Foto: Kent Käfling

Mogata kyrka

Senast i början av 1200-talet har den första kyrkan uppförts här. Under golvet i den nuvarande kyrkan finns delar av den gamla kyrkans grundvalar. 

De undersöktes i samband med restaureringen 1961. Långhuset mätte omkring 12 x 7 meter och koret 5,2 x 5 meter. Anmärkningsvärt är att koret har rak östvägg, vilket var utmärkande för flera medeltidskyrkor i länets östra del (Drothem, Dagsberg, Tingstad, Östra Husby, Västra Stenby och Furingstad).

I slutet av medeltiden utvidgades koret. Det skedde förmodligen
i samband med att koret välvdes och dekorerades med kalkmålningar. På en bjälke under orgelläktaren i denna kyrka lästes år 1829 årtalet 1513 men tidigare läsning hade tolkat detta 1423. Det senare är mera sannolikt. En inskrift meddelar också att kyrkan samtidigt målats "till Guds och Sanct Olovs ära".

Kyrkans skyddshelgon var sålunda den även i Östergötland mycket ivrigt dyrkade norska helgonkonungen. Vid 1829 års inventering framhöll prosten P. A. Stenkula i Ringarum att det skulle vara stor skada om valvmålningarna "skulle ödeläggas eller vid framtida byggnad rivas". De borde därför kopieras, ansåg han. Tyvärr skedde inte detta, men Stenkula och senare lektor L. Chr. Wiede har båda ganska ingående beskrivit bilderna, den senare med små teckningar, tyvärr mycket amatörmässiga. Det framgår av beskrivningarna, att i korvalvet återgivits treenigheten och under denna yttersta domen.

I valvkappornas hörn avbildades de fyra kyrkofäderna (Hieronymus, Augustinius, Ambrosius och Tertullianus) samt de fyra evangelisterna. På triumfbågen syntes Kristus på korset. Målningarna i östra valvet i långhuset utgjordes av helgonfigurer samt en framställning av madonnan med barnet. Bågen till nästa valv i långhuset återgav också några helgonfigurer med bl.a. Laurentius på halstret samt några scener ur gamla testamentet: Kain och Abel, Noak samt Abraham offrar Isak.

I tredje valvet fanns figurframställningar endast i övre delen av valvkapporna. Här sågs bl.a. S:t Olov, S:t Erik, Appolonia (?), S:t Sigfrid och S:t Knut.

I fjärde och sista valvet fortsatte helgonfigurerna. Målningarna kan ha varit av samma typ som Risinge S:ta Marias målningar från 1435. Genom sin datering hade mogatamålningarna ett särskilt värde för konsthistorien.

Av medeltidskyrkans inventarier återstår endast dopfunten. Denna märkliga lilla kyrka gjorde trogen tjänst åt menigheten i Mogata socken ända till 1842.

Under tiden hade interiören förändrats åtskilligt: bänkar och predikstol tillkom på 1600-talet, fönstren måste förstoras och altaret pryddes med en målad och skulpterad tavla. En liten orgel fanns redan vid denna tid. Den ersattes 1752 av en ny av den kände orgelbyggaren Wistenius. I väster stod ett torn, men ringklockorna hängde ännu 1710 i en stapel på kyrkogården. Tornet tillbyggdes i höjd 1704-1705. Många frikostiga givare fanns, som försåg kyrkan med nya inventarier, men den förnämsta var generalmajor Jacob Burensköld (1655-1738). Han hade utmärkt sigi utländska krigstjänst och Karl XII:s krig, som chef för östgöta kavalleriregemente, blev generalmajor och landshövding i Östergötland, adlades, var guvernör i Skåne och samlade jordagods. Han stiftade det s.k. Burensköldska fideikommisset, ett av landets största godskomplex med gårdar i elva socknar. Huvudgårdarna var Husby i Mogata och Fyllingarum och Sverkersholm i Ringarum. Denna märklige man skänkte till kyrkan en altartavla, en vinkanna, en ljuskrona och en praktfull mässhake, som han tagit som krigsbyte i Polen. Den nya kyrkan uppfördes 1842 - 1844 utanför den gamla. Till entreprenör utsågs kongl. sekreteraren Lindahl. Hans anbud uppgick till omkring 10.000 rkr, som till största delen fick upplånas bl.a. i Stockholms sparbank. Över portalen uppsattes en inskriftstavla med följande text: År 1844, då konung då konung Oskar I regerade, invigdes detta tempel.

Interiören

är ett ståtligt exempel på den klassicistiska stil, som sedan slutet av 1700-talet dominerade kyrkobyggandet. Man älskade stora ljusa kyrkorum med höga, breda fönster, vitkalkade väggar, tunnvälvt tak och
gråstämda färger på bänkar, predikstol, altare och orgelfasad.

Mogata och Rök

hör till de sist tillkomna mera betydande monumenten i denna antikiserande stil i Linköpings stift. Vid denna tid hade nygotiken börjat prägla de nybyggda kyrkorna (Risinge 1845-49, Gärdserum 1854). Koret har fått en kraftig betoning genom de fyra kolonnerna ställda i en halvcirkel bakom altaret och med ett fönster i östväggens mitt. Denna lösning återfinns i Lofta år 1837 byggda kyrka. På ömse sidor om altaret finns två rum, sakristia på södra sidan och förrådsrum på den norra. Korets ståtliga kolonnanordning svarar mot orgelläktarens halvrunda utbyggnad, över mittgången, som bäres av fyra kolonner. Interiören domineras i övrigt av de sammanhängande bänkkvarteren samt breda ytterdörrar mitt på södra och norra väggarna. Kyrkan restaurerades 1961 och 1963 under ledning av stadsarkitekten Kurt von Schmalensee.

