Jag är född i Helsingfors, Finland, men redan när jag var tre år gammal flyttade vi till Göteborg och där är jag uppvuxen. Jag gick i finskspråkig grundskola i Göteborg och tack vare det har jag idag två förstaspråk. Jag har en självklar förankring i Svenska kyrkans verksamhet på både finska och svenska, men konkret har jag inte varit särskilt engagerad från början. Jag har t.ex. inte varit med i Svenska Kyrkans Unga.

Direkt efter gymnasiet började jag plugga religionsvetenskap men hade ingen tydlig inriktning då. Jag hade alltså ingen medveten tanke då att jag skulle bli präst. Efter två år tog jag en paus i religionsstudierna och läste lite annat på universitetet men så fick jag jobb som reseledare.

Under fyra år arbetade jag för olika resebolag runt om i Europa och i Asien. Jag trivdes jättebra, lärde mig massor och fick berätta om olika länders historia och religiösa seder för mina grupper. Och där, i mötet med andra religioner och människor med innerlig tro, stärktes min egen religiösa hemvist. I en buddhistisk omgivning blev det väldigt tydligt för mig vad jag själv tror på. Att Svenska kyrkan är mitt andliga hem. Jag tror att beslutet att åka hem och läsa färdigt till präst mognade fram under alla år av studier och jobb. Det var ett kall som blev medvetet när jag var redo för det.

När jag kom hem igen tog jag kontakt med Karlstads stift för att bli antagen som prästkandidat samtidigt som jag fortsatte mina studier. Jag upplevde tiden som prästkandidat som en väldigt trygg tid. Jag kände att prövningsprocessen var till för stiftets skull men också för min skull och för min utveckling och den kändes aldrig hotfull; tvärtom. Det var studier varvade med täta kontakter med stiftet i form av samtal med biskop och rekryteringsansvarig, kursverksamhet och möten med andra kandidater. Jag kände mig välkommen och väldigt väl behandlad och visste att jag hade kommit rätt.

Studierna avslutades med året på Pastoralinstitutet i Uppsala; ett år som stärkte min identitet som präst i Svenska kyrkan och gav möjlighet att öva på hantverket och att prova mig fram.

Jag prästvigdes i Karlstads domkyrka i januari 2000 och kan idag inte komma på något yrke som jag hellre skulle vilja ha. Att vara präst handlar om hela livet; från födelse till död; och aldrig är två veckor lika varandra. Det viktigaste är mötet med medmänniskor i livets alla skeden; i samtal, i gudstjänst, i skolan, ja överallt där människor finns.

Mycket tid går åt till hembesök hos anhöriga inför dop, vigslar och begravningar och det blir en unik insyn i människors vardag och verklighet. Mycket tid går också till att förbereda och planera, skriva tal och predikan, läsa och lyssna.

Ena dagen kan man vara på läger med konfirmander och andra dagen ha två dop och en gudstjänst. Ena dagen kan man ha en begravning och andra dagen en vigsel.

Jag tror att det behövs människor idag som har tid och som vågar finnas med både i glädjen och i sorgen och som präst kan jag vara den människan. Jag tror också att det behövs människor som har absolut tystnadsplikt i mötet med inte minst ungdomar och det har prästen; hon är någon som aldrig skvallrar.

Mitt mål är inte att frälsa så många som möjligt eller locka så många som möjligt till kyrkan. Mitt mål är att människor i vårt möte kan ana något om Gud, i det enkla, i lyssnandet och förståelsen.

Det finskspråkiga arbetet i Svenska kyrkan är en del av Svenska kyrkans ordinarie verksamhet, men på grund av de språkliga skillnaderna möts verksamheten på finska och svenska sällan. En av mina viktiga uppgifter är att lyfta upp det finskspråkiga arbetet och göra det synligt. Svenska kyrkan behöver medarbetare som kan finska därför att Svenska kyrkan redan på 90-talet övertog ansvaret för den finskspråkiga verksamheten från Finska kyrkans utlandsavdelning och därför måste vi se till att den fungerar. Men det finns också djupare anledningar: Det är oerhört viktigt för människor att få fira gudstjänst på sitt modersmål och att få möjlighet till samtal med en präst på sitt eget modersmål. Så är det också för mig och jag är oerhört glad över att få arbeta och fira gudstjänst även på finska.