Previous PageTable Of ContentsNext Page

Bilaga 1
Översyn av kyrkohandboken

Kyrkohandboksgruppen avser att undersöka hur den nya bibelöversättningen bör få genomslag i kyrkohandboken och därmed påverka de litur-giska formuleringarna. Som exempel vill gruppen nämna att "bägare" används istället för "kalk". Kyrkohandboksgruppen har för avsikt att överlägga med Bibelkommissionen om att få förhandstillgång till de översatta texterna. Detta gäller inte minst med anledning av gruppens musikaliska uppgifter med mässmusiken och introitusserien.

Kyrkohandboksgruppen har påbörjat arbetet med de principer som skall ligga till grund för arbetet med kyrkohandbokens musikdel. Möjligheter undersöks att tillföra ny mässmusik och att utifrån den nya bibelöversättningen förnya introitusserien. Till remissomgången har gruppen för avsikt att i kyrkohandbokens musikdel kunna presentera förslag till ny mässmusik och en översedd serie gammalkyrkliga introitus. Översynen av gammalkyrkliga introitus kommer att bestå i att den tidigare texten ersätts med text från den nya bibelöversättningen och att introitusseriens musik anpassas till den nya texten.

Kyrkohandboksgruppen har noterat att Centralstyrelsen och 1997 års kyrkomöte uttryckt ön-skemålet att det fortsatta arbetet med de nya ekumeniska översättningarna av trosbe-kännelserna skall ingå i kyrkohandboksgruppens arbete. Gruppen har tagit upp samtal med företrädare för Sveriges Kristna Råd med sikte på att nå fram till en ekume-nisk lösning.

Kyrkohandboksgruppen har noterat att det inte föreligger något uppdrag vad gäller den ekumeniska nyöversättningen av Herrens bön. Gruppen har erbjudit Centralstyrelsen att fortsätta de ekumeniska samtalen om utformningen av Herrens bön med sikte på att föra frågan framåt i samverkan med Sveriges Kristna Råd. Kyrkohandboksgruppen ser som sin målsättning att i huvudgudstjänsterna endast ha en version av Herrens bön, men att i de kyrkliga handlingarna, framför allt begravningsgudstjänsten, kunna låta 1917 års version finnas med parallellt.

Kyrkohandboksgruppen avser att utifrån resultatet av utvärderingen fördjupa kyrkohandbokens anvisningstexter med syfte att bland annat tydligare lyfta fram betydelsen av lekfolkets delaktighet. I detta samm-anhang överväger kyrkohandboksgruppen ett utförligare förord till kyrkohandboken.

Gruppen avser att i oktober 1998 arrangera en överläggning om Beredelsens innebörd, utformning och plats i gudstjänsten.

Den liturgiska banken

Kyrkohandboksgruppen har gjort en detaljerad genomgång av tidigare kyrkomötens behandling av kyrkohandboksfrågor och sammanställt den s.k. liturgiska banken. I samstämmighet med kyrkomötets intention kommer kyrkohandboksgruppen att som grundprinciper ha hela församlingens delaktighet i gudstjänstlivet och att gudstjänstens hela ka-raktär är inklusiv liksom dess språk.

Den liturgiska banken har upprättats med anledning av förslaget i KE 1988:3, om upprättande av en liturgisk bank, för att lättare kunna göra en översyn av kyrkohandboken utifrån ett helhetsperspektiv och undvika lösryckta detaljändringar. I ett stort antal kyrkomötesbetänkanden finns förslag som rör kyrkohandboken. Dessa har blivit föremål för en genomgång av kyrkohandboksgruppen varvid följande systematisering har gjorts och ett antal förslag till åtgärder har formulerats. De åtgärder som här har formulerats avser således kyrkohandboksgruppens bedömning och tänkta åtgärder.

