Fråga i Kyrkomötet 2006:1 Från Sten Persson
Vad vinner Svenska kyrkan på sammanslagningar av församlingar?

Fråga till Kyrkostyrelsen

Gång efter gång kan vi läsa om sammanslagningar av församlingar. Motiven kan växla men syftet tycks vara att få större enheter och att varje församling firar en gudstjänst varje sön- och helgdag. Sammanslagningarna sker oftast i landsbygd och i områden som är glest befolkade eller har påverkats av urbanisering och lantbrukets rationalisering. Det är trakter av vårt land som tidigt blev kristnade, alltså slättbygder i södra Sverige där befolkningen först hade möjlighet att bygga en kyrka.

Det är samtidigt trakter som har relativt korta avstånd mellan kyrkorna. Kyrkor som nästan utan undantag är kulturhistoriskt mycket värdefulla och är omgivna av en ”levande” kyrkogård.

I många fall av sammanslagningar som jag känner till har skäl som stora ekonomiska vinster utmålats liksom en utveckling av gudstjänstlivet. Sällan talas det om förlust av engagemang, service och livskvalitet. Jag känner väl till att frågan om regleringar av församlingar och pastorat hanteras av stiftsstyrelsen och att Kyrkostyrelsen inte kan lägga sig i det enskilda stiftets beslut. Det hindrar inte Kyrkostyrelsen från att utvärdera uppgiften. Jag tycker vidare att det kan vara av allmänt intresse för alla kyrkotillhöriga att besluten tas utifrån ett allsidigt underlag. Min fråga till Kyrkostyrelsen är följande.

Har Kyrkostyrelsen sammanställt eller på annat sätt skaffat sig kunskap om hur sammanslagningar av församlingar påverkat antalet gudstjänster och gudstjänstbesökare i berört område? Om inte hur avser Kyrkostyrelsen att ta del av erfarenheter som finns?

Linköping den 11 oktober 2006

Sten Persson