I samband med golvomläggningen undersöktes grundmurarna till den gamla kyrkan (se ovan). Restaureringen omfattade modernisering av bänkarna, uppmurandet av nytt altare, konservering av inventarier, ut- och invändig målning, anordnandet av utrymmen under läktaren m.m. Sakristians fönster pryddes med en glasmålning av konstnären Bo Beskow, som funnit sitt hem i socknens gamla prästgård. Altaret, som tillkom vid sista restaureringen, är av kalksten och prydes av fyra mässingsljusstakar i barock. Framsidan dekorerades av ett brun med rikt broderade guldornament. 

Det är komponerat av Gunilla Schildt-Stuart, Sigtuna, 1963. Bakom altaret står ett kors med en Kristusbild från 1600-talet. Kormattan tillkom 1967 och är också den komponerad av Gunilla Schildt-Stuart.

Predikstolen

är prydd med förgyllda ornament. Ritningen till densamma är signerad av arkitekten Fr. Blom-Darlsson. Den överensstämmer med predikstolen i Lofta, som är utförd efter samma arkitekts ritning. På södra sidan i koret står dopfunten av kalksten. den är av gotländsk tillverkning från omkring 1300. Dopfatet av mässing är modernt.

Kyrkorummet

prydes efter restaureringen 1963 av en del tavlor och skulpturer. Invid dopfunten hänger på södra väggen en målning föreställande Jesu nedtagande från korset av norrköpingsmålaren Måns Griis från 1700-talets början. Längre ned på samma vägg hänger en målning av en okänd provinsmålare från 1700-talet. Den föreställer Kristi uppståndelse ur graven. På västra väggen under läktaren ses den gamla altaruppsatsen, som uppsattes 1716. Målningen i mitten framställer Kristus sittande på moln. Den flankeras av två skulperade figurer, Johannes och Markus. Nederst ses två vapen, Jacob Burenskölds och hans maka Elsa Appelgrens.

På samma vägg åt norr hänger två sammanfogade målningar. den övre återger Madonnan med barnet och den nedre profeten Jesaja. Målningarna är av hög kvalitet och kan vara utförda av en holländsk målare på 1600-talets senare del. På två små rundlar nederst läses donatorernas namn: Gustav Heland och Maria von der Fehr 1692. Heland, som härstammade från socknen, var kansliråd och blev adlad 1727. På norra väggen hänger ett anspråkslöst anvapen över fänriken vid östgöta landsregemente Eric Rutziwill (1767-1784). Med den unge krigaren utslocknade ätten Rutziwill. Några skulpturer föreställande en stor ängel och fyra mindre har tillhört fasaden till Wistenius orgel från år 1746. Fasadens skulpturer tillkom 1753 och är antagligen utförda av den kände Norrköpings-bildhuggaren
Niclas Österbom, mästaren till många predikstolar och orgelfasader i stiftet, bl a domkyrkans och S:t Gertruds kyrka i Västervik.

Kyrkans silver

stals 1820. Den nuvarande uppsättningen är därför av mindre intresse. Kalken från 1828 är tillverkad av Ander Lundqvist (1816-56) i Stockholm, oblatasken 1847 av Carl Olof Holm (1816-48) i Vadstena, vinkannan 1856 av Gustaf Möllerborg (1823-50), en annan vinkanna 1856 av Frans Holm i Vadstena. En brudkrona skänktes år 1939 av kyrkvärden Axel Pettersson och hans hustru. Av ljuskronorna är fem äldre: en tolvarmad av 1600-talstyp, en med tolv armar i två kransar från 1677, en liknande skänkt av Nils Burenskiöld och hans maka Eva Watthon 1698 och en mindre av kyrkoherde Jonas Hagelius (d 1737) med maka. De fem återstående kronorna är kopior av de äldre (1936). Dessutom finns fyra ljusplåtar från 1600-talet, en ljusarm och två par ljusstakar av 1600-talstyp.

Textilierna

utgörs av ett antependium samt två äldre och fyra nya mässhakar. Av de äldre är den röda från 1700-talet och den svarta från 1858. De nya mässhakarna är en av grönt och en av blått ylle, komponerade av Gunilla Schildt-Stuart samt en vit från Agda Österbergs ateljé, Varnhem. Den nuvarande orgeln är byggd av Åkerman & Lund. Den är mekanisk och ersatte den tidigare pneumatiska, som var byggd 1943 av Zetterqvist i Örebro och omfattade 16 stämmor och två manualer.

Stocklockan i tornet är gjuten år 1803 av H Billsten i Norrköping medan lillklockan från 1693 är gjuten av M Mikael i Stockholm. 

(Ur MOGATA KYRKA av Bengt Cnattingius, Linköping 1975)

Den gamla kyrkan

Mogata kyrka

Klicka på knappen för att se dig runt i Mogata kyrka

Till Mogata kyrka

Vägbeskrivning


Kör E22 söderut från Söderköping.
Ta av till vänster väg 210 mot S:t Anna. Vänster igen mot Stegeborg.
Efter några kilometer är du framme i Mogata.