Emma Rudäng är pastor i Björkö Missionskyrka (Equmeniakyrkan) som har ett samarbetsavtal med Svenska kyrkan på Björkö. Ulrik Alderblad är föreståndare för Filadelfiakyrkan på Öckerö, som hör till pingströrelsen. Marita Lindmark är kyrkoherde i Svenska kyrkan på Öckeröarna.
De är ense om det mesta, Marita Lindmark, Ulrik Alderblad och Emma Rudäng. Men kyrkorna de representerar har inte alltid hållit sams.
– Jag minns det inte själv, säger Ulrik, men jag vet att det bara för någon generation sedan var otänkbart för människor att gå på gudstjänst i en annan församling. Det berättas till och med att det fanns de som spottade när de gick förbi en annan kyrka.
– Jag har träffat människor på Björkö som berättar att de blev stoppade från att gå till från söndagsskolan i ”den andra” kyrkan, säger Emma.
– Jag möter människor som har sår från den här tiden, säger Marita. Därför tror jag att ekumeniken är viktig på våra öar. För att hela människor.
Olika erfarenheter
De tre kommer till vårt samtal med ganska olika erfarenheter. Marita har egentligen bara haft möjlighet att arbeta ekumeniskt under en period. Det var när hon som präst i Svenska kyrkan på Lidingö samarbetade med en pastor från missionsförbundet kring sina konfirmander.
– Vi jobbade bra ihop och delade varandras tro och värderingar, säger Marita.
Emma har tidigare arbetat i en samarbetskyrka mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan i Stockholm.
– Processen att bli samarbetskyrka var inte enbart enkel där, säger Emma. På Björkö upplever jag att Svenska kyrkan och Björkö Missionskyrka har goda relationer. Människor talar gott om och har förtroende för varandra. Vi ber och firar gudstjänst tillsammans ofta.
För Ulrik som är uppvuxen på Öckerö har frågan om ekumenik alltid varit närvarande. Och under sin teologiska utbildning på Örebro missionsskola hade han klasskamrater från många olika samfund.
– Jag minns att vi under min ungdomstid ”hängde” i olika kyrkor, säger Ulrik. Jag kände mig lika välkommen i Hönö kyrka som i Betel eller Missionskyrkorna. Det var alltid öppna dörrar.
Men hur är det då? Är ekumeniken viktig i praktiken, eller är det bara teorier?
– Jesus säger att vi ska vara ett, för att världen ska tro, säger Emma.
– Ja, det handlar om trovärdighet, säger Ulrik. Att visa att det är mer som enar än det som skiljer oss åt.
– Mångfalden är också viktigt, säger Marita. Vi behöver bejaka varandras uttryckssätt – ibland vill vi jubla och ibland vill vi möta Gud i stillheten.
– Vi har olika fokus och inriktning, säger Emma. Därför krävs en ärlig dialog.
– Och vi måste träna på att kompromissa, säger Marita. Som vid den ekumeniska gudstjänsten under ungdomshelgen ”Faest vid dig”. Där rymdes många olika uttryck.
Många mötesplatser
Listan med ekumeniska mötesplatser visar sig vara ganska lång. Pastorer och präster från öarnas kyrkor träffas relativt ofta. De äter frukost ihop någon gång i månaden och ses i samband med Öckeröarnas kristna råd. Församlingarna turas om att ansvara för Skolkyrka och RIA. Några gånger per år firas ekumenisk gudstjänst, till exempel i Klova vid midsommar och under den ekumeniska böneveckan. Nimbus och Filadelfia på Öckerö samarbetar konkret kring gudstjänstlivet. Missionskyrkan och Betel på Hönö har konfirmander tillsammans. Och under Hönökonferensen är flera av öarnas församlingar involverade. Det nyaste ekumeniska initiativet är gemensam bön och lovsång på söndagkvällar.
– Men det finns också baksidor med att samla alla i en samma kyrka. Det lilla sammanhanget behövs om vi ska kunna lära känna varandra och kunna vara personliga, säger Ulrik.
Text och bild: Ingrid Eliasson (dec 2013)