Till Svenska kyrkans centralstyrelse

Vårt uppdrag har varit tvåfaldigt. Dels har vi haft ansvar för samordning av utredningsarbetet och för att lägga fram ett samlat förslag till en kommande kyrkoordning, dels har vi på några områden svarat för det direkta utredningsarbetet. Vi överlämnar härmed huvudbetänkandet Förslag till kyrkoordning, vilket avser det förstnämnda uppdraget.

Utredningsarbetet om Svenska kyrkans framtida organisation har syftat till att utarbeta ett förslag till kyrkoordning för Svenska kyrkan. När kyrkastatrelationerna ändras är det viktigt att det finns en väl fungerande kyrkoordning som står i samklang med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Att utarbeta ett förslag till en kommande kyrkoordning har inneburit ett omfattande arbete. Samtidigt har det varit en begränsad uppgift eftersom den enbart gällt ett regelsystem. Det har inte varit vår uppgift att arbeta med de avgörande frågorna om hur Svenska kyrkan skall fullgöra sin kallelse som folkyrka. Bilden av Svenska kyrkans situation och de utmaningar som möter när vi går in i både nya relationer till staten och ett nytt sekel är dock av betydelse för arbetet med och bedömningen av kyrkoordningen. Kyrkosekreteraren Ragnar Persenius har därför fått vårt uppdrag att teologiskt belysa och ge ett vidare sammanhang åt kyrkoordningsförslaget. Hans bidrag finns som ett appendix till vårt betänkande.

Till betänkandet är fogade nio reservationer och sex särskilda yttranden.

Uppsala den 10 februari 1998

KG Hammar
Levi Bergström
Stina Eliasson
Britt Louise Agrell
Lars Eckerdal
Carl Gustaf von Ehrenheim
Torgny Larsson
Birgitta Ericsson Löfgren
Dag Sandahl
Thomas Söderberg
/Gunnar Edqvist

Sammanfattning

I det första, inledande kapitlet återges kortfattat huvudinnehållet i 1995 års principbeslut om ändrade kyrkastat-relationer, vilket bildar en utgångspunkt för såväl det kyrkliga som det statliga utredningsarbetet. Därtill finns en kort redovisning av arbetet på den statliga sidan.

I det andra kapitlet lämnar vi en redogörelse för det kyrkliga utredningsarbetet och hur det bedrivits. Särskilt redovisas förhållandet mellan vår uppgift som ledningsgrupp och de fyra utredningsgruppernas självständiga arbete utifrån de av Svenska kyrkans centralstyrelse givna direktiven. Den definitiva samordningen av de olika förslagen till en sammanhållen kyrkoordningen har skett först efter det att utredningsgrupperna lämnat sina förslag. Som ett led i utredningsarbetet har det skett ett löpande samråd med bl.a. representanter för stift och kyrkliga organisationer. Det har också skett överläggningar med och lämnats information till företrädare för de fackliga organisationerna. Slutligen pekar vi i det andra kapitlet på det arbete som följer när det första utredningsskedet nu avslutas.

I det tredje kapitlet behandlar vi några övergripande frågor rörande det slutliga kyrkoordningsförslaget. Först redovisar vi och motiverar förslaget med kortfattade, teologiskt präglade inledningstexter i kyrkoordningen. Dessa medför att kyrkoordningen i förhållande till andra regelsamlingar får en särskild karaktär, med texter som sätter in de konkreta bestämmelser i sitt sammanhang. Det tydliggör den teologiska reflexionens primära betydelse för bestämmelsernas innehåll. Vi framhåller att inledningstexterna inte innehåller några bestämmelser utan enbart ger en bakgrund och ett sammanhang till de efterföljande bestämmelserna. I avsnitt 3.2 behandlas vissa frågor om lagstiftningens betydelse för kyrkoordningen. Grunderna för Kyrkomötets normgivning förändras när det inte längre blir fråga om att utfärda föreskrifter på delegation från riksdagen. Istället skall Kyrkomötet som Svenska kyrkans högsta beslutande organ besluta om bestämmelser i form av en kyrkoordning inom de ramar som ges av lagen om Svenska kyrkan. Kyrkoordningen och jämställdheten tas upp i avsnitt 3.3. Kyrkoordningens bestämmelser skall vara utformade så att de gynnar jämställdhet. Det är vid tillämpningen av regelsystemet man har att arbeta för att kvinnor och män får samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.

I det fjärde kapitlet redovisar vi våra överväganden och förslag på några områden som har varit särskilt omdiskuterade eller där våra förslag skiljer sig från utredningsgruppernas.

I avsnitt 4.1 om den lokala organisationen lyfter vi fram olika bestämmelser i kyrkoordningen som medverkar till att stärka församlingen ställning i en samfällighet. Mot bakgrund av vår principiella syn på samfälligheten som ett samverkansorgan föreslår vi att beslutanderätten i samfälligheten skall utövas av församlingsdelegerade. Beslutanderätten i församlingen skall utövas av kyrkofullmäktige eller ett direktvalt kyrkoråd. Kyrkostämman avskaffas. Vi föreslår bestämmelser om ett allmänt församlingsmöte. Det skall fortfarande kunna finnas flerförsamlingspastorat i flerpastoratssamfälligheter. För att hantera personalfrågor i ett sådant pastorat föreslår vi inrättande av pastoratsnämnd som ett nytt organ.

I avsnitt 4.2 behandlar vi vissa frågor om domkapitlet. Vi föreslår att domkapitlet skall ha åtta ledamöter: biskopen, domprosten, en präst, en diakon och fyra av stiftsfullmäktige valda lekmän, varav en skall vara eller ha varit ordinarie domare. För Uppsala stift föreslås särskilda bestämmelser om domkapitlets sammansättning. Biskopen skall vara ordförande vid handläggningen av alla slags ärenden i domkapitlet.

I det fjärde kapitlets sista avsnitt redovisar vi våra ställningstaganden beträffande organen på den nationella nivån. Vi föreslår att Kyrkomötet skall utse ledamöter och utfärda instruktioner för nämnderna för Svenska kyrkans mission, internationell diakoni/Lutherhjälpen samt kyrkolivets utveckling. Detsamma gäller Nämnden för SKUT. Vi föreslår att det för närvarande inte görs någon förändring beträffande denna nämnd, men en utredning om Svenska kyrkan i utlandet bör omedelbart tillsättas. För kyrkofonden bör finnas en styrelse vars ledamöter också skall väljas av Kyrkomötet och vars uppgifter i huvudsak anges i kyrkoordningen. Endast Kyrkostyrelsen skall få väcka förslag i Kyrkomötet och på delegation från Kyrkomötet kunna besluta om regler som binder församlingar och stift. Vi redovisar översiktligt vilken arbetsfördelning som bör gälla mellan organen på den nationella nivån.

Betänkandets femte kapitlet innehåller en genomgång och jämförelse mellan det samlade kyrkoordningen och förslagen till kyrkoordningstexter i utredningsgruppernas delbetänkanden. Där redovisas alla avvikelser mellan den samlade kyrkoordningen och förslagen i delbetänkandena. Vidare noteras beträffande vilka kapitel i kyrkoordningen som det råder full överensstämmelse mellan förslagen i delbetänkandena och vårt förslag till samlad kyrkoordning.