Några förslag gäller kyrkohandbokens reglering. Dessa återfinns i KE 1987:3. Sambandet mellan församlingen och nattvardsfirandet måste dock beaktas, om den gällande regleringen upphävs. Läronämnden yttrade över denna fråga, att församlingens samling kring nattvardsbordet i sin kyrka bör framstå som normalformen för Guds folks möte till gudstjänst. Ett förenklat tillståndsförfarande bör således inte leda till att t.ex. mässa i hemmen blir regel. Se även KG 1997:1 som vid behandlingen av KMot 1997:25 och 38 innehåller hänvisningar till översynen av kyrkohandboken.

Vissa övergripande förslag har tagits upp av gudstjänstutskottet i några av dess betänkanden. KE 1988:6 Om användningen av kyrkohandboken. De olika gudstjänstordningarnas struktur är fast. Obligatoriska moment skall alltid användas och anvisningar av obligatorisk karaktär iakttagas - åtgärd: föranleder översynsgruppen att göra en principdiskussion. KG 1993:1 Om fortsatt arbete med det inklusiva språket, bifallen av kyrkomötet - åtgärd: kyrkohandboksgruppen arbetar fram principer för arbetet med det inklusiva språket i kyrkohandboksöversynen. Ingår redan i gruppens uppdrag. Se vidare nedan.

Ett antal förslag berör kyrkohandbokens ordningar för huvudgudstjänster. Förslag som rör huvudgudstjänsternas text, anvisningar eller rubriker återfinns i följande betänkanden. KE 1987:9 Om att införa den nicenska trosbekännelsen som alternativ i Högmässogudstjänst - förslag till åtgärd: anvisningstexten ändras. KE 1989:8 Om översättning av vissa liturgiska texter - kommer att åtgärdas genom att SKR:s ekumeniska översättningar av trosbekännelserna har till gruppen överlämnats för bedömning i handbokens sammanhang av Centralstyrelsen. KG 1991:4 Om vissa ändringar i kyrkohandboken: syftningsfel i nattvardsbön C, anvisningstexten till Temamässa ändras så att "nattvardsbön med instiftelseord" samt "nattvardselementen" ersätter tidigare formulering, i nattvardsbönerna byts ordet "kalk" mot ordet "bägare" i enlighet med NT 81 - förslag till åtgärd: skall beaktas av kyrkohandboksgruppen. KG 1992:2 Om beteckningarna för huvudgudstjänster, särskilt Högmässogudstjänst - förslag till åtgärd: kyrkohandboksgruppen försöker få fram ett bättre namn eller finna annan lösning på frågan om namnen på huvudgudstjänsterna. KG 1994:3 Om ändringar av namnen på huvudgudstjänster - åtgärd: överväga särskilt vad Högmässogudstjänsten skall kallas. KG 1994:3 Om användningen av Helig i Högmässogudstjänst och om möjligheten att använda koralintroitus, förslagen avslagna av kyrkomötet - åtgärd: kyrkohandboksgruppen vill diskutera användningen av Helig i Högmässogudstjänstens inledning när Bibelkommissionens förslag till nyöversättning av Jesajatexten föreligger. KG 1994:10 Om ny text till improperierna, antagen av kyrkomötet - åtgärd: införs i Långfredagsgudstjänsten. (Om den skall vara kvar i kyrkohandboken.) KG 1995:3 Om benämningen Högmässogudstjänst - åtgärd: övervägs av kyrkohandboksgruppen, kollas med Teologiska kommittén. KG 1995:3 KMot 38 Om gudstjänst för alla åldrar - åtgärd: anvisningstexterna för huvudgudstjänster ses över för att möjliggöra gudstjänster för alla åldrar där alla kan vara delaktiga. KG 1996:2 Om trosbekännelserna - åtgärd: ingår redan i kyrkohandboksgruppens uppdrag. KG 1997:4 Om ekumeniska översättningar av trosbekännelserna - åtgärd: ingår redan i kyrkohandboksgruppens uppdrag.

