– Vi tillbringar kopiöst mycket tid i bil. Vi är definitivt en mobil kyrka, säger Erik Stenberg Roos, präst i Svenska kyrkan i södra Thailand.
Lugna vågor skvalpar in över sandstranden och Erik Stenberg Roos bara fötter. Han sjunger för paret Sandra Fredriksson och Marcus Sjöqvist, vars äktenskap välsignas på stranden på Phuket.
Även Anna Stenbergs fötter sköljs då och då av havsvattnet när hon står bredvid och håller upp en psalmbok med noter framför Erik.
Solgasset letar sig ner genom det rödgröna lövverket på det stora träd som tronar över strandsnutten där Sandra och Marcus välsignas.
Välsignas barfota på en strand
Efter välsignelsen berättar Sandra att de har gift sig borgerligt i Sverige, men hon har alltid drömt om att gifta sig barfota på en strand.
– Och vi har bestämt att det blir välsignelsen som blir vår bröllopsdag. Det känns mest äkta, säger Marcus.
Stranden ligger en timmes bilfärd från prästbostaden. I södra Thailand går det inte att mäta körsträckor i avstånd, trafiken är alldeles för intensiv för det. Där mäter man i tid. Ska de till Koh Lanta, på andra sidan av den griptångformade bukten i södra Thailand, väntar runt sju timmar i bil.
– När det är som mest intensivt, då är det jobbigt att köra här. Du klarar en timma ungefär innan du måste vila, säger Erik med göteborgsinfluerad Uddevalladialekt.
I början var de livrädda för trafiken
– I början var man ju livrädd, men nu har vi blivit lite tuffare. Man får knô sig ut i trafiken. Det bara är så.
Förutom välsignelser på paradisstränder håller Erik och Anna i mässor, arrangerar samtalsgrupper och andra sammankomster - både på Phuket och på andra håll i södra Thailand.
Planering, en uppdaterad Facebook-sida och engagemang är nycklarna till en fungerande verksamhet.
– Man kan fundera kring det här med mobil kyrka. Det är ju bra att ha en naturlig mötesplats, en lokal dit vi kan bjuda in människor på kaffe och liknande. Men samtidigt märker vi hur svårt det är att ta sig runt här. Då kanske det är bättre att vi åker runt än att alla andra ska ta sig till oss, säger Anna, som jobbar som assistent och är utbildad socionom och kurator.
Gitarr och geckoödla ackompanjerar
Anna och Erik, som båda är från Herrestad utanför Uddevalla, träffades första gången när de var väldigt unga.
– Vi är gamla skolkamrater till och med. Vi har känt till varandra sedan vi var elva år och konfirmerades ihop. Sedan träffade vi inte varandra förrän 20 år senare på en skolåterträff. Tycke uppstod, säger Erik.
När Erik och Anna håller skärtorsdagsmässa i prästbostaden dyker 13 besökare upp. I vanliga fall närvarar mellan 15-25 besökare, men nu har högsäsongen just tagit slut. Temat är svek.
De 13 besökarna sjunger med i den första psalmen. Erik spelar gitarr ackompanjerad av en geckoödla, vars läte letar sig in i rummet trots att balkongdörrens skjutdörrar är stängda.
Lite senare under kvällen, när besökarna tänder ljus inför nattvarden, blir det tyst. Luftkonditioneringens surr tar över och vinden får palmbladen utanför balkongfönstret att vaja.
Kyrkan ett vattenhål
Solnedgången skänker ett ljust azurturkost skimmer på himlen, tills det mörknar och de tända ljusens sken lyser upp rummet och besökarnas ansikten. Stämningen lägger ett allvar över de samlade. Allvaret släpper först en stund senare, då alla har tagit sig upp på prästbostadens takterrass.
En av besökarna, Rolf Olofsson, berättar om vad han känner för kyrkan. Han sammanfattar det som många av svenskarna på Phuket vittnar om. Vare sig det är årsboende, besökare på Swedish bakery, inlagda på ett av alla sjukhus i området eller turistande svenskar.
– Kyrkan underlättar för mig att leva här nere. Det är oerhört viktigt, det är ett vattenhål, säger Rolf Olofsson.
Robin Alvarsson