Kyrkosekreteraren Ragnar Persenius har fått vårt uppdrag att teologiskt belysa och ge ett vidare sammanhang åt kyrkoordningsförslaget. Hans bidrag finns som ett appendix.

I det följande finns en översiktlig och sammanfattande genomgång av kyrkoordningsförslagets tretton avdelningar. Avsikten är att kortfattat redovisa kyrkoordningens innehåll och därvid särskilt peka på förändringar i förhållande till gällande regelsystem. I slutet på varje avsnitt anges i vilket delbetänkande de olika bestämmelserna behandlas.

Förslaget till kyrkoordning innebär ingen förändring i bestämningen av Svenska kyrkan som evangelisklutherskt trossamfund. Gällande bestämmelser om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära förs oförändrade in i kyrkoordningen. Det innebär en tydlig anknytning till vad som gällde enligt 1686 års kyrkolag och dessförinnan i Uppsala mötes beslut av år 1593. Denna historiskt givna identitet, grundad i Guds ord, gestaltas i gudstjänst och liv.

Bestämmelserna i kyrkoordningens första avdelning behandlas i betänkandet Bekännelse, gudstjänst, kyrkomöte.

I 2 kap. Församlingens uppdrag finns bestämmelser om församlingens uppgifter som lokalt pastoralt område, om ansvarsfördelningen i församlingen och om samfälligheter. Församlingens grundläggande uppgift anges på samma sätt i kyrkoordning som i förslaget till lag om Svenska kyrkan och knyter nära an till gällande föreskrifter. Uppgiften är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. I kyrkoordningsförslaget finns härtill bestämmelser om att församlingen får lämna bidrag till internationell diakoni och mission. Detta innebär en förändring då det är en avvikelse från den lokaliseringsprincip som annars skall gälla. En förändring är också att det i kyrkoordningen sägs att församlingen har ansvar för den kyrkliga verksamheten för alla som vistas i församlingen.

Som en ytterligare uppgift anges i kyrkoordningen att församlingar och samfälligheter skall vidta de beredskapsförberedelser som behövs för verksamheten under kris och höjd beredskap.

Beslutande organ i församlingar är kyrkofullmäktige. Om församlingen ingår i en samfällighet kan det istället vara ett direktvalt kyrkoråd. Kyrkorådet skall liksom nu vara församlingens styrelse och ha i huvudsak samma uppgifter. En nyhet är att kyrkoherdens uppgift som andlig ledare, med ett särskilt ledningsansvar för gudstjänster, undervisning, diakoni och mission, fastställs direkt i kyrkoordningen. Av bestämmelserna om kyrkorådets ställning som församlingens styrelse och om kyrkoherdens utifrån avgivna vigningslöften egna ansvar för vissa uppgifter framgår att den s.k. dubbla ansvarslinjen – alltså samverkan och ansvarsfördelning i det gemensamma uppdraget mellan den demokratiska organisationen och kyrkans ämbete – kvarstår som en grundläggande princip.

Kyrkostämman finns inte längre kvar. Detta beror bl.a. på att alla samfälligheter som beslutande organ skall ha församlingsdelegerade, valda av församlingarna. Härigenom tydliggörs samfällighetens ställning som en samverkansform för församlingarna för utjämning, resurshushållning och service. Alla bör ha samma möjligheter att påverka och delta i valet av församlingens styrelse och representanterna i samfällighetens beslutande organ. Det blir inte fallet om valet sker på en kyrkostämma.

Församlingens fullmäktige eller det direktvalda kyrkorådet kan som ett led i beredningen av ett ärende inhämta synpunkter på ett församlingsmöte. Till detta kallas alla som tillhör församlingen. Varje år skall det hållas ett församlingsmöte inför beslutet om verksamhetsplan och budget.

Det kan enligt kyrkoordningen även fortsättningsvis finnas dels samfälligheter som består av församlingarna i ett pastorat (pastoratssamfällighet) eller som består av församlingarna i flera pastorat (flerpastoratssamfällighet). En pastoratssamfällighet bildas obligatoriskt när flera församlingar bildar ett pastorat. För båda typerna av samfälligheter skall gälla att de har det ekonomiska ansvaret för alla de församlingsuppgifter som anges i kyrkoordningen. Det innebär den förändringen att det enbart är församlingar som utgör ett enförsamlingspastorat och samfälligheter som kan besluta om och uppbära lokal kyrkoavgift. På motsvarande sätt förhåller det sig med det grundläggande ansvaret för fast egendom och med huvudmannaskapet för begravningsverksamheten.

När församlingarna bildar en samfällighet är det samfälligheten som är arbetsgivare i likhet med vad som gäller sedan tidigare. I kyrkoordningen föreslås vissa bestämmelser om tillsättning av tjänster. De innebär att när en befattning med arbetsuppgifter endast i en av församlingarna skall tillsättas är det församlingens kyrkoråd som gör detta, om kyrkorådet inte har gett tillstånd till något annat. Om en tjänst avser arbetsuppgifter i flera församlingar i samma pastorat tillsätts den av kyrkonämnden. Är det fråga om ett flerförsamlingspastorat i en flerpastoratssamfällighet beslutar i ett sådant fall det nyinrättade organet pastoratsnämnden.

Huvuddelen av kyrkolagens bestämmelser om kyrkofullmäktige och församlingsdelegerade har förts över till kyrkoordningens tredje kapitel om beslutande organ i församlingar och samfälligheter. I samband därmed har vissa förenklingar och avregleringar gjorts. En saklig nyhet är att kyrkoråden i församlingarna får vissa rättigheter i förhållande till samfällighetens organ som de idag inte har. Syftet med detta har varit att ge församlingarna i en samfällighet en starkare ställning i samfälligheten jämfört med nuvarande förhållanden.

Bestämmelserna om församlingarnas och samfälligheternas styrelse finns samlade i kyrkoordningens fjärde kapitel, som även detta i huvudsak motsvarar den nuvarande regleringen. En nyhet är att det skall finnas en pastoratsnämnd som ett organ på pastoratsnivån för församlingarna i ett flerförsamlingspastorat inom en flerpastoratssamfällighet. Förutom att tillsätta tjänster som är gemensamma för församlingarna i pastoratet skall pastoratsnämnden fullgöra de arbetsgivaruppgifter som samfälligheten har uppdragit åt nämnden. Kyrkoordningsförslaget innebär vissa förenklingar och avregleringar och härutöver bl.a. följande:

• Samfällighetens styrelse skall benämnas kyrkonämnd
• Minsta antalet valda ledamöter i kyrkoråd och kyrkonämnd skall vara sex.
• Kyrkoherden skall inte kunna väljas till ordförande i kyrkoråd, pastoratsnämnd och kyrkonämnd.
• Någon motsvarighet till nuvarande delegeringsbestämmelser tas inte in i kyrkoordningen.
• I syfte att stärka församlingarnas ställning i samfälligheten skall kyrkonämnden som huvudregel uppdra åt församlingskyrkoråden att förvalta anslag som blivit anvisade åt församlingarna.