Förslag som berör huvudgudstjänsternas musik återfinns i följande betänkanden. KG 1990:4 Om förnyelse av gudstjänstmusiken - kommer att åtgärdas genom att detta ingår i kyrkohandboksgruppens uppdrag att lägga fram förslag till ny mässmusik. KG 1991:7 Om språklig förändring av de gammalkyrkliga introitus - åtgärd: med den nya psaltaröversättningen behöver samtliga introitus och psaltarpsalmer i kyrkohandbok och psalmbok ses över. Detta medför musikaliska konsekvensändringar. Uppgiften ingår i gruppens uppdrag vad gäller kyrkohandboken. Ledningsgruppen skall ta upp frågan om psalmboken. KG 1997:1 Om förnyelse av mässmusiken - åtgärd: ingår redan i kyrkohandboksgruppens uppdrag.

Ett par förslag gäller kyrkohandbokens ordningar för övriga gudstjänster. KE 1987:9 Om att införa Kyrkans förbön som ett moment i ordningen för Veckomässa - förslag till åtgärd: se över strukturen i Veckomässa. KE 1988:1 Om rättegångsgudstjänst - förslag till åtgärd: ingår i Gudstjänster under kyrkoåret som publiceras av Församlingsnämnden under 1998.

Flera förslag har gällt ordningarna för kyrkliga handlingar eller ordningar i anslutning till dessa. Särskilt har Konfirmationsgudstjänsten blivit föremål för ett antal förslag. KE 1987:9 Om Konfirmationsgudstjänstens förhållande till huvudgudstjänsten - förslag till åtgärd: Konfirmationsgudstjänstens anvisningstext ses över. KE 1989:6 och KG 1993:1 Om Konfirmationsgudstjänstens utformning: förhållande redovisning-huvudgudstjänst, utformning av konfirmation av vuxen - förslag till åtgärd: konfirmationsordningen ses över utifrån behovet av att kunna använda Konfirmationsgudstjänsten vid konfirmation av vuxna. KG 1992:2 Om ordning för konfirmation av vuxna, avslagen i kyrkomötet - förslag till åtgärd: kyrkohandboksgruppen ser över konfirmationsordningen för att öka möjligheterna att använda den vid konfirmation av vuxna. KE 1989:6 Om biktordningens syndabekännelse - skiljer sig nu från huvudgudstjänsternas - förslag till åtgärd: syndabekännelsen i biktordningen ses över. KE 1988:2 Om lekmans rätt att medverka i Begravningsgudstjänst - förslag till åtgärd: anvisningstexten för Begravningsgudstjänst ses över, liksom möjligheterna för lekmannamedverkan. KE 1989:6 Om gudstjänst vid upptagande i Svenska kyrkan. Lokala ordningar mindre bra - förslag till åtgärd: bör uttryckas mer samlat i anvisningstext.

Några förslag i kyrkomötet har gällt kyrkohandbokens andra del. KE 1988:5 Om behovet av en ordning för när ett kyrkorum tas ur bruk - har funnits med i Tillägg III-IV - förslag till åtgärd: tas med som en gudstjänstordning i kyrkohandbokens andra del. KG 1992:2 Om ordningen för mottagande av kyrkoherde, fullmakten läses - förslag till åtgärd: ordningen för mottagande av kyrkoherde i kyrkohandbokens andra del ses över.

Utvärdering av kyrkohandbokens användning

Gruppen har arbetat med en utvärdering av användningen av kyrkohandboken. Docenten Anders Bäckström och forskaren Torbjörn Axner vid Uppsala universitet har anlitats för att genomföra utvärderingen. Under senhösten 1997 sändes en enkät till 200 för-samlingar och en särskild utvärdering till samtliga domkapitel. Svar kom in från 160 församlingar, vilket är en god svarsfrekvens. De svarande församlingarna representerar väl de utvalda församlingarna med avseende på storlek och spridning. Ett seminarium med stiftens företrädare kring hur de inkomna svaren skall tolkas hölls i Sigtuna den 21 januari.

