Trots att stenen är gravrättsinnehavarens egendom väljer de flesta att överlåta den till kyrkogårdsförvaltningen, och många skriver uttryckligen att stenen ska krossas.
När man bestämt sig för att ta bort gravstenen, så skriver gravrättsinnehavaren under blanketten "Återlämnande av gravrätt". På blanketten kryssar man i ett av alternativen: 1 gravanordningen överlåtes till kyrkogårdsförvaltningen, de vill alltså inte att den ska sparas och återanvändas, 2 man avser att själv ta bort gravanordningen inom sex månader.
En gravrätt varar i 25 år, men flera väljer att återlämna den tidigare, och därmed ta bort gravstenen. Om gravrättsinnehavarens vilja att ta bort stenen inte beaktas, så sviker kyrkogårdsförvaltningen sin uppgift.
Många äldre gravplatser saknar gravrättsinnehavare, trots att kyrkogårdsförvaltningen aktivt har sökt att få kontakt med efterlevande. Det har, under minst två år, stått gröna skyltar på dessa gravar med uppmaningen att ta kontakt med kyrkogårdsförvaltningen. Det är endast ett fåtal som har gjort det, och som har velat förnya gravrätten och ta ansvar för graven. När ingen har hört av sig tillfaller gravanordningen förvaltningen.
Innan en sten tas bort ska den alltid bedömas utifrån sitt kulturhistoriska värde. Denna värdering görs i samarbete med länsmuseet. Klassas gravanordningen som kulturhistoriskt intressant sparas stenen och sköts av förvaltningen. Skötseln av dessa stenar bekostas av den begravningsavgift som alla betalar.
Om andra stenar ska bevaras kommer dessa att övergå i församlingens ägo, och kommer att belasta församlingens ekonomi. Gravskötsel och säkring