Tankar vid Kristi himmelsfärd och pingtstid.
Att ta avsked av någon man tycker väldigt mycket om kan vara svårt. Du står i fönstret och vinkar. Kanske tårarna kommer och du tänker: ”När får vi ses nästa gång?”

När Jesus lyfts upp till himlen och lämnar sina lärjungar heter det: ”De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje.” Det är ett märkligt avsked. För bara några veckor tidigare hade de förlorat allt hopp och låst in sig, livrädda för att de skulle bli dödade i Jerusalem. Nu är de på väg in i Jerusalem, glada och frimodiga, där alla motståndare finns. Vad hade hänt? De hade fått möta Jesus efter uppståndelsen och hade blivit överbevisade om att han levde igen. Nu hade de äntligen förstått allt som han hade talat med dem om. De visste att han skulle lämna dem för himlen. Men de hade löftet att nu skulle de få en annan hjälpare, den helige Ande, som skulle vara hos dem för alltid. Därför kunde de se ljust på framtiden. De var inte ensamma, utelämnade åt sig själva.

Ibland kan framtiden vara oviss för oss. Men tack vare den helige Ande kan Jesus alltid vara nära oss. Han säger: ”Jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

Ulf Persson, präst