Utvärderingens inriktning har varit att undersöka hur kyrkohandboken har använts i församlingarna. Särskilt har det varit av intresse att se hur församlingarna har bedrivit ett långsiktigt gudstjänstarbete och tillvaratagit kyrkohandbokens möjligheter till delaktighet och lokal anpassning. Undersökningen har kompletterats med ett mindre omfattande frågeformulär som sänts till domkapitlen för att få en bild av hur domkapitlen utifrån nuvarande reglering av gudstjänstlivet arbetar med dessa frågor.

Undersökningens avgränsningar har varit användningen av kyrkohandboken. Det har inte varit undersökningens syfte att mäta hur församlingarna värderar innehållet i handboken, exempelvis innehållets språkliga stilnivå eller huvudgudstjänsternas musik.

Den enkät som utvärderingen bygger på sändes till församlingar i alla stift och av alla storlekar. De församlingar som ingick utvaldes slumpmässigt. 25 församlingar med en folkmängd på mindre än 2 000, 30 församlingar med en folkmängd mellan 2 000-5 000, 35 församlingar 5 000-10 000, 60 församlingar 10 000-20 000 samt 50 församlingar som har en folkmängd större än 20 000.

Av resultaten framgår när det gäller det övergripande gudstjänstarbetet att knappt hälften av församlingarna har en eller flera gudstjänstgrupper. En formulerad målsättning för gudstjänstlivet finns i 59 % av de undersökta församlingarna. I 70 % av församlingarna har gudstjänstlivet analyserats och i fler än 90 % av församlingarna medförde analysen förändringar.

Av undersökningen framgår vidare flera uppgifter om delaktighet och lokal anpassning. I nästan samtliga församlingar medverkar kyrkvärd med textläsning (94 %) och i förbönen (82 %). Allt vanligare blir att kyrkvärdarna bär fram bröd och vin (76 %) och även medverkar vid utdelandet av nattvarden (30 %). Andra lekmän medverkar främst med textläsningar och i förbönen samt med en mängd uppgifter i kyrkorummet där de fungerar som gudstjänstvärdar.

Nya uppgifter i gudstjänsten för lekmän har medfört utbildningsinsatser utöver traditionella kyrkvärdskurser. I 57 % av församlingarna förekommer utbildning av textläsare och i 19 % förekommer utbildning av dem som leder förbön. Möjligheterna att lokalt utforma förbönen tas till vara i de flesta församlingar. 93 % uppger att det sker åtminstone ibland.

Hur väljer församlingarna bland kyrkohandbokens ordningar? Detta framgår varje år av kyrkostatistiken, men i den gjorda undersökningen går det att få en mer detaljerad bild. Av de undersökta församlingarna använder 47 % aldrig ordningen för Söndagsmässa, 33 % använder aldrig ordningen för Söndagsgudstjänst och 43 % aldrig möjligheten att fira Temamässa.

Under kyrkoåret kan noteras att det i 73 % av församlingarna förekommer Julnattsmässa/gudstjänst, 59 % av församlingarna har särskild mässa/gudstjänst på askonsdagen. I 98 % av församlingarna firas Långfredagsgudstjänst och i 46 % ordnas fler gudstjänster på långfredagen. Den stora majoriteten av församlingarna (82 %) anser att antalet ordningar för huvudgudtjänst inte behöver utökas. Detsamma gäller handbokens övriga ordningar där 62 % menar att de inte behöver utökas.

I undersökningen av enskilda gudstjänstmoment och av kyrkohandbokens musik framgår att församlingarna förhållandevis ofta hämtar material från annat håll än kyrkohandboken. Så uppger exempelvis 22 % av församlingarna att de ibland använder annat Kyrie och 20 % annan lovsång (Laudamus) än kyrkohandbokens alternativ. 79 % av församlingarna hämtar ibland psalmer/sånger från annat håll än psalmboken och 56 % använder ibland annan musik än från kyrkohandbokens musikdel.

När det gäller gudstjänstens gestaltning i kyrkorummet förekommer processioner i över hälften av församlingarna. Gudstjänstens första del leds alltmer från ambon eller från kortrappan. Prästen biträds i 54 % av församlingarna vid tillredelsen. I 60 % firas gudstjänsten versus populum och i 70 % av församlingarna delas nattvarden ibland ut vid flera stationer i kyrkorummet.

