Forskning på kranier
Under den här tiden samlade man in många skelettdelar och kranier från gravplatser och kyrkogårdar i Sverige och Sápmi. Man bedömde att det där fanns många samiska gravar. Den kraniologiska forskningen behövde samiska kranier som forskare kunde mäta och undersöka. Man mätte inte bara levande människor utan också avlidnas kranier. Efterfrågan på kranier från forskare och institutioner runt om i världen var stor och handeln omfattande.
Präster bidrog till rasbiologisk forskning
Präster och andra företrädare för Svenska kyrkan var med i plundringar och utgrävningar. De bidrog i insamling av samiska mänskliga kvarlevor för kraniologisk och rasbiologisk forskning.
Denna forskning har bidragit till föreställningar om att samerna är ett primitivt och lägre stående folk. Det har gjort det möjligt att diskriminera, marginalisera och förtrycka samer i Sverige.
Samiska gravar plundrades
Man plundrade gravar i hemlighet under natten och använde också mutor. Samerna var emot det som skedde, men de ansvariga visade ingen respekt för det.
Lars Levi Læstadius (1800–1861), var kyrkoherde i Karesuando och Pajala församlingar. Han var också grundare av den læstadianska väckelserörelsen. Det finns flera exempel på hur han deltog i plundringen av samiska gravar. Han var till exempel guide och lokal expert i franska La Recherche-expeditionen till Nordkalotten och Spetsbergen (1838–1840).
Læstadius skriver själv i en osignerad tidningsartikel om vad expeditionen hittade:
” … kanske det bästa fynd de gjorde under hela resan, nemlingen 2 tunnsäckar fulla med Lappskallar och menniskoben”.
Texten bygger på Carl-Gösta Ojalas artikel ”Svenska kyrkan och samiska mänskliga kvarlevor” från Vitboken ”De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna”.