|
Svenska
kyrkans ekonomi och egendom
Svenska
kyrkan förvaltar stora värden som byggts upp av församlingsborna
alltsedan medeltiden. Bönder har byggt kyrka och prästgård
för att få en präst till socknen. De har bidragit
med jord till kyrkans underhåll och prästens försörjning.
Många människor har dessutom givit ett extra bidrag
till Svenska kyrkan genom donationer och testamenten. I några
fall har staten anslagit mark för att trygga vissa prästtjänster.
Kyrkans
tillgångar
Svenska
kyrkans nettoförmögenhet värderas till cirka 31
miljarder kronor. Till två tredjedelar består förmögenheten
av anläggningstillgångar. Det är i stor utsträckning
egendom som inte ger någon nämnvärd avkastning
men medför kostnader. Det gäller till exempel de cirka
3.800 kyrkorna och deras inventarier, församlingshemmen och
kyrkogårdarna.
Den
del av egendomen som ger avkastning (prästlönetillgångarna)
utgörs av skogs- och jordbruksfastigheter och prästlönefonder.
I Svenska kyrkan finns cirka 4.000 prästlönefastigheter
med sammanlagt drygt en halv miljon hektar mark.
Namnet
prästlönefastigheter har de fått för att
de ursprungligen avsatts för att trygga avlöningen av
präster. Prästlönefastigheternas marknadsvärde
uppgår till cirka nio miljarder kronor. Pengar från
sålda fastigheter förvaltas i så kallade prästlönefonder,
som var värda 1,7 miljarder enligt 1998 års bokslut.
Avkastningen delas mellan församlingarna och kyrkofonden,
som är en central kassa för den ekonomiska utjämningen
mellan församlingarna.
Stiften
förvaltar jord och skog
Stiften
förvaltar genom sina egendomsnämnder jordbruken, skogen
och prästlönefonderna. Församlingarna och samfälligheterna
förvaltar församlingskyrkors fastigheter och prästgårdar
som används som tjänstebostäder.
Det
finns inte något givet samband mellan äganderätt
och förfoganderätt över den kyrkliga egendomen.
En kyrka eller prästgård kan till exempel förvaltas
av en samfällighet, även om prästgården ägs
av en församling.
Svenska
kyrkan – en stor markägare
Svenska
kyrkan är en av landets stora markägare. Den sammanlagda
arealen är ungefär en halv miljon hektar. Fem sjättedelar
utgör skog och en sjättedel är jordbruksmark. För
närvarande säljer kyrkan en hel del jordbruksmark, vilket
betyder att jordbruksarealen minskar. Skogsarealen ökar däremot.
Kyrkan
har fått sin mark på olika sätt genom tiderna.
En stor del fick kyrkan vid den tid då Sverige blev kristet.
För att få en präst till sin kyrka måste
befolkningen på orten sätta av mark till en gård
som prästen kunde försörja sig på. Sådan
egendom kom att kallas prästlönefastigheter.
Kyrkan
blev med tiden mycket rik, men Gustav Vasa drog in en stor del
av kyrkans egendom till staten. Eftersom Skåne, Halland
och Blekinge var danskt på den tiden äger kyrkan fortfarande
förhållandevis mer mark där än i övriga
landet.
På
1600-talet, under Karl Xl:s tid, upplät staten en del mark
till "kaplansbol". I dag skulle vi kalla dem komministerboställen.
Mycket mark har också donerats till kyrkan av enskilda personer.
I
kyrkoordningen finns vissa bestämmelser om hur den
kyrkliga jorden ska förvaltas. Det finns också föreskrifter
i lag som sätter gränser för vad kyrkan får
göra med sin jord. Om mark säljs skall inkomsterna fonderas.
Avkastningen från jord, skog och fonder ska användas
för att främja kyrkans förkunnelse.
Vem
äger egentligen marken?
Ägandet
av den kyrkliga egendomen är mycket komplicerat. Det har
ofta inte funnits någon lagfaren ägare, men eftersom
det funnits lagbestämmelser om hur den kyrkliga egendomen
skall förvaltas och vad den får användas har det
formella ägandet inte spelat så stor roll.
Frågorna
om ägandet har behandlats i många utredningar, senast
som en del av kyrka-statfrågan i utredningen om Den kyrkliga
egendomen, SOU 1997:47. Resultatet när beslutet fattades
om de nya kyrka-statrelationer blev att Svenska kyrkan behåller
all egendom som har givits och används till kyrkliga ändamål
oavsett dess ursprung.
Kyrkoavgiften
är största inkomstkällan
Svenska
kyrkans ekonomi är solid, men avkastningen på tillgångarna
täcker bara en liten del av kostnaderna. Det är istället
kyrkoavgiften som är den största och viktigaste intäkten
för att betala Svenska kyrkans drifts- och underhållskostnader.
De
närmaste åren beräknas inkomsterna från
kyrkoavgiften till Svenska kyrkan att ligga på mellan nio
och tio miljarder kronor. Det motsvarar drygt 80 procent av inkomsterna.
Intäkterna
från kyrkoavgiften kan jämföras med inkomsten
av prästlönetillgångarna (jordbruk, skog och till
dem kopplade fonder). De ger cirka 400 miljoner kronor om året.
Något mer ger ränteinkomsterna från församlingarnas
och samfälligheternas rörelsekapital.
Övriga
intäkter kommer från verksamheten, försäljningar,
bidrag och kollekter.
Kostnader
på elva miljarder
De
kyrkliga kostnaderna uppgår under ett år till närmare
11 miljarder kronor. Eftersom den huvudsakliga verksamheten bedrivs
i församlingar och samfälligheter står dessa för
den största delen; cirka 80 procent.
Församlingsverksamheten
– gudstjänster, diakoni, barn- och ungdomsverksamhet med
mera – står för cirka 40 procent av församlingarnas
kostnader. Begravningsverksamheten står för cirka 20
procent av kostnaderna. Nästan lika mycket går till
kyrkor och församlingslokaler. Men de lokala variationerna
är stora.
Hur
blir det sen?
Många
undrar hur Svenska kyrkan ska klara sig ekonomiskt i framtiden.
I dag tillhör cirka 84 procent av svenska folket kyrkan.
Det finns ingen anledning att räkna med att antalet kyrkotillhöriga
ska minska drastiskt på grund av de nya relationerna mellan
staten och Svenska kyrkan som gäller från år
2000. Den årliga minskningen av kyrkotillhöriga de
senaste åren har varit 0,5-0,6 procentenheter. Under 1999
begärde ungefär 25.000 kyrkotillhöriga utträde
ur Svenska kyrkan. Det motsvarar ungefär 1/3 procent av de
nära 7,5 miljoner som tillhör Svenska kyrkan.
Men
Svenska kyrkan är inte oföränderlig. En utredning
har konstaterat att allt fler församlingar, både i
glesbygd och i kontoriserade innerstäder, har svårt
att finansiera organisation och byggnadsunderhåll. Troligen
kommer ekonomin att tvinga fram fler sammanslagningar av församlingar
och pastorat i framtiden.
Läs
mera
Svenska
kyrkan i förändring, Sören Ekström, Verbum
Ekonomisk
redogörelse för kyrkokommuner, årlig i oktober,
SCB
Nyckeln
till Svenska kyrkans verksamhet och finanser, årlig i november,
SCB
Ändrade
relationer, Regeringens proposition 1997/98:116
Ekonomi
och egendom, Svenska kyrkans utredningar 1998:5
Den
kyrkliga egendomen, SOU 1997:47
Tillbaka
|