Den andra avdelningens sista och kyrkoordningens femte kapitel innehåller vissa bestämmelser om kyrkoherden. Där sägs bl.a. att kyrkoherden beslutar om vikarierande kyrkoherde. Vidare finns bestämmelser om en annan präst än kyrkoherden som ledamot i ett församlingskyrkoråd och om att domkapitlet utser den kyrkoherde som skall ingå i en kyrkonämnd.

Bestämmelserna i kyrkoordningens andra avdelning behandlas i huvudsak i betänkandet Arbetet på olika kyrkliga nivåer. Vissa förändringar har gjorts i förhållande till förslagen i det betänkandet. Dessa förändringar redovisas i avsnitt 4.1 i föreliggande betänkande. Bestämmelserna om kyrkoherdens uppgifter i det andra kapitlet liksom de båda första paragraferna i 5 kap. Kyrkoherden behandlas i betänkandet Personal, tillsyn, överklagande.

Av lagen om Svenska kyrkan skall framgå att stiftet blir en ny och egen juridisk person. Stiftssamfälligheten behövs inte längre. Vidare framgår av lagen om Svenska kyrkan att stiftets grundläggande uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingslivet samt att det för varje stift skall finnas en biskop. Dessa förhållanden anges också i kyrkoordningen där det därtill sägs att stiftet har förvaltande uppgifter.

Föreskriften i lagen om Svenska kyrkan att det skall finnas en biskop för varje stift utesluter inte att det kan finnas fler än en. I kyrkoordningens kap. 6 Stiftets uppdrag sägs att det i varje stift skall finnas en biskop och i Uppsala stift en ärkebiskop och en biskop. Vidare anges att biskoparna självständigt skall fullgöra sina uppgifter. I samma kapitel finns närmare bestämmelser om hur stiftet fullgör sina uppgifter att främja och ha tillsyn över församlingslivet, nämligen genom att arbeta med utveckling och idéer, genom att erbjuda utbildning och fortbildning samt genom andra insatser. Härtill sägs att även stiften får lämna bidrag till internationell diakoni och mission. De skall också vidta de beredskapsförberedelser som behövs för verksamheten under kris och höjd beredskap.

Kyrkoordningsförslaget innebär att det i huvudsak skall finnas samma organ i stiftet som för närvarande. Beslutanderätten utövas av stiftsfullmäktige och för förvaltning och verkställighet svarar stiftsstyrelsen och de nämnder som kan inrättas. Det finns inte längre några bestämmelser som medför att det obligatoriskt skall inrättas en egendomsnämnd. I varje stift skall det finnas ett domkapitel. Detta skall självständigt fullgöra de uppgifter som anges i kyrkoordningen och får inte fullgöra några andra uppgifter.

I 7 kap. finns bestämmelser om stiftsfullmäktige, stiftsstyrelsen och nämnderna, vilka liksom nu nära ansluter till vad som gäller för beslutande och verkställande organ på den lokala nivån.

I 8 kap. finns bestämmelser om biskopens uppgifter och i anslutning härtill också om kontraktsprostens. Vidare finns i kapitlet bestämmelser om hur biskopar och kontraktsprostar utses. Uppgifterna för den som innehar en befattning som biskop är utvidgade i förhållande till kyrkolagens föreskrifter. Detta innebär dock ingen egentlig förändring. De i kyrkoordningen angivna uppgifterna för befattningen som biskop motsvarar de uppgifter som ges vid vigningen till uppdraget som biskop. Kontraktet är ett utflöde av stiftet och kontraktsprostens uppgift är att biträda biskopen. I kyrkoordningen finns grundläggande bestämmelser om uppgiftsfördelningen mellan ärkebiskopen och biskopen i Uppsala stift. En biskop som Konungen utser får vara överhovpredikant.

Tillsättningen av biskop skall ske genom ett avgörande val i stiftet i vilket – liksom nu – stiftets präster och ett motsvarande antal av församlingarna valda elektorer samt domkapitlets och stiftsstyrelsens ledamöter skall delta. Var och en får rösta på en person, vilket innebär en förändring i förhållande till nuvarande ordning, där tre personer anges och får olika röstpoäng. Om någon inte får minst 50 % av rösterna sker ett nytt val mellan de båda som vid det första tillfället fick flest röster. När det gäller ärkebiskopen skall liksom nu representanter för alla stift delta i valet. I fråga om kontraktsprostar föreslås att de liksom nu utses av biskopen efter det att prästerna i kontraktet har hörts.

Domkapitlet föreslås bestå av åtta istället för som nu sex ledamöter. Kyrkans ämbete skall i domkapitlet företrädas av biskopen som ordförande och domprosten som vice ordförande samt av en präst och en diakon valda vid ett för stiftets präster och diakoner gemensamt möte inför biskopen. Fyra lekmannaledamöter skall utses av stiftsfullmäktige. En av dessa skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Bestämmelserna i kyrkoordningens tredje avdelning behandlas främst i betänkandet Arbetet på olika kyrkliga nivåer. Vissa bestämmelser om domkapitlet behandlas i betänkandet Personal, tillsyn, överklagande. I de nämnda betänkandena finns olika förslag beträffande domkapitlets sammansättning och om ordförandeskapet i domkapitlet vid handläggningen av vissa ärenden. Det slutliga förslaget har inslag från båda betänkandena och behandlas i avsnitt 4.2 i föreliggande betänkande.

Avdelningen är uppbyggd på samma sätt som de båda föregående om den lokala respektive den regionala nivån. I det inledande kapitlet finns bestämmelser om den nationella nivåns uppdrag, varav grundläggande uppgifter och ansvarsfördelning framgår. I övriga kapitel behandlas därefter de olika organen på den nationella nivån närmare.

Av lagen om Svenska kyrkan skall framgå att kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. I kapitel 10 erinras om detta liksom om att det i lagen om Svenska kyrkan föreskrivs att kyrkomötet inte får besluta i sådana enskilda frågor som det är en församlings eller ett stifts uppgift att besluta i.

Kyrkomötet skall som högsta beslutande organ ha till uppgift att i kyrkoordningen utfärda bestämmelser rörande

• Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära,
• Svenska böcker, gudstjänster, sakrament och övriga handlingar,
• kyrkans ämbete,
• den kyrkliga organisationen,
• de regler efter vilka församlingarna och stiften samt organ på den nationella nivån skall fullgöra sina uppgifter.

• stödja stiftens arbete för utveckling av församlingslivet,
• ansvara för kyrkans arbete bland svenskar i andra länder,
• svara för Svenska kyrkans officiella relationer till andra kyrkor och samfund,
• samordna kyrkans och dess församlingars ansvar för internationell mission och diakoni,
• företräda Svenska kyrkan som helhet mot samhället,
• ange villkoren för tillträde till de kyrkliga grundutbildningarna och fastställa utbildningsplaner för dessa samt tillse att de kyrkliga grundutbildningarna erbjuds i tillräcklig omfattning,
• svara för det kyrkliga utjämningssystemet,
• handha övergripande frågor när det gäller kyrkobokföringssystemet.