Undersökningen av hur domkapitlen arbetar med gudstjänstfrågor har visat att så gott som alla stift har en stiftsadjunkt avdelad för gudstjänstfrågor. I tre stift förekommer en särskild organisation för gudstjänstutveckling. Medlen för att främja gudstjänstens utveckling är främst visitationer, utbildningar, policydokument, tjänstgöringsföreskrifter och församlingskontakter.

Utvärderingen i sin helhet kommer att publiceras under 1998 och därmed göras tillgänglig för ett närmare studium. Kyrkohandboksgruppen kommer att använda den gjorda utvärderingen av hur kyrkohandboken används både i remissvaret på kyrkoordningsförslaget och i bedömningen av hur översynen skall göras. Gruppen kommer att vid en överläggning i september 1998 inhämta synpunkter från stiftens gudstjänsthandläggare avseende vilka följder för översynen som utvärderingen bör komma att få.

Det inklusiva språket

För att kunna formulera hur kyrkohandboksgruppen skall arbeta med det inklusiva språket vid översynen av kyrkohandboken arrangerade gruppen den 11 mars 1998 en hearing kring detta ämne. Till överläggningen inbjöds stiften, Svenska Kyrkans Unga och Kvinnor i Svenska kyrkan att sända representanter. Sammanlagt deltog omkring 30 personer. Huvudföreläsare var professor Gail Ramshaw som tillhör ELCA (Evangelical Lutheran Church of America) och har arbetat med gudstjänstens och evangeliebokens utformning i de lutherska kyrkorna i USA. Hon inledde med ett föredrag om de överväganden som ligger till grund för hennes arbete.

Kyrkohandboksgruppen avser att söka vidga användningen av bibliska metaforer så att Bibelns rikedom av olika bilder för Gud kan göras tillgänglig i Svenska kyrkans gudstjänstliv. Kyrkohandboksgruppen menar att det kan bli ett alltför ordrikt gudstjänstspråk om gruppen i översynsarbetet skulle komplettera de nuvarande texterna med ytterligare gudsbilder så som läronämnden anfört i sitt yttrande till 1986 års kyrkomöte om det maskulint dominerade språkbruket. Läronämndens tillvägagångssätt innebär att man i bönerna exempelvis kompletterar bilden av Gud som fader genom att ibland även tillägga bilden av Gud som moder. Kyrkohandboksgruppens uppfattning är att en framkomligare väg är att använda bibliska metaforer som redan i sig själva är inklusiva. Kyrkohandboksgruppens avsikt är att införa en större rikedom av bibliska metaforer som vidgar gudstjänstens gudsbild. Gruppens mål är att dessa bilder skall vara välkända och upplevas ha en naturlig plats i gudstjänsten. Gruppen har genom ovan nämnda hearing fått del av bra exempel på hur ett sådant arbete kan utföras.

Kyrkohandboksgruppens ledamöter är samtidigt medvetna om att alla namn och begrepp som har för avsikt att beskriva något av Guds väsen återger en så begränsad del av Gud, att de alltid kommer att vara mer missvisande än sanningsenliga. Ändå är det viktigt att i formuleringen av gudstjänstspråket sträva efter ett så inklusivt språk som möjligt eftersom vi har lärt känna Gud som en Gud som vill kalla alla till sig, en Gud som vill att alla skall kunna fira gudstjänst tillsammans.

Kyrkohandboksgruppen avser utifrån ovanstående överväganden att även se över kyrkohandbokens liturgiska texter utifrån bruket av han/honom om Gud och om församlingen. Texter som avser att tala om alla i församlingen och uttrycker detta med att säga "han" bör ses över utifrån ett inklusivt perspektiv. Det är ofta möjligt att med endast mindre förändringar av texten minska användningen av dessa maskulina pronomen och på detta sätt göra texten mindre maskulint dominerad. Kyrkohandboksgruppen ser inte att det finns några skäl att i gudstjänsten ständigt upprepa att Gud är "han" eller att församlingen skulle bestå enbart av manliga individer som tilltalas "bröder". Inte ens om Guds Son, Jesus Kristus, finns det enligt kyrkohandboksgruppens mening skäl att gång efter annan säga "han", eftersom det mest betydelsefulla i inkarnationens mysterium är att Gud blev människa, inte just att Gud blev människa av manligt kön.

