Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.
Viljan att förändra omvärlden väcktes tidigt för Edwin och upplevelsen av krigets grymhet blev en drivkraft för honom. Han kämpar dagligen med att skydda lokalbefolkningen, utkräva deras rättigheter och värna om deras mänskliga värdighet.
Jag har kämpat för mänskliga rättigheter under större delen av mitt liv. När jag var fem år mördades min farbror som arbetade för att stärka lokala kyrkogrupper. Mordet är ännu idag officiellt ouppklarat, men jag vet att han blev mördad på grund av sitt arbete med att hjälpa de svaga och utsatta.
Jag växte upp i ett område som var hårt drabbat av den väpnade konflikten. Därför hade vi väldigt begränsade resurser och väldigt få grundläggande samhällstjänster. Jag såg tidigt alla orättvisor och behov runt omkring mig i min vardag. Allt eftersom jag blev äldre blev jag alltmer besluten att göra något för att förändra den verkligheten.
När jag gick i skolan i den lilla staden Popayan i sydvästra Colombia började jag arbeta med att stödja särskilt utsatta grupper och lokalsamhällen. Arbetet utgick från evangeliet och fokuserade på att försvara och utkräva deras rättigheter för att stärka lokalsamhällena och skydda dem från den väpnade konflikten.
2005 började jag att arbeta för den Mellankyrkliga Kommissionen för Rättvisa och Fred. Kommissionen är en av de organisationer som ingår i det ekumeniska fredsnätverket DiPaz, vars arbete Svenska kyrkans internationella arbete stödjer.
När jag började arbeta där var det en stor paramilitär offensiv som drev tusentals människor på flykt för att bereda väg för storskaliga oljepalmsodlingar. Arbetet med de tvångsförflyttade och upplevelsen av krigets oerhörda grymhet har stärkt min övertygelse och har blivit en drivkraft i mitt arbete för att skydda lokalbefolkningen från krigets effekter och försvara deras rättigheter.
Fredsavtalet är ett stort och otroligt viktigt steg i fredsprocessen, men det är inte tillräckligt. Kriget är inte bara är en väpnad konflikt utan också en social och politisk konflikt. Jag är mycket oroad över att förföljelsen och morden på lokala ledare och människorättsförsvarare i Colombia bara ökar. Detta trots att fredsavtalet finns och att FARC-gerillan nu har lagt ner vapnen.
Om inte morden och förföljelsen upphör, om de ansvariga inte ställs till svars och om inte levnadsvillkoren för lokalbefolkningen snabbt förbättras, tror jag att våldet kommer fortsätta. Därför kommer jag fortsätta att arbeta med lokalsamhällena i Urabá-regionen för att skydda dem från den konflikten, utkräva deras rättigheter och värna om det mänskliga livet och värdigheten.
Act Svenska kyrkans har stöttat DiPaz ända sedan organisationen grundades. DiPaz (Mellankyrklig dialog för fred i Colombia) är ett initiativ av kyrkor och trosbaserade aktörer i Colombia som verkar för fred utifrån principer om ickevåld. Sedan FARC-gerillan förklarade eldupphör har organisationen följt upp hur avtalet efterföljs ute i byar och har dokumenterat processen och vilka problem de såg. Under den tid som förhandlingarna mellan Colombias regering och FARC pågick hade DiPaz även en nära kontakt med parterna för att föra upp frågor om offrens rättigheter i fredsavtalet.
Organisationen fanns också på plats under vissa ceremonier då FARC bad offren om förlåtelse för de brott som begåtts under inbördeskriget. Där gav de stöd till offren utifrån sin identitet som trosbaserad aktör. Sedan fredsavtalet började implementeras finns DiPaz även närvarande i två områden med så kallade humanitära hus. Dessa hus är utgångspunkter för vårt arbete och platser dit människor kan komma när de behöver stöd eller skydd.
Act Svenska kyrkans stöd är inte bara ekonomiskt. DiPaz behöver stöd i sitt påverkansarbete och det kan bland annat innebära att bjuda in dem för att tala i Sverige, inför FN och andra forum samt att skriva brev till stöd för dem när de efterfrågar det. Dessa brev kan vara offentliga och skickas till exempelvis FN:s säkerhetsråd och Colombias eller Sveriges regering.