Utöver Kyrkostyrelsen skall enligt bestämmelserna i kapitel 10 finnas ytterligare ett antal av Kyrkomötet inrättande organ på den nationella nivån. I stor utsträckning finns motsvarande organ redan nu.

• Nämnden för Svenska kyrkans mission med särskilt ansvar för att samordna missionsinsatserna.
• Nämnden för internationell diakoni/Lutherhjälpen, med särskilt ansvar för att samordna insatserna rörande internationell diakoni.
• Nämnden för kyrkolivets utveckling med särskilt ansvar för de kyrkliga grundutbildningarna och för stödjande av stiftens arbete. Denna nämnd ersätter de nuvarande Svenska kyrkans församlingsnämnd och Svenska kyrkans utbildningsnämnd.
• Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet (SKUT) ansvarar för arbetet bland svenskar i andra länder. Det bör omedelbart inledas ett utrdningsarbete om Svenska kyrkan i utlandet.Det har redan påbörjats ett arbete för att klarlägga ägandeförhållanden och utlandsförsamlingarnas juridiska ställning.
• Kyrkofondens styrelse med ansvar för utjämningssystemet och vissa frågor avseende kyrkoavgiften samt för att förvalta kyrkofonden och andra tillgångar på den nationella nivån.
• Kyrkans ansvarsnämnd skall pröva frågor om biskopars behörighet att utöva kyrkans ämbete. Nämnden skall självständigt fullgöra sina uppgifter och får bara fullgöra de uppgifter som anges i kyrkoordningen.
• Kyrkans valprövningsnämnd skall pröva överklaganden av val. Nämnden skall självständigt fullgöra sina uppgifter och får bara fullgöra de uppgifter som anges i kyrkoordningen.
• Kyrkans besvärsnämnd skall ytterst överpröva beslut inom Svenska kyrkan. Nämnden skall självständigt fullgöra sina uppgifter och får bara fullgöra de uppgifter som anges i kyrkoordningen.

Förslagen till grundläggande bestämmelser om Kyrkomötets sammansättning och arbete finns i kyrkoordningens 11 kap. Mer detaljerade bestämmelser kommer att finnas i en arbetsordning. Kyrkomötet föreslås även fortsättningsvis ha 251 valda ledamöter. Dessutom skall biskoparna, vilka nu har närvaroplikt samt yttrande och förslagsrätt, bli ledamöter. Kyrkomötet sammanträder två gånger per år under sammantaget högst 10 dagar. Till det första sammanträdet, som äger rum i maj, väcks ärenden. Beredningen i utskott skall i huvudsak ske under det sammanträdet. Det andra sammanträdet skall äga rum i september och i huvudsak ägnas åt plenardiskussioner och beslut. Kyrkostyrelsen ges rätt att före utskottsberedningen yttra sig över de ärenden som väckts genom motion av någon ledamot. För behandlingen av lärofrågor föreslås särskilda bestämmelser. Läronämnden skall yttra sig i ärenden som gäller grundläggande bestämmelser om kyrkans lära samt beträffande bestämmelser om Svenska kyrkans böcker, gudstjänster, sakrament och övriga handlingar, ämbetet och ekumeniska överenskommelser. Om Kyrkomötet på något av dessa områden beslutar att bifalla ett förslag som har avstyrkts av Läronämnden skall det ske en återremiss till Läronämnden och det utskott som har berett ärendet. För att därefter fatta ett beslut som innebär bifall till ett av Läronämnden avstyrkt förslag krävs två tredjedels majoritet av de röstande i Kyrkomötet. Läronämnden ges rätt att yttra sig även i lärofrågor i övrigt. För vissa andra grundläggande bestämmelser i kyrkoordningen krävs likalydande beslut vid två sammanträden med Kyrkomötet.

I 12 kap. finns närmare bestämmelser om Kyrkostyrelsen, andra styrelser och vissa av nämnderna på den nationella nivån. Utöver att leda och samordna förvaltningen av den nationella nivåns uppgifter skall Kyrkostyrelsen bl.a. ansvara för beredskapsförberedelser på den nationella nivån. Styrelsen skall begära in yttrande från Biskopsmötet vid beredningen av beslut i teologiska och ekumeniska frågor av större vikt. Liksom Svenska kyrkans centralstyrelse skall Kyrkostyrelsen bestå av 14 av Kyrkomötet valda ledamöter och därtill ärkebiskopen som ordförande. Kyrkofondens styrelse skall ha 7 av Kyrkomötet valda ledamöter. Nämnderna för Svenska kyrkans mission, för Svenska kyrkan i utlandet, för internationell diakoni/Lutherhjälpen samt för kyrkolivets utveckling skall liksom nu ha nio av Kyrkomötet valda ledamöter.

Kyrkans ansvarsnämnd ersätter nuvarande Ansvarsnämnden för biskopar, vilken är en myndighet under regeringen. Nämndens sammansättning ändras bl.a. på det sättet att det inte längre finns bestämmelser om att en biskop skall vara ledamot. Det skall ingå en präst som har avlagt doktorsexamen. Ledamöterna i Kyrkans ansvarsnämnd liksom i Kyrkans besvärsnämnd väljs av kyrkomötet. Kyrkans besvärsnämnd ersätter nuvarande Kyrkomötets besvärsnämnd och får fler uppgifter. Inte heller för besvärsnämnden föreslås bestämmelser om att det fortsättningsvis skall finnas en biskop som ledamot. Det skall dock finnas en präst med dokumenterad kunskap och erfarenhet på det kyrkorättsliga området. Nu skall ordföranden vara eller ha varit ordinarie domare. Detta skall gälla även fortsättningsvis. I regeringens förslag till lag om Svenska kyrkan föreskrivs också att det organ som ytterst har att pröva tillämpningen av den kyrkligt reglerade offentlighetsprincipen, vilket kommer att vara en uppgift för Kyrkans besvärsnämnd, skall ha denna kompetens. Härtill skall enligt kyrkoordningens bestämmelser ytterligare en ledamot vara jurist. Bestämmelserna om Kyrkans ansvarsnämnds och Kyrkans besvärsnämnds sammansättning och arbetsformer finns i kapitlen 14 och 15. I kyrkoordningsförslagets 14a kap. finns motsvarande bestämmelser för Kyrkans valprövningsnämnd. Även den skall ha en domare som ordförande. Därutöver skall Kyrkomötet utse ytterligare sex ledamöter.

Bestämmelserna i kyrkoordningens fjärde avdelning behandlas i flera av delbetänkandena. Den nationella nivåns uppdrag i kyrkoordningens 10 kap. behandlas främst i betänkandet Arbetet på olika kyrkliga nivåer. I det betänkandet finns också ett förslag till 12 kap. Kyrkostyrelsen, m.m. och 13 kap. Biskopsmötet. Bestämmelserna om Kyrkomötet i kyrkoordningens 11 kap. behandlas i betänkandet Bekännelse, gudstjänst, kyrkomöte. Kyrkans ansvarsnämnd och Kyrkans besvärsnämnd regleras främst i 14 och 15 kap. men även i 10 kap. De behandlas i betänkandet Personal, tillsyn, överklagande. Kyrkans valprövningsnämnd, 14a kap., behandlas i betänkandet Val, indelning, kyrkobokföring, arkiv. Det slutliga förslaget innehåller vissa avvikelser i förhållande till främst vissa förslag om organen på den nationella nivån i betänkandet Arbetet på olika kyrkliga nivåer. Detta redovisas i avsnitt 4.3 i föreliggande betänkande.