Kyrkohandboksgruppen önskar även initiera en diskussion om användningen av bibeltexternas språkform i gudstjänsten. Frågeställningen kan formuleras på följande sätt: Är det alltid nödvändigt att ordagrannt följa just Bibelkommissionens översättning. Som aktuellt exempel vill kyrkohandboksgruppen nämna "Guds söner" i Nya testamentet som i 1981 års översättning ersatt det betydligt mer inklusiva "Guds barn" som stod i 1917 års översättning. Exempel på detta är Matt. 5:9 "Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner" och Gal. 3:26 "Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus." En textläsning som tydligt illustrerar dessa problem är 1 årg. epistel på 24 söndagen efter Trefaldighet, 1 Thess. 5:1.8. Många fler exempel hade kunnat ges. Bibelkommissionens uppslagsdel upplyser bibelläsaren om att "ibland ger orden 'barn' eller 'människor' en naturligare svensk lydelse än 'söner'" Eftersom gudstjänstdeltagaren inte har tillgång till Bibelkommissionens uppslagsdel i gudstjänsten frågar sig kyrkohandboksgruppen om det inte borde vara rimligt att överväga att i gudstjänsten använda uttrycket "Guds barn" istället för "Guds söner" för att slippa ett onödigt exkluderande maskulint språkbruk.

I många fall gör textläsarna i gudstjänsterna i Svenska kyrkan spontana ändringar av detta och liknande uttryck för att undvika att språket blir exkluderande. Kyrkohandboksgruppen önskar öppna en diskussion om inte kyrkohandboken och evangelieboken skulle kunna välja andra, alternativa översättningar i de fall Bibelkommissionens översättning blivit alltför maskulint dominerad genom att denna problematik inte var lika aktuell i vårt land på 70-talet när översättningen gjordes.

I flera av Psaltarens psalmer frågar sig kyrkohandboksgruppen om inte en naturligare form för gudstjänstbruk skulle vara att byta ut "han/honom" mot "du/dig" för att använda psalmen som en bön. På detta sätt har man i flera kyrkor i andra länder gått till väga för att uppnå ett mer inklusivt bönespråk.

Gruppen avser att inbjuda till ett förnyat samtal om det inklusiva språkets ställning i kyrkohandboken i december 1998.

Kyrkohandboksgruppen har i detta sammanhang observerat den problematik som ligger i frågan om hela gudstjänstens inklusivitet. Den inriktning som gruppen avser att översynsarbetet skall ha är att gudstjänsten bör utformas så att den är öppen för alla. Ingen som önskar deltaga skall känna sig utestängd. Målet är en gudstjänst där både kvinnor och män, barn och äldre, ungdomar och föräldrageneration skall kunna aktivt deltaga.

De svårigheter som finns när man strävar efter en så inklusiv gudstjänst som möjligt kommer att bli föremål för kyrkohandboksgruppens särskilda överväganden. Det gäller exempelvis gudstjänstens gestaltning för att möjliggöra för alla åldrar att deltaga, eller de generationsskillnader som finns inom musiklivet.

Översyn av evangelieboken

Den grupp som fått uppdraget av Församlingsnämnden att arbeta med en översyn av Den svenska evangelieboken ger i nedanstående framställning uttryck för inriktningen av gruppens arbete.

