Strax vart Laurentius avklädd och lagd på halstret, och därunder upptändes en eld, och ovantill plågade de honom med järngrepar. Laurentius sade till Valerianus: "Du skall veta, eländige, att din eld bringar mig svalka, men dig själv en evinnerlig låga. Ty Vår Herre vet väl, att jag icke förnekar hans namn, då jag nu bär skuld för hans skull. I förhör och frestelse bekänner jag Jesus Kristus. Och medan jag stekes, tackar och lovar jag Gud." Laurentius talade ock till Decius med blid uppsyn och leende: "Du arme man, den ena sidan har du nu stekt. Vänd nu steken och ät upp det, som är färdigstekt! Dig Gud tackar jag, att jag är värdig att ingå genom dina portar." Och vid det han så talade, överlämnade han sin anda i Guds händer.

Ur legenden om Sankt Lars. Läs mer här >>>

Lars hette egentligen Laurentius och var en spanjor verksam i Rom >>>