I avdelningen om gudstjänsten har bestämmelser från kyrkliga kungörelser som tidigare har utfärdats av Kyrkomötet förts samman och bearbetats, samt i viss utsträckning också kompletterats.

Först finns två kapitel med allmänna och övergripande bestämmelser. Det är 16 kap. Svenska kyrkans gudstjänstliv och 17 kap. Svenska kyrkans gudstjänstböcker. Där finns bestämmelser om ansvarsfördelningen beträffande gudstjänstlivet, vilka delvis är nya. Avsikten är att skapa klarhet om vad som skall gälla beträffande bl.a. kyrkoherdens och kyrkorådets beslutsbefogenheter och därmed ge förutsättningar för en väl fungerande samverkan. Bestämmelserna om tillstånd för den som inte är präst att predika vid och leda en gudstjänst och om biträde vid nattvardens utdelande förenklas. Det innebär bl.a. att kyrkoherden kan ge tillstånd till någon att vid ett visst tillfälle eller under en viss tid predika och leda den gemensamma gudstjänsten i en församling. Biskopen ger mer generella tillstånd. För biträde vid nattvardens utdelande skall gälla detsamma som nu gäller för textläsning, dvs. den tjänstgörande prästen kan be någon att hjälpa till med utdelandet utan att det krävs något beslut därutöver. Det föreslås bli enklare att lokalt pröva nya gudstjänstordningar och ny musik vid firande av församlingens huvudgudstjänst. Det finns också förslag till vissa bestämmelser om gudstjänstlivet i ett ekumeniskt perspektiv.

De följande kapitlen i kyrkoordningens avdelning om gudstjänsten gäller Svenska kyrkans sakrament och de kyrkliga handlingarna i vid mening. Till en del är det också här fråga om att föra över föreskrifter från gällande kyrkliga kungörelser till kyrkoordningen. Det finns dock endast i begränsad utsträckning direkta föreskrifter om de kyrkliga handlingarna i kyrkliga kungörelser. Kyrkoordningen medför därför att det tillkommer nya bestämmelser. Det gäller beträffande bikt, konfirmation, vigsel, begravning, vigningshandlingarna, sändningsoch mottagningshandlingarna samt invigningshandlingarna. Det är dock inte fråga om något helt nytt eftersom kyrkoordningens bestämmelser i betydande omfattning bygger på de anvisningar av kyrkoordningskaraktär som ges i kyrkohandboken. För kyrkans sakrament anges vad som är det konstitutiva och hur de brukas. Bestämmelserna om dop och nattvard överensstämmer i stort med föreskrifterna i gällande kyrkliga kungörelser. För de olika kyrkliga handlingarna i övrigt finns bestämmelser om deras huvudsakliga innehåll och om hur de brukas.

Det sista kapitlet i kyrkoordningens avdelning om gudstjänsten, kapitel 27, avser kyrkoåret. Där anges vilka söndagar och vilka kyrkliga helg och högtidsdagar i övrigt som ingår i kyrkoåret. Kyrkoordningsförslaget innebär inte några förändringar i kyrkoårets utformning.

Bestämmelserna i kyrkoordningens femte avdelning behandlas i betänkandet Bekännelse, gudstjänst, kyrkomöte.

Föreskrifter om kyrkotillhörigheten finns nu i kyrkolagen och gällande bestämmelser trädde i kraft 1 januari 1996. De är beslutade av riksdagen med samtycke från Kyrkomötet. De tillkom efter ett inomkyrkligt utredningsarbete och ett brett remissarbete där bl.a. alla församlingar hade möjlighet att yttra sig. Gällande föreskrifter om kyrkotillhörigheten förs i princip oförändrade över från kyrkolagen till kyrkoordningen. Det har dock gjorts en viss bearbetning av i huvudsak formell karaktär. De nya rättsliga förutsättningarna kräver att det görs vissa sådana förändringar. Bestämmelserna om dopet som huvudvägen in i kyrkan och om möjligheterna för ett barn att tillhöra kyrkan efter meddelande från vårdnadshavarna eller för en vuxen att tillhöra kyrkan på väg till dopet kvarstår oförändrade.

Bestämmelserna i kyrkoordningens sjätte avdelning behandlas i betänkandet Bekännelse, gudstjänst, kyrkomöte.

De tre uppdragen i kyrkans ämbete eller vigningstjänst – som biskop, präst och diakon – behandlas i var sitt kapitel i kyrkoordningen. Vad gäller uppdragen som biskop och präst har det i stor utsträckning varit fråga om att föra över bestämmelser från gällande kyrkliga kungörelser till kyrkoordningen. Vissa förändringar föreslås dock. Vigningen till uppdraget som biskop skall äga rum så snart som möjligt efter att Kyrkostyrelsen på grundval av valresultatet har utfärdat bevis om utnämningen till biskop. Vigningen måste ske innan tjänsten tillträds eftersom endast den som är behörig att utöva uppdraget som biskop enligt bestämmelser i 33 kap. skall få inneha anställning som biskop. För biskopar och präster finns nya bestämmelser om att de kan förklaras obehöriga att utöva sina respektive uppdrag om de brutit tystnadsplikten i fråga om sådant som de har erfarit under bikt eller enskild själavård. För att få delta i prästexamen och därmed för att kunna prästvigas måste man ha förklarat sig beredd att fullt ut tjänstgöra med andra präster Svenska kyrkans gudstjänster. Det finns också vissa nya bestämmelser om behörighetsförklaring av präster och diakoner från andra kyrkor.

I tidigare utredningsarbete har föreslagits att den kyrkorättsliga regleringen av uppdraget som diakon nära skall knyta an till vad som gäller för uppdraget som präst. Bestämmelserna i kyrkoordningen är också utformade på det sättet.

Bestämmelser som gäller för förtroendevalda på samtliga nivåer inom Svenska kyrkan finns i kapitel 32. När det gäller rösträtt och valbarhet vid kyrkliga val innebär kyrkoordningen förändringar jämfört med vad som nu gäller på i huvudsak fyra punkter. Rösträttsåldern sänks till 16 år – däremot inte valbarhetsåldern som fortfarande skall vara 18 år. Dopet skall vara valbarhetsvillkor, med undantag för dem som redan har eller har haft ett kyrkligt förtroendeuppdrag. Det skall vara möjligt att ha kvar ett förtroendeuppdrag i kyrkoråd eller som kyrkvärd i en församling till utgången av den mandatperiod för vilken man valts även om man flyttar till en annan församling. Kyrkligt anställda skall inte vara valbara till kyrkoråd, styrelse eller nämnd där de är anställda. I kapitlet om förtroendevalda finns också bestämmelser om återkallelse av förtroendeuppdrag och om reservation, i huvudsak motsvarande vad som nu gäller enligt kyrkolagen.

