiga de religiösa aktörerna är i att bekämpa spridningen av viruset.
Bekämpning handlar inte bara om praktiska åtgärder som rör exempelvis hygien. För att en människa ska må bra behöver man ta in både kroppsliga, psykiska och andliga aspekter.
I dokumentet lyfts hur viktiga de religiösa aktörerna är i det arbetet. Act Svenska kyrkan har bidragit till dokumentet med rekommendationer, som WHO bedömde som så viktiga att de inkluderades.
- I WHO:s första version av dokumentet lyfte man vikten av hygien och att hålla avstånd till varandra i gudstjänstlokaler. Men man hade inte tänkt in den psykosociala aspekten, som nu har tagit med i rekommendationerna, säger Adriana.
Karantän ökar risken för våld i hemmet
Rekommendationerna lyfter fram tre viktiga aspekter:
Den första handlar om de religiösa aktörernas roll i att motverka och förebygga våld i hemmet. Det är ett faktum att i tider av karantän ökar våldet i familjer. Hemmet är inte en trygg plats för alla människor. För många är hemmet istället en av de farligaste platserna där både kvinnor och barn utsätts för misshandel, övergrepp och psykiskt våld.
Kyrkor och religiösa aktörer har ett stort ansvar i att prata om risker, förebygga våld och anmäla när man misstänker misshandel. Act Svenska kyrkans samarbetspartners i världen jobbar för att förebygga våld i nära relationer. Ett exempel är nätverket Wavaw i Indien som det går att läsa om här .
Människor letar syndabockar
Den andra rekommendationen handlar om de religiösa aktörernas roll i att förebygga stigmatisering. I tider av kris söker människor syndabockar, som ett försök att förstå vad som händer. Utsatta grupper som migranter, flyktingar, minoriteter, handikappade, HBTQ-personer, urfolk, psykiskt sjuka och andra grupper pekas ut som orsaken till pandemin.
Också här har kyrkor och religiösa aktörer ett stort ansvar för att i ord och handling skydda varje människas integritet och hennes grundläggande mänskliga rättigheter. Det gäller oavsett kön, ålder, religion, sexuell identitet eller någon annan faktor.
Här kan du läsa om initiativet Local2global i Palestina, som stärker individer och institutioner i att själva agera för att bland annat motverka stigmatisering.
Religionerna samarbetar i krisen
En tredje rekommendation handlar om att arbeta ekumeniskt och interreligiöst. När olika religiösa grupper arbetar tillsammans ökar möjligheten att möta en kris. Samarbete är grundläggande för att nå så många människor som möjligt och skapa trovärdighet.
Religiösa majoriteter eller grupper med stort inflytande bör dela med sig av sina erfarenheter och resurser med mindre och svagare grupper. När goda erfarenheter delas skapas ett ömsesidigt lärande och man når en större påverkan.
Ett exempel är från Filippinerna, där kyrkorna gjort ett gemensamt uttalande. Uttalandet handlar om att staten måste garantera trygg, säker och gratis vård till utsatta människor som lever i fattigdom.
Här kan du läsa uttalandet från det nationella kristna rådet på Filippinerna, NCCP.
WHOs dokument visar ännu en gång den viktiga rollen som religiösa aktörer har i kriser och i utvecklingssammanhang.
Text: Helena Alm Norberg