Sten
Eftersom stenen med sin uråldriga bärighet och hårdhet alltid har varit viktig för människan, inte minst som byggnadsmaterial, så har den för många i människans historia upplevts som bärare av en näst intill mytisk kraft. I de bibliska texterna relaterar man inte sällan till stenens egenskaper. Jesus syftar på sig själv som hörnstenen när han citerar ur Ps 118: ”Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten”. Han gav till lärjungen Simon namnet Petrus, klippan, eftersom Kristi kyrka skulle byggas på honom. Men Bibeln berättar också om en speciell relation mellan stenen och livets Gud. I stenen vilar en lovsång, bor ett rop som livets Gud känner redan innan den trängt igenom stenen: ”Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa” (Luk. 19: 40). Stenar kan bli förtryckarmaktens medel i byggandet av avgränsande murar, men kan också bli medel för den som fråntagits all makt, som vi blivit varse inte minst i Jesu eget hemland, Palestina, där intifadans stenkastning bara synes fortgå...
Exempel på användning:
- I syndabekännelsen: varje gudstjänstdeltagare får i början av gudstjänsten en sten som hon/han i syndabekännelsen får lämna ifrån sig. Detta kan fungera som ett sätt att gestalta hur vi får lämna ifrån oss syndens och bitterhetens stenar. Stenarna får gärna vara tunga så att lättnaden efteråt också blir fysiskt påtaglig.
- I meditationen: de som leder gudstjänsten tar med många olika stenar till kyrkan/gudstjänstlokalen. Bland dessa stenar får varje gudstjänstdeltagare välja ut en sten som hon/han tycker särskilt mycket om. Med hjälp av de utvalda stenarna bygger gudstjänstfirarna ett altare eller formar en meditationsbild. Med hjälp av värmeljus, som kan placeras på altarets/meditationsbildens plats, kan ändamålsenligheten och skönheten i stenarnas struktur och kombination förstärkas ytterligare. När gudstjänsten är slut kan man finna sin sten igen och ta den med hem. (Jämför 1 Petr. 2: 4-5)
- Stenen med sin dubbelhet av att kunna vara såväl grundmaterial för murar som skiljer människor åt som för broar som förenar människor ligger till grund för följande gudstjänst, en försoningsgudstjänst.
