Artikeln bygger på Märit Frändéns avhandling om samiskt släktnamnsskick
Redan på 1600-talet lades grunden till den svenska folkbokföringen. Det gav kyrkan och prästerna makt över vilka namn som registrerades. Det namn som prästen skrev in i kyrkboken blev det officiella. Detta slog hårt mot det samiska folket, för de samiska namnen byttes ut eller ändrades till svenska namn. Majoriteten av de förkristna samiska namnen utplånades och kan aldrig återskapas.
Föräldrarnas namnval dög inte
Samiska namnformer som Risten, Niilas och Mihkku ändrades till svenska namn, som Kristina, Nils och Mikael. De svenska formerna ansågs vara de ”riktiga”, som användes i kontakter med det svenska samhället. De samiska namnen användes enbart inom familjen och släkten.
Marainen berättar att många samer upplevde det som en personlig kränkning när de tvingades att använda sitt svenska namn. De namn som föräldrarna hade valt till sina barn kom aldrig med i registren. Georg Bergfors, som var präst i Norrbotten, har skrivit att många samer inte kunde uppge sitt ”eget riktiga namn, såsom det står i kyrkböckerna”. Men kyrkböckernas namn var bara majoritetssamhällets namnskick, aldrig det samiska samhällets.
Ett samlingsnamn på flera samiska namn
Johannes Marainen uppger att prästerna ofta använde ett svenskt ”samlingsnamn” för flera olika samiska förnamn. Biete, Biera, Beahkka och Beaivi kunde alla skrivas in som Per i kyrkboken. I kyrkböckerna såg det därför ofta ut som att flera personer i en familj hade samma namn, men i verkligheten hade de förstås olika namn, men i kyrkböckerna gick de under samma ”samlingsnamn”.
En persons namn och identitet är ofta svåra att skilja åt. Namnet är en viktig komponent i uppfattningen av det egna jaget. Den som har ett namn som uppfattas som krångligt, får ofta känslan av att vara krånglig även som person. Om man får veta att det egna namnet inte duger, upplever man lätt att man inte heller duger som individ.
Samiskt namnskick har utarmats
Ett namn signalerar för omgivningen vilken språklig och etnisk grupp en person tillhör. När samiska namn ändrades, bidrog samhället till att osynliggöra samerna. Det har en politisk betydelse vilka namn som är accepterade. I möten mellan minoritet och majoritet blir namnen ofta en viktig maktfaktor.
Kyrkans behandling av samiska personnamn skapade många problem. Dels blev namn som unik kulturyttring fattigare och felaktig. Dels blev försvenskandet av namn ett led i assimilationen, där samer skulle göras till svenskar. Det har skapat svårläkta sår.
Märit Frändén