Hedareds stavkyrka eller Hedareds
kapell, som den också kallas, är Sveriges enda bevarade stavkyrka.
Utmärkande för stavkyrkobyggnaden är att den är uppförd
av stående kluvna stockar eller plankor, som i de äldsta kyrkorna
grävdes ner i marken. Det är en äktnordisk kyrkobyggnads typ,
som vid kristendomens införande framförallt användes i Sverige
och Norge som arvtagare till förkristna kulttempel och gudahov med samma
byggnadssätt. Även i Danmark och på Island fanns enstaka stavkyrkor,
som alla försvunnit.
Troligen var stavkyrkorna här som i Norge ofta rikt utrustade med ornering,
svalomgång och olika takhöjder. Hedareds stavkyrka hörde säkert
till de enklare.
Tidigare antog man att kyrkan byggdes någon gång mellan 1100- och
1300-talet, men en åldersbestämning grundad på årsringsdatering
visar att kyrkan har byggts omkring 1500. Med största sannolikhet har en
kyrka av samma typ tidigare funnits på platsen. Därom vittnar en
byggnadsdel från 1100-talet som har infogats i den nuvarande kyrkan.
Från början bestod kyrkan
endast av väggar och yttertak och hade stampat jordgolv. Allt inrede: trägolv,
bänkar, läktare, predikstol och innertak har tillkommit senare och
även yttertaket är omgjort. Ursprungligen saknades även fönster.
Nuvarande fönster är insatta 1781.
Före en utvändig restaurering under ledning av riksantikvarie Ekhoff
1901 var kyrkan brädfodrad och försedd med vapenhus. Brädfodringen
skyddade kyrkan utvändigt och hade att döma av bredden på fönsterkarmarna
troligen tilkommit senast i samband med fönstren på 1700-talet.
Vapenhuset, som enligt bevarade fotografier vackert anslöt sig till kyrkan
och skyddade ingången, var också tillbyggt. Båda togs bort
för att så långt möjligt återställa kyrkan
i dess ursprungliga skick. Enligt uppgift var det också meningen att riva
läktaren, men detta förhindrades av byborna.
Vid restaureringen 1901 omlades yttertaket, som består av handkluven furukärna.
Väggplankorna är huvudsakligen av ek.
Målningar
Vid en inre restaurering 1934-35 upptäcktes en altartavla, som är
målad på bara ytterväggen och föreställer jungfru
Marias kröning. När kyrkan målades 1735, brädfodrades koret
invändigt, varvid den gamla altartavlan spikades över. Efter upptäckten
monterades bräderna på gångjärn. 1700talsmålningen
återger på altartavlan Mose och Aron på ömse sidor om
Kristusbilden, på vänstra korväggen Jesus i Getsemane, på
högra gravläggningen och i kortaket Jesu dop. Målningen i långhustaket
föreställer Jesu uppståndelse med de fyra evangelisterna i hörnmedaljongerna.
Läktarbröst och predikstol pryds av apostlabilder.
Inventarier
I kyrkan förvaras alltjämt gamla medeltida inventarier. Främst
bör nämnas den vackra madonnabilden, som nu pryder det rekonstruerade
sidoaltaret. Den är från 1200-l300-talet och troligen utförd
aven utländsk mästare: Möjligen hade kyrkan ännu ett sidoaltare
som plats för den nu vid predikstolen uppställda
Franciskusbilden. Ett franskt processionskors från 1100-talet pryder altaret,
och rökelsekaret i koröppningen påminner om den katolska mässan.
En nattvardskalk av förgyllt silver från 1200-talet användes
ännu liksom den medeltida dopfunten.
Under en glasskiva på altaret ligger en väl bevarad duk, ett medeltida
klosterarbete med drakmotiv i file med knypplad spets. En märkvärdig
sak är den lilla sten av grönfärgad diabasporfyr infälld
i en träbit, som vid restaureringen 1901 hittades gömd under en brädfodring
under predikstolen. Den starka nötningen av träbiten tyder på
att den troligen använts som resealtare eller fältaltare .
Till kyrkan hör också två vackert snidade medeltida processionsstavar,
en kyrkstöt, en Karl XII:s bibel med Jesper Svedbergs tillägnan och
namnteckning, ett möjligen medeltida vaxljus och en 1772 tillverkad kollekthåv
med klocka. Det röda antipendiet är troligen från samma tid
liksom en mässkrud i svart med guldband.