Det sista kapitlet i kyrkoordningens sjunde avdelning är 33 kap. Kyrkans anställda. Där finns vissa bestämmelser om bemanningsorganisationen på kyrkans tre nivåer i huvudsak i överensstämmelse med vad som gäller sedan tidigare. Ifråga om kyrkomusiker görs den förändringen att det inte längre finns bestämmelser om att det skall finnas en organist i varje pastorat. Istället skall domkapitlet besluta om den kyrkomusiker som skall finnas för varje församling skall vara organist eller kantor. Svenska kyrkans församlings och pastoratsförbund skall enligt bestämmelser i kyrkoordningen vara arbetsgivarorganisation för arbetsgivarna i Svenska kyrkan på alla nivåer. Det innebär att alla arbetsgivare skall ge Svenska kyrkans församlings och pastoratsförbund fullmakt att företräda dem i vissa frågor som räknas upp i kyrkoordningen.

I kap. 33 finns också bestämmelser om att anställda i Svenska kyrkan skall tillhöra Svenska kyrkan eller ett samfund, med vilket det finns ett särskilt avtal om samverkan. Detta gäller dock inte den som uteslutande eller så gott som uteslutande arbetar inom begravningsverksamheten. De särskilda behörighetsvillkoren för präster och kyrkomusiker överensstämmer till stora delar med dem som redan gäller. Den förändringen föreslås dock att domkapitlet, som inte kommer att utöva några arbetsgivarfunktioner, skall göra en reell behörigförklaring innan någon anställs på en annan prästtjänst än som pastorsadjunkt. Domkapitlet skall pröva om en sökande uppfyller de särskilda krav som en viss befattning ställer. Det finns nya bestämmelser om att endast den som är behörig att utöva uppdraget som diakon får inneha anställning som diakon eller anställning med liknande tjänstebenämning eller en där sådan behörighet på annat sätt har angetts som villkor för anställning. I kapitlet om kyrkans anställda finns slutligen bestämmelser om att kyrkliga organ med pensionsåtaganden skall vara medlemmar i Kyrkans försäkringsförening och fullgöra de skyldigheter som följer av medlemskapet.

Bestämmelserna i kyrkoordningens sjunde avdelning behandlas i flera av delbetänkandena. Kapitlen 29–31 om uppdragen som biskop, präst och diakon behandlas främst i betänkandena Bekännelse, gudstjänst, kyrkomöte och Personal, tillsyn, överklagande. Det sistnämnda betänkandet tar upp frågorna om tillsyn och obehörighetsförklaring medan övriga delar behandlas i det förstnämnda betänkandet, med undantag för bestämmelserna om tystnadsplikt i kapitlen 29 och 30. Förslagen om tystnadsplikt finns i betänkandet Val, indelning, kyrkobokföring, arkiv. I detta betänkande behandlas också huvuddelen av bestämmelserna i 32 kap. Förtroendevalda. Vissa bestämmelser i detta kapitel behandlas dock i betänkandet Arbetet på olika kyrkliga nivåer. Bestämmelserna i 33 kap. Kyrkans anställda behandlas med ett undantag i betänkandet Personal, tillsyn, överklagande. Undantaget är bestämmelsen om Kyrkans försäkringsförening som behandlas i betänkandet Ekonomi och egendom.

Församlingstillhörigheten, som regleras i 34 kap., skall liksom nu i regel vara knuten till folkbokföringen. De fem icketerritoriella församlingarna bibehålls dock. För dessa bibehålls i huvudsak samma kriterier för tillhörigheten, men då det kyrkokommunala medlemskapet upphör grundas tillhörigheten på ansökan. De geografiska upptagningsområdena vidgas för de båda tyska församlingarna.

Bestämmelserna om de kyrkliga indelningsenheterna i 35 kap. innebär inga förändringar. Däremot föreslås vissa förändringar genom bestämmelserna i 36 kap. Ändringar i indelningen. Liksom hittills varit fallet skall stiftsstyrelsen besluta om indelningen i pastorat, samfälligheter och kontrakt. En ny uppgift för stiftsstyrelsen är att besluta om församlingsindelningen, vilket hittills varit en uppgift som i huvudsak legat på Kammarkollegiet. I kyrkoordningen anges som kriterier för en församling att där skall firas huvudgudstjänst normalt varje söndag och annan kyrklig helgdag eller åtminstone en gudstjänst varje vecka, att där skall finnas minst ett invigt kyrkorum och att där skall finnas människor beredda att åtaga sig förtroendeuppdragen. Om en församling inte uppfyller dessa kriterier fordras särskilda skäl för att den skall undantas från indelningsändring. Bestämmelserna om pastoratsindelning är relaterade till bl.a. pastoratens ekonomiska ansvar. Detta innebär en förändring. Om ett pastorat inte kan fullgöra sina uppgifter skall indelningen ändras. Ändringar i stiftsindelningen genom överföringar av en eller flera församlingar från ett stift till ett angränsande stift beslutas av Kyrkostyrelsen. Vilka stift som skall finnas i Svenska kyrkan anges i kyrkoordningen och beslutas alltså av Kyrkomötet. Stiftsstyrelsen skall besluta i frågor om namn på kyrkliga enheter. Stiftsstyrelsens beslut om indelningsändringar kunna överklagas endast enligt de särskilda bestämmelserna i 57 kap. 16 §.

Bestämmelserna i kyrkoordningens åttonde avdelning behandlas i betänkandet Val, indelning, kyrkobokföring, arkiv.

I 37 kap. Direkta val behandlas valen till kyrkofullmäktige, direktvalda kyrkoråd och stiftsfullmäktige. Ordningen med direkta val till stiftsfullmäktige innebär en förändring. Det är nu statliga myndigheter – Riksskatteverket och länsstyrelserna – som tillsammans med de kommunala valnämnderna som ansvarar för genomförandet av de direkta kyrkliga valen. I kyrkoordning ges Kyrkostyrelsen det övergripande ansvaret för de direkta kyrkliga valen. Stiftsstyrelsen har ansvaret för alla direkta kyrkliga val i stiftet och i de församlingar och samfälligheter som stiftet omfattar. Den lokala nivån är skyldig att biträda stiftsstyrelsen vid genomförandet av valen. De direkta valen skall äga rum tredje söndagen i september och mandatperioden skall omfatta fyra år.

Reglerna om valkretsindelning och fördelning av mandat mellan valkretsarna vid valen till stiftsfullmäktige avser att bidra till ett rättvisande valresultat. Ett system med utjämningsmandat skall ytterligare förbättra möjligheterna till en bred representation. En valkrets skall omfatta ett eller flera kontrakt och utformas så att det får minst fem fasta valkretsmandat. Valbarheten är dock inte inskränkt till valkretsen. Fyra femtedelar av mandaten i stiftet skall vara fasta valkretsmandat och de övriga således utjämningsmandat. Vid val till församlingen utgör den en valkrets.

Gruppbeteckningar på de nomineringsgrupper som deltar i valet skall registreras och alla kandidater anmälas i förväg. En ansökan om registrering för val till stiftsfullmäktige skall ha stöd av minst 100 personer som har rösträtt i stiftet. För registrering vid val till en församling krävs stöd av minst 10 personer som har rösträtt i församlingen. Kyrkoordningen innehåller ytterligare bestämmelser om vad som gäller för registreringen.

