Kerstin är en av tre vaktmästare i Västerås Badelunda församling.

Församlingen är ganska stor med drygt 20 000 medlemmar. Där finns en stor gammal kyrka lite utanför stan och så ett kyrkcenter med kyrka, församlingsexpedition och en hel del andra lokaler för olika aktiviteter inne i själva Västerås.

Kerstin jobbar på Tomasgården/Tomaskyrkan som kyrkcentret i stan heter.

Hon har jobbat där sedan 1998.

Väldigt förenklat skulle man kunna säga att det handlar om att serva människor. Jag ska göra allt från att möta människor som kommer till kyrkan och hjälpa dem tillrätta till att ordna så att allt praktiskt fungerar. Det är mitt ansvar att posten kommer iväg varje dag och att inkommande post hamnar rätt. Jag ska svara för att det som är slitet eller trasigt blir lagat, att trasiga glödlampor blir utbytta och att maskiner blir servade när så behövs. Jag ska alltså sköta församlingsgården och kyrkan, klippa gräsmattor, förbereda inför gudstjänster, det är vaktmästaren som öppnar och låser – jag ska alltså vara både först och sist…

Jag har uppdraget att se till så att kyrkan är välkomnande.

Det som inte var helt klart för mig innan jag började var att jag som vaktmästare också får möta så många människor. Om jag gör mitt jobb bra så tror jag att de som kommer till kyrkan blir på bra humör.

Först av allt – det är inte jobbigt! Det skulle nog kunna uppfattas så eftersom jag ju i första hand ska stå till tjänst åt andra men jag tycker att mitt jobb mest är trivsamt, roligt och lärorikt. Eftersom jag möter så många människor lär jag mig jättemycket. Det är otroligt givande. Men ibland kan det bli lite svårt att stanna till, lämna det jag planerat att göra för att samtala med någon som kommer in i kyrkan och behöver prata lite. Jag är en aktiv människa som gärna vill ha händerna fulla med saker att göra. Jag lär mig mer och mer att det är viktigt att stanna till och ju mer jag lär mig det desto mer uppskattar jag det.

Det har jag nog redan varit inne på. När många hör att jag är vaktmästare tänker de nog enbart på de praktiska sysslorna men en viktig del är faktiskt att möta människor. Det är väldigt speciellt tycker jag. Jag tycker också att det känns som att jag är en viktig kugge i arbetslaget.

Min insats är så tydlig. Om jag inte gör mitt jobb ordentligt så gnisslar det direkt. Så – kyrkvaktmästaren är viktig!

Det är nog båda delarna. Som kyrkvaktmästare måste man fungera ihop med andra, vara social och gilla människor men - kan man inte jobba ensam så kan man inte jobba som kyrkvaktmästare. Man måste ofta kunna se själv vad som behöver göras. Så det är ett självständigt arbete i ett större sammanhang.

Jag vill givetvis att saker som ska göras blir gjorda så att arbetskamraterna och människor som kommer hit blir nöjda. Jag vill utvecklas och lära mig mer om kyrkan. Sen försöker jag lära mig de andras jobb, eller åtminstone få en förståelse för deras arbetsuppgifter för om jag vet vad de andra gör och varför då blir det lättare för mig att bidra med något från mitt håll.

Jag vill bli tryggare i att möta människor i alla åldrar.

Jag trivs att gå till jobbet och jag har bra arbetskamrater. Jag känner mig behövd och som en del av ett sammanhang. Det är det viktigaste för mig.