|
Rörelser
i Svenska kyrkan
 De
inomkyrkliga rörelserna har och har haft stor betydelse för
Svenska kyrkans liv och utveckling. Särskilt betydelsefulla
har olika väckelserörelser varit. De har i olika tider
uppmärksammat sidor av den kristna tron, som man menat att
den etablerade kyrkan försummat. De kyrkliga rörelserna
har drivit fram diskussioner bland annat om hur Bibeln ska tolkas
och vilken roll kyrkan ska ha i samhället.
Gammalkyrkligheten
Gammalkyrkligheten uppstod under
1800-talet och lägger särskilt stor vikt vid predikan.
Den har sin hemvist i ett bälte som sträcker sig från
Dalsland till södra Småland.
Mest strikt är schartauanismen
(Henric Schartau 1757-1825), som starkt betonar predikans undervisande
sida och är kritisk till mycket av det vanliga församlingsarbetet.
Renlärighet och bekännelsetrohet är honnörsord
för de gammalkyrkliga. Kyrkliga förbundet för evangelisk-luthersk
tro är gammalkyrklighetens organisation.
Lågkyrkligheten
Lågkyrkligheten har karaktären
av en utpräglad folkrörelse som växte fram på
1800-talet. Individen och hennes andliga liv betonades och personlig
omvändelse var viktig. I väckelsen försvagades
människors bundenhet till lokalförsamlingen. Missionsföreningar
bildades och genom bl a söndagsskola och väckelsesånger
fick lågkyrkligheten spridning.
Carl Olof Rosenius (1816-68) är
förgrundsnamnet i denna väckelse. I nordligaste Sverige,
Finland och Norge utgick en annan lågkyrklig väckelse
från Lars Levi Laestadius (1800-61).
1856 bildades Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen
(EFS) som en självständig missionsorganisation inom
Svenska kyrkan. Idag uttrycker EFS en vilja att vara ett teologiskt
och praktiskt tillskott i Svenska kyrkan genom att...
...uppmuntra och stödja
personlig kristen tro.
...inspirera till andligt
samtal och bibelbruk.
...skapa personligt engagemang
för mission såväl
lokalt som
globalt.
...betona hela gudsfolkets
roll som bärare av kyrkans
uppdrag.
...erbjuda strukturer,
mötesplatser och former för
detta.
På 1910-talet bildades, efter
en strid om bibelsynen, Bibeltrogna Vänner som en utbrytning
ur EFS.
Ungkyrkorörelsen
Kyrkan är inte en förening
utan skapas genom predikan, dopet och nattvarden. Ordningen med
territoriellt organiserade församlingar visar att kyrkans
ärende gäller hela folket. Det menade ungkyrkorörelsen
som kom fram i Uppsala i början på 1900-talet. Sin
främsta betydelse fick rörelsen för att den inspirerade
till frivilliginsatser och ett nydanande evangelisationsarbete.
Biskoparna Einar Billing (1871-1937)
och Manfred Björkquist (1884-1985) var ett par av rörelsens
förgrundsnamn. Einar Billing etablerade uttrycket "den
religiöst motiverade folkkyrkan", som var en kyrka som
med sitt budskap vände sig till hela folket.
Det mesta av dagens självklara
församlingsarbete har sin grund i ungkyrkorörelsen och
den församlingsrörelse som kom att uppgå i denna.
Med de ungkyrkliga idéerna som grund har organisationer
som Svenska Kyrkans Unga, Svenska kyrkans lekmannaförbund
och Sveriges Kyrkliga Studieförbund vuxit fram. Svenska kyrkan
på nationell nivå och stiftens arbete har också
sina rötter i ungkyrkorörelsen.
Högkyrkligheten
Högkyrkligheten är ett
program för kyrklig förnyelse. Högkyrkligheten
har bidragit till en förnyelse på gudstjänstlivets
område. Rörelsen ställer Bibeln och trosläran
i centrum och lägger stor vikt vid kyrkans ämbete.
Gunnar Rosendal (1897-1988) och
Bo Giertz (1905-1998) är två personer som har betytt
mycket för den svenska högkyrkligheten. Inom högkyrkligheten
finns det de som står gammalkyrkligheten nära och de
som är mer internationellt och ekumeniskt orienterade. Arbetsgruppen
Kyrklig Förnyelse är högkyrklighetens organisation.
Svenska kyrkans fria synod riktar sig mot det starka partipolitiska
inflytandet i kyrkan och samlar många högkyrkliga,
men även låg- och gammalkyrkliga.
Folkkyrkorörelsen
På 1950-talet växte
en ny folkkyrkorörelse fram inom Svenska kyrkan. Rörelsen
menade att kyrkan måste närma sig folket och polemiserade
inte bara mot högkyrkligheten, utan även mot den gamla
folkkyrkotanken.
Ungkyrkorörelsens uttryck
"den religiöst motiverade folkkyrkan" ersattes
av "den demokratiska folkkyrkan" och "den öppna
folkkyrkan". Företrädarna för den demokratiska
folkkyrkotanken är måna om att bevara de politiska
partiernas engagemang i och ansvar för kyrkans angelägenheter.
De tycker det är viktigt att värna den demokratiska
strukturen och beslutsprocessen i Svenska kyrkan.
Nu och framtid
Olika "kyrkligheter"
finns i dagens Svenska kyrka, och nya trender gör sig gällande.
Här märks sökandet efter trons rötter i stillhet
och meditation och den ekumeniska rörelsen, som verkar utifrån
insikten att världen är en enda och kyrkan en enda.
Kvinnorörelsen med den nybildade
frivilligorganisationen Kvinnor i Svenska kyrkan driver på
för att få evangeliet gestaltat på sitt "språk",
utifrån sina erfarenheter. Till kvinnorörelsen kan
även de mer tysta kvinnorna i församlingen räknas.
Den karismatiska rörelsen, som ger lite större plats
åt Anden och Andens gåvor, märks också
i dagens kyrka.
Läs mera
Svenska kyrkan i förändring,
Sören Ekström, Verbum 1999
Kyrkor och alternativa rörelser,
Carl Eber Olivestam och Stig Lindholm, Gleerups
Kyrkans Liv, red: Stephan Borgehammar,
Verbum
Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens
tid, Sveriges kyrkohistoria band 7, utkommer i oktober 2001,Verbum
Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens
hemsidan www.svenskakyrkan.se/efs
Tillbaka
|