När det gäller valförfarandet ansluter kyrkoordningens bestämmelser i flera viktiga avseenden såsom i fråga om sammanräkning och mandatfördelning till vad som gäller vid de borgerliga allmänna valen. I andra avseenden är systemet annorlunda. En grupp och kandidatförteckning för varje valkrets över alla vid valet aktuella nomineringsgrupper och kandidater upprättas av stiftsstyrelsen och sänds ut till alla röstberättigade. På en valsedel, likformig för hela landet, skall anges en bokstavskod för den nomineringsgrupp väljaren röstar på. Därutöver har väljaren möjlighet att genom att ange en siffra också avge särskild personröst för en kandidat. Samma typ av personvalsinslag skall gälla vid de kyrkliga valen som vid de allmänna valen. En anpassning har dock gjorts av de spärregler som avgör när ett visst antal personröster få genomslag. Röstningen sker i vallokal på valdagen. I stället för poströstning skall det vara möjligt att förhandsrösta på en pastorsexpedition, församlingsexpedition eller motsvarande i varje pastorat i hela landet och dessutom att brevrösta. Särskilda röstmottagningsställen kan också komma att anordnas. Stiftsstyrelsen svarar för den slutliga röstsammanräkningen.

I 38 kap. Indirekta val behandlas valen till församlingsdelegerade och till Kyrkomötet. Där finns också bestämmelser om proportionella val av mer generell betydelse i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i kyrkolagens kapitel 47.

Vid valen till samfälligheterna skall ändrade regler om valkretsindelning och fördelningen av mandat mellan valkretsar bidra till att valresultatet blir mera rättvisande från demokratiska utgångspunkter. I en flerpastoratssamfällighet skall varje pastorat utgöra en valkrets. I en pastoratssamfällighet skall varje församling utgöra en valkrets. Om en valkrets bestående av en församling får färre än tre mandat förs flera församlingar samman så att varje valkrets får minst tre mandat. Valkorporation vid val av församlingsdelegerade skall vara ledamöterna i kyrkofullmäktige, församlingens direktvalda kyrkoråd eller i vissa fall särskilda elektorer.

Kyrkomötet skall väljas indirekt med ledamöterna i stiftsfullmäktige som valkorporation.

Bestämmelserna i kyrkoordningens nionde avdelning behandlas i betänkandet Val, indelning, kyrkobokföring, arkiv.

I kyrkolagen finns ett 38 kap. om församlingskyrkor med bestämmelser om att det i varje församling skall finnas minst en församlingskyrka och med föreskrifter om vem som beslutar vilken eller vilka kyrkor som skall vara församlingskyrka. Begreppet församlingskyrka regleras inte i kyrkoordningen. Att det skall finnas minst ett invigt kyrkorum i varje församling framgår av de kriterier för församlingen som finns bland indelningsbestämmelserna i 36 kap. I 39 kap. Kyrkobyggnader finns bestämmelser om ansvaret för alla invigda kyrkobyggnader och deras inventarier. Vidare anges att när en domkyrkoförsamling eller en kyrklig samfällighet avgör ärenden om domkyrkans förvaltning skall biskopen eller den biskopen utser ha rätt att delta med yttranderätt och förslagsrätt samt rätt att få sin mening antecknad i protokollet. I 39 kap. finns också en handläggningsordning som skall gälla om en invigd kyrkobyggnad skall tas ur bruk. Ett sådant beslut skall primärt fattas på den lokala nivån och församlingen skall ha ett starkt inflytande.

Bestämmelserna i 40 kap. om upplåtelse av en kyrka överensstämmer i huvudsak med de föreskrifter som nu finns i kyrkolagen.

Bestämmelserna i kyrkoordningens åttonde avdelning behandlas i två delbetänkanden. Dessa är Ekonomi och egendom som behandlar 39 kap. Kyrkobyggnader och Personal, tillsyn, överklagande där det finns förslag till 40 kap. med bestämmelserna om upplåtelse av kyrka.

I kap. 41 Avgifter och uppbörd finns dels vissa bestämmelser om kyrkoavgiften, dels bestämmelser om avgifter för kyrkliga handlingar. Beträffande kyrkoavgiften ges vissa grundläggande bestämmelser om hanteringen av denna. Utgångspunkt är Riksskatteverkets förslag att Svenska kyrkan på nationell nivå skall samla in uppgifter om den lokalt och regionalt beslutade avgiftssatsen och förmedla intäkterna till församlingar, samfälligheter och stift. Bl.a. föreslås att om ingen uppgift om avgiftssats för det kommande året lämnats senast den 30 november förblir den oförändrad. Då det gäller avgifter för kyrkliga handlingar innebär de föreslagna bestämmelserna att inga avgifter får tas ut för dop, konfirmation, vigsel och begravning i den egna församlingen. För dop får aldrig någon avgift tas ut. Man har samma rätt till dop i alla församlingar. Det skall finnas en obligatorisk clearing för begravningsgudstjänst. Däremot finns inget förslag om clearing för konfirmation och vigsel. För dessa handlingar får tas ut en avgift om de sker i en annan församling än den egna.

I 42 kap. finns bestämmelser om kollekter i huvudsak motsvarande gällande föreskrifter. Genom kyrkoordningsförslaget minskas dock högsta antalet rikskollekter från 34 till 30 och stiftskollekterna från 12 till 10.

Bestämmelserna i kap. 43 Ekonomisk utjämning motsvarar i huvudsak de som gäller idag. Ett nytt utjämningssystem trädde i kraft 1997 och tillämpas fullt ut först 2000. De förändringar som görs genom kyrkoordningen är främst betingade av de nya formella förutsättningar som inträder med de nya kyrkastatrelationerna. Den allmänna kyrkoavgiften kan sänkas från åtta till sju öre per etthundra kronor av avgiftsunderlaget eftersom kyrkofonden inte längre skall svara för prästernas pensioner.

I 44 kap. finns bestämmelser om kyrkofonden, vilka delvis motsvarar gällande föreskrifter. I huvudsak innehåller kyrkoordningen samma bestämmelser som nu beträffande placeringen av fondens medel. Det skall inte göras några nya placeringar i fast egendom. En ny uppgift för Kyrkofondens styrelse blir fördelningen mellan stiften av den kyrkoantikvariska ersättningen från staten. Den knyter an till uppgiften att fördela det kyrkobyggnadsbidrag som är en del av utjämningssystemet.

Det finns bestämmelser om prästlönetillgångar och annan ändamålsbestämd egendom i 45 kap. I regeringens skrivelse till 1997 års extra kyrkomöte fanns förslag om den specialreglerade kyrkliga egendomen som bildar utgångspunkt för bestämmelserna i kyrkoordningsförslaget och som medför att regleringen kan minska i omfattning när viss egendom övergår med äganderätt till olika delar av Svenska kyrkan. Prästlönetillgångarna skall enligt lagen om Svenska kyrkan bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. I kyrkoordningen sägs att de liksom för närvarande skall förvaltas av stiften och med i huvudsak samma bestämmelser ifråga om pastoratens andelstal och rätt till utdelning från avkastningen. Prästlönetillgångarna skall förvaltas så effektivt som möjligt och på ett sådant sätt att de ger bästa möjliga uthålliga totalavkastning. Vid förvaltningen av prästlönefastigheterna skall naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen beaktas i skälig omfattning.

