Fråga i Kyrkomötet 2007:13 Från Karin Perers
Själasörjande på Internet

Fråga till kyrkostyrelsen

Varje barn eller tonåring, som tar sitt liv, är en ofattbar förlust för familj, vänner och framtiden för hela vårt samhälle.

Barnens och tonåringarnas sökande efter mening i tillvaron – efter självkänsla, medmänniskors bekräftelse och kärlek och egen tillförsikt inför framtiden – är naturligt och en del av människans växande. Att svar – eller gensvar och stöd – så totalt uteblir att självmord blir enda utväg, är ett underkännande av alla oss vuxna. Gång på gång visar vi oss vara otillräckliga, både som närstående i familj, skola och fritidsverksamhet och som samhälle med önskan att ha omsorg om de mest utsatta.

Svenska kyrkan som öppen folkkyrka i hela landet vill hålla sina skyddsnät utspända – finnas för var och en. Församlingarnas professionella medarbetare – inte minst präster, diakoner och pedagoger – och frivilligmedarbetare finns också ofta ute bland ungdomar i utsatta situationer och miljöer. Stora och växande resurser satsas på Jourhavande präst via telefon. När katastrofen är ett faktum finns kyrkan med även via Posom – psykiskt och socialt omhändertagande vid olyckor eller katastrofer.

Men, var finns Svenska kyrkans själasörjande på Internet, på webb – på de mötesplaster och i de kanaler, som i dag är helt självklara för alla ungdomar?

Var kan en bedrövad och ensam tonåring ”klicka in” och – lika omedelbart som via telefonjour – via Internet föra dialog med en präst om livets stora frågor?

Hur ser Svenska kyrkan på själasörjande via Internet? Finns det i dag någon webb som är öppen för chatt med en präst? Vilka initiativ avser kyrkan att ta för att finnas, där ungdomar frågar efter svar på frågor om livets mening?

Folkärna, Dalarna, den 14 oktober 2007

Karin Perers