Beslutet kommer efter att en lång rad röster från regeringar, internationella organisationer, forskare och civilsamhället under flera veckor krävt snabba och kraftiga skuldlättnader för utvecklingsländerna. Detta är helt avgörande för att frigöra resurser till nödvändig hälsovård för att hantera pandemin, och för att motverka en akut finansiell kris. ”Det handlar inte om att rädda ekonomin eller människors hälsa – vi måste göra både och” sa ledarna för IMF och WHO i ett gemensamt uttalande den 3 april.
– Vi välkomnar beslutet men jag förutsätter att detta bara är ett första steg. Många fler länder behöver få uppskov på sina inbetalningar, och för de allra fattigaste länderna är skuldlättnader det enda rimliga. Dessutom behöver IMF uttala stöd till länder som väljer att satsa pengar på arbetet med covid-19 istället för att betala tillbaka på lån till privata långivare, säger Erik Lysén, chef för Act Svenska kyrkan.
Det beslut som fattades igår finansieras genom bidrag från medlemmar.
– Det är bra att medlemmarna hjälper till men för att kunna skala upp krisstöden behöver IMF också bidra med egna resurser. I första hand bör de använda sin guldreserv, så som har skett i andra krisperioder, men även andra möjligheter behöver övervägas, säger Erik Lysén.
Flera ekonomer har dessutom föreslagit att IMF utfärdar så kallade särskilda dragningsrätter (SDR) för att hantera effekterna av de dramatiska kapitalflödena till följd av coronakrisen.
I den fortsatta krishanteringen är det viktigt att IMF och Världsbanken inser att de inte kan utfärda lån på samma sätt och med samma policyvillkor som tidigare, menar Erik Lysén.
– IMF:s krisstöd får inte leda till ökad skuldbörda för de redan hårt skuldtyngda länderna. Och om lånen kopplas till krav på exempelvis privatisering och åtstramning i den offentliga sektorn kan det motverka målet att stärka ländernas hälsosystem och förmåga att hantera covid-19-pandemin.