Evangelieboken är inställd i ett ekumeniskt sammanhang. Den används av flera kyrkor och samfund i Sverige. Svenska kyrkan har dessutom i högre utsträckning än någonsin tidigare börjat fira gudstjänster tillsammans med andra samfund. Detta sker både lokalt, som ett uttryck för gemenskap mellan skilda kyrkor och samfund på en och samma plats, och exempelvis inom Borgå-gemenskapen. Detta har för evangelieboksgruppen aktualiserat behovet av att göra en utblick till andra kyrkor, framför allt i vårt nordiska närområde, för att följa evangelieboksutvecklingen där. Evangelieboksgruppen har vidare för Sveriges Kristna Råds arbetsgrupp för gudstjänstfrågor presenterat det nu påbörjade översynsarbetet inom Svenska kyrkan. En ekumenisk kontaktgrupp kommer att bildas för att hålla dialogen öppen. Evangelieboksgruppen avser att inbjuda till en årlig överläggning med SKR:s arbetsgrupp och med de andra kyrkor och samfund i vårt land som använder Den svenska evangelieboken.

Evangelieboksgruppen har påbörjat genomgången av evangelieboken utifrån det uppdrag som har givits. Serierna med texter från Gamla testementet kommer därvid att grundligt ses över, medan epistel- och evangelietexterna främst kommer att ses över utifrån hur texterna inleds och avslutas så att de inte uppfattas som lösryckta ur sitt sammanhang. Även serierna med kollektböner och frågan om att åter införa evangelieböner kommer att ingå i evangelieboksgruppens arbete.

Evangelieboksgruppens princip när det gäller de gammaltestamentliga läsningarna kommer att vara att förnya och utöka antalet poetiska texter, och att särskilt uppmärksamma Psaltarens plats. Evangelieboksgruppen överväger vidare att under Trefaldighetstiden eventuellt låta några texter från Gamla testamentets apokryfa skrifter ingå, framför allt från Visheten och Jesu Syraks bok. Som en språklig princip i evangelieboksgruppens arbete med både Gamla och Nya testamentet finns att i största möjliga utsträckning hålla samman hela berättelser när de används i evangelieboken.

Ytterligare en princip för evangelieboksgruppen är att det i urvalet av evangeliebokens texter, liksom i kollektbönernas bildspråk, skall finnas en bredd i gudsbilden. Läsningarna ur Bibeln skall ha intentionen att till församlingen förmedla hela den rikedom av gudsbilder som Bibelns böcker rymmer. Urvalet av texter skall därför medvetet sträva bort från en ensidigt, mansdominerad gudsbild.

I detta sammanhang frågar sig även evangelieboksgruppens ledamöter om evangeliebokens texter alltid måste följa Bibelkommissionens översättning av Gamla och Nya testamentet. Flera exempel finns där Bibelkommissionens översättning har kommit att bli mer dominerad av ett maskulint språkbruk än den översättning från 1917 som församlingarna tidigare har varit van vid.

Evangelieboksgruppen ser för närvarande inga skäl att föreslå en förändring av den uppbyggnad av kyrkoåret som finns i evangelieboken. I likhet med några andra lutherska kyrkor överväger gruppen dock att påbörja ett arbete med att komplettera evangelieboken med ett avsnitt med helgon- och minnesdagar.

För familjegudstjänster/mässor har gruppen för avsikt att det varje sön- och helgdag skall finnas minst en text som är lämpad för barn.

Evangelieboksgruppens ledamöter vill vidare väcka frågan om evangeliebokens rubriksättning över sön- och helgdagarnas böner och läsningar. Flera av de nu förekommande rubrikerna uppfattas som svårförståeliga. Evangelieboksgruppen önskar här påbörja ett arbete med en förändring av evangeliebokens rubriker. Gruppen önskar att i större utsträckning lyfta upp ett signifikant citat från någon av dagens textläsningar till rubrik över dagens böner och texter för att tydliggöra sambandet mellan rubrik och innehåll.

Evangelieboksgruppen kommer under arbetets gång att fortsätta formulera övriga exegetiska, hermeneutiska, språkliga, pedagogiska, liturgiska och ekumeniska principer för arbetet med avsikt att lägga fram dessa tillsammans med förslaget till översedd evangeliebok.

Previous PageTable Of ContentsNext Page

Kyrkomötet Hemsidan för Kyrkomötet 1998 Ombudsmötet