I kapitlen 46 och 47 behandlas ekonomisk förvaltning respektive revision för församlingar och samfälligheter. I kapitlen 48 och 48a finns motsvarande bestämmelser för stiften och i kapitlen 49 och 50 för den nationella nivån. En utgångspunkt för bestämmelserna om ekonomisk förvaltning är att allmänna statliga föreskrifter kommer att gälla även för kyrkliga organs bokföring och årsredovisning. Därmed behöver endast finnas vissa kompletterande bestämmelser i kyrkoordningen. Även beträffande revision finns samma utgångspunkt för de bestämmelser som föreslås i kyrkoordningen.

För den lokala nivån finns nya bestämmelser som rör relationerna mellan en samfällighet och de församlingar som har bildat samfälligheten. I kyrkoordningen sägs att innan församlingsdelegerade beslutar om budgeten skall församlingarna ges tillfälle att begära medel för sina uppgifter. Församlingarnas kyrkoråd skall lämna sina särskilda budgetförslag för det nästföljande året till kyrkonämnden, som bestämmer när detta skall ske. Församlingsdelegerade får i sitt budgetbeslut avvika från det som en församling har begärt endast om det finns särskilda skäl till det. Samfälligheten är bunden av de mål och prioriteringar som församlingen ställt upp men kan avvika från önskemålen ifråga om de samlade anslagets storlek.

För såväl församlingar och samfälligheter som för stiften och den nationella nivån gäller att om man har placerat medel ideellt skall denna placering redovisas särskilt i balansräkningen. I anslutning till detta skall anges hur stor placeringens avkastning har varit. Med ideell placering avses en placering som avser att gynna ett ändamål som enligt kyrkoordningen är en kyrklig uppgift och som primärt inte syftar till en god avkastning och betryggande säkerhet. Möjligheten att göra ideella placeringar av avgiftsmedel innebär en förändring.

För den nationella nivån medför de ändrade kyrkastatrelationerna att det blir Kyrkomötet som övertar regeringens uppgift att fastställa kyrkofondens budget. Kyrkofondens styrelse skall enligt bestämmelserna i kyrkoordningen utarbeta ett budgetförslag som Kyrkostyrelsen med eget yttrande överlämnar till Kyrkomötet.

Kyrkoordningens bestämmelser om revision innebär bl.a. att alla kyrkliga organ måste ha en auktoriserad eller godkänd revisor.

51 kap., som är den elfte avdelningens sista kapitel, innehåller bestämmelser om upphandling. Dessa innebär att det finns inomkyrkliga upphandlingsbestämmelser motsvarande dem som nu gäller på grund av statliga regler.

Bestämmelserna i kyrkoordningens elfte avdelning behandlas i betänkandet Ekonomi och egendom.

I den mån allmänna handlingar förvaras hos Svenska kyrkan gäller för dessa i framtiden liksom nu den i lag reglerade offentlighetsprincipen. För handlingar som inte kan hänföras till myndighetsuppgifter som Svenska kyrkan har om hand kommer att gälla en motsvarande i 52 och 53 kap. kyrkoordningsreglerad offentlighetsprincip. Grundläggande bestämmelser om att en sådan offentlighetsprincip skall tillämpas finns i lagen om Svenska kyrkan.

De föreslagna inomkyrkliga sekretessreglerna motsvarar i huvudsak nuvarande statliga sekretessregler. Kyrkoordningens bestämmelser innebär dock att reglerna om personalsekretess förenklas, att uppgifter om enskilda givare i kyrkans insamlingsverksamhet skall kunna skyddas och att uppgifter om en utländsk samarbetspartner i kyrkans internationella verksamhet för diakoni och mission undantagsvis skall skyddas.

I 54 kap. finns bestämmelser om arkiv och diarier. Dessa innebär i sak inga förändringar. Kyrkoordningens bestämmelser bygger på det statliga regelsystemet. Kyrkostyrelsen ges uppgiften att utforma detaljbestämmelser för kyrkans olika arkiv. Den nuvarande plikten att leverera material till arkivmyndighet ersätts i kyrkoordningen av en möjlighet till frivillig inleverans till kyrkans gemensamma arkiv.

Bestämmelser om kyrkobokföring och andra register finns i 55 kap. Det nuvarande kyrkobokföringssystemet utvidgas, så att Svenska kyrkans uppgiftsskyldighet gentemot ett framtida statligt trossamfundsregister skall kunna fullgöras gemensamt via kyrkobokföringssystemet. Vidare skall det vara obligatoriskt för församlingar, samfälligheter, stift och Svenska kyrkan på nationell nivå att vara anslutna till kyrkobokföringssystemet och löpande förse detta med uppgifter, t.ex. om vilka som sitter i styrelser och liknande organ.

Bestämmelserna i kyrkoordningens tolfte avdelning behandlas i betänkandet Val, indelning, kyrkobokföring, arkiv.

Bestämmelser om tillsyn finns i 56 kap. Biskopen och domkapitlet skall ha tillsyn över verksamheten i stiftets församlingar och samfälligheter samt över verksamheten i stiftet. I denna tillsyn ingår

• Råd, stöd och hjälp, dels i frågor som rör kyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänst och övriga handlingar, dels i rättsliga frågor.
• Utfärdande av en församlingsinstruktion för varje församling.
• Biskopens visitationer.
• Granskning av hur präster och diakoner förvaltar kyrkans ämbete och efterlever sina avgivna vigningslöften.
• Prövning av behörighet att utöva kyrkans ämbete.
• Beslutsprövning (motsvarar nuvarande laglighetsprövning).

Att det skall finnas en församlingsinstruktion är en nyhet. Den skall utarbetas av kyrkoherden och kyrkorådet i församlingen i samråd med domkapitlet. Domkapitlet skall fastställa instruktionen, vilken skall innehålla följande:

• De regler för församlingen och församlingens verksamhet som domkapitlet får besluta enligt bestämmelser i kyrkoordningen.
• Ett pastoralt program för gudstjänster och kyrkliga handlingar.
• Ett pastoralt program för församlingens undervisningsverksamhet.
• Ett pastoralt program för församlingens diakonala verksamhet.
• Ett pastoralt program för församlingens missionsverksamhet.
• En redovisning av församlingens verksamhet bland teckenspråkiga samt på samiska, finska och andra språk.
• Regler om fortbildning för personal som arbetar med gudstjänst, undervisning, diakoni och mission.
• En redovisning av församlingens samverkan med andra församlingar i personalfrågor.

I kyrkoordningens sista kapitel, 57 kap., finns bestämmelser om överklagande. Ett beslut kan överklagas endast om detta direkt framgår av en bestämmelse i kyrkoordningen. Reglerna för förfarandet vid överprövning av beslut har sin utgångspunkt i de regler som gäller för det offentliga rättsväsendet.

Bestämmelserna i kyrkoordningens trettonde avdelning behandlas i betänkandet Personal, tillsyn, överklagande.