Ljus

Ljuset är ett av många viktiga epitet för Guds väsen och närvaro i världens mörker. ”Gud är ljus och inget mörker finns i honom” (1Joh. 1:5). Och Sonen Jesus Kristus uppenbarar för oss detta gudsljus. ”I Ordet var liv, och livet var människornas ljus” (Joh. 1:4). I ett av de berömda ”Jag är-orden” i Johannes evangelium säger Jesus: ”Jag är världens ljus” (Joh. 8:12) och uppmanar oss att leva som ljusets barn. I varje gudstjänst får vi ta emot försäkran om att Gud ”låter sitt ansikte lysa över oss”. Det är samma ljus från Guds ansikte vi blir påminda om i Bibelns sista bok, när tillvaron i den himmelska staden målas upp: ”Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem”.

I den liturgiska traditionen har ljuset alltid haft en central roll. Under vissa tider har det funnits en viss försiktighet i den lutherska kyrkan att använda sig av ljuständning, eftersom man har förknippat sådant beteende med den romersk-katolska traditionen. Men under de senaste decennierna har ljusanvändningen fått en renässans utan like, såväl i kyrkorummen, som i det sekulära festumgänget i hemmen, liksom på vålds- och katastrofplatserna, där inte sällan ett ljushav spontant växer fram. Sverige lär numera vara ett av världens största stearinljuskonsumtionsländer per capita! En viktig del till utvecklingen har naturligtvis varit kombinationen av invandrarkyrkornas tillväxt och vårt eget öppnande för de ljuständningstraditioner, som där finns, samt införskaffandet av ljusbärarna i Svenska kyrkans gudstjänstrum (den första ljusbäraren kom till Uppsala domkyrka 1968 i samband med Kyrkornas världsråds generalförsamling). Dessa nådens och nödens bärare, som under lång tid egentligen bara fanns tillgängliga för den enskilda ljuständningen och därmed var placerade vid gudstjänstrummens ingångar, har nu allt mer börjat flyttas fram (eller kompletterats med nya) till koret och används ofta i den ordinarie liturgin, inte minst i samband med förbönen. Även användningen av dopljus är idag legio, en nygammal tradition, som i sitt nuvarande skick egentligen bara har drygt trettio år på nacken i vår kyrka.

Exempel på användning:

Ljuständning:

- i samband med förbön. Inte minst vanligt är det idag att ljus tänds för de avlidna i samband med tacksägelsen. Från någon församling har man rapporterat att man helt och hållet frångått de högt bedda bönerna och i stället i samband med förbönen inbjudit den som vill att i tyst bön tända sitt ljus på ljusbäraren (eller ljusbordet) för någon, som just då behöver Guds omsorg. Under tiden kan någon stilla bönesång sjungas. Se t.ex. Julnattsmässa i ”Gudstjänster under kyrkoåret” (Verbum).

- i samband med påsknattens liturgi. Se Påsknattsmässa i ”Gudstjänster under kyrkoåret” (Verbum).

- i samband med avlösningen kan prästen tända ett Kristusljus och hålla upp det inför församlingen under förlåtelseorden, t. ex. : ”Jesus Kristus, världens ljus, genomlyser dig och renar dig från all skuld. Du är förlåten. I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn”.

- vid dopförnyelsen. Se vidare under ”Hela gudstjänster” på ”Förnyelsegudstjänst” eller i ”Gudstjänster under kyrkoåret” (Verbum), Påsknattsmässan.

- i samband med konfirmationsgudstjänst har man på en del håll tagit upp traditionen att ha en doperinran med ljuständning av det egna dopljuset. ”Varje konfirmand går till dopfunten, blir korsad med dopets vatten i pannan, får av en konfirmandfadder sitt eget dopljus (eller ett nytt om det egna är förkommet), tänder det själv på Kristusljuset… Vid dopfunten står präst och medhjälpare och lägger händerna på varje konfirmand och följande ord sägs: NN, dopets Gud kallar dig att vara hans lärjunge (korsets tecken i pannan med vattnet). Tänd på nytt ditt dopljus. Lev som ljusets barn. Må Guds gode Ande vara med dig.”(sid. 101, Livsnära, Mitt-i-församlingen 1996:4)

- i barnarbetets andakter. Från en församling berättas det hur man i barnarbetets avslutande andakt tänder ett Kristusljus (SKM:s missionsljus med Kristusmonogrammet på) och går runt till varje barn, håller upp ljuset framför respektive barn med orden: ”NN, ljuset lyser för dig”.

- i samband med diverse liturgiska moment, se t.ex. i plocklådematerialet, Inledningsord: ”Vi tänder ett ljus för Skaparen”.