Till kyrkan hör vidare ett av biskop Vincentius i Skara 1506 utfärdat
avlatsbrev, enligt vilket den som besökte kyrkan i Hedared för att
förrätta eller låta förrätta mässa, skänkte
något till kyrkans underhåll eller utförde någon i brevet
angiven annan andaktsövning m.m. tillerkändes befrielse från
ålagd botgöring.
Avlatsbrevet daterat till 28/11 1506, nattvardskalken, mässkruden och vaxljuset
förvaras inte i kyrkan.
Klockstapeln
Kyrkklockan är omgjuten 1814, och den förutvarande klockans ålder
är inte känd. Stapeln var tidigare öppen men omgavs redan under
1800-talet med brädfodring, som dock först under 1900-talet fått
sin nuvarande utformning.
När Hedared och grannsocknen Sandhult under 1840-talet ålades att
bygga gemensam kyrka i Sandhult, ansågs kyrkan i Hedared vara så
bristfällig, att den enligt kungligt brev 1830 inte fick underhållas
vidare. Samtidigt som hedaredsborna hjälpte till att bygga och underhålla
den nya kyrkan i Sandhult, fortsatte de och fortsätter alltjämt att
underhålla sin gamla kyrka. Restaureringen 1901 bekostades helt av byborna
genom tillhandahållande av virke och dagsverken. Restaureringen 1935 med
inläggande av nytt bjälklag, nytt golv under det gamla, renovering
av målningarna och införande av elektrisk uppvärmning m.m. finansierades
genom insamling av frivilliga medel. Nu sker underhållet med hjälp
av de entreavgifter, som betalas av turisterna.
Vid sammanslagningen med Sandhult utverkade hedaredsborna, att kyrkogården
i Hedared skulle få användas alltjämt. Därmed hade byborna
också fog för sin vägran att överlämna kyrkklockan
till den nya kyrkan.
Efter restaureringen 1934-35, då kyrkan återinvigdes för gudstjänstbruk,
hålles nu regelbundna gudstjänster året runt.
När byborna på 1840-talet trots myndigheterna påbud fortsatte
att underhålla kyrkan, var det kanske med förhoppning att återigen
få samlas till gudstjänst i detta ärevördiga tempel. Därmed
har också - måhända dem omedvetet - ett oersättligt kulturvärde
blivit räddat åt eftervärlden.
Restaurering av Hedareds stavkyrka 1995-1997
När Hedareds stavkyrka "upptäcktes" av de antikvariska myndigheterna
vid sekelskiftet utfördes en stor restaurering. Då revs det vapenhus
som kyrkan haft sedan mitten av 1700-talet, och den utvändiga brädfodringen
som under 250 år skyddat kyrkan monterades ned.
I enlighet med den tidens föreställningar ville man återställa
stavkyrkan till sitt ursprungliga utseende, men med det utsatta läge som
kyrkan har och med det dåliga skydd mot väta som följde med
stavbyggnadstekniken dröjde det inte länge innan syllar, hörnstavar
och väggplankor fick rötskador. Under 1900-talet har därför
vid flera tillfällen gjorts lagningar och reparationer. Man tog bort skadade
delar av syllar och ersatte med friskt virke men inget gjordes för att
skydda byggnaden mot nya skador. I början av 1990talet hade kyrkans tillstånd
blivit så allvarligt att det krävdes mer omfattande åtgärder
för kyrkans fortsatta bevarande.
Restaureringsarbetet inleddes hösten 1995 med att kyrkan byggdes in i ett
presenningshus. För att demontera skadade syllar och väggplank lyftes
kyrkan 60 cm, detta gjorde det möjligt att sänka ned syllar och lyfta
ut rötskadade väggplankor. Nya syllar höggs ut av grov ek och
ca 30 väggplankor lagades med friskt virke. Stomreparationen tog nästan
ett år att utföra och när grunden efter ekologisk undersökning
reparerats kunde kyrkan sänkas ned igen hösten 1996. Nästa åtgärd
var att lägga om spåntaken.
Till koret och det nya vapenhuset användes samma typ av huggen spån
som hedaredsborna för ett sekel sedan högg på kyrkbacken. För
att få ett varaktigt skydd av väggarna monterades en brädfodring
av samma slag som kyrkan tidigare hade. Kyrkan försågs också
med ett nytt vapenhus. Det utseende som stavkyrkan har i dag stämmer nästan
helt med 'hur kyrkan såg ut från mitten av 1700-talet fram till
sekelskiftet 1900.
Kyrkan återinvigdes 1997-05-11 av Biskop Lars-Göran Lönnemark.
Visning av kyrkan bokas via Pastorsexpeditionen
Sandared på telefon 033 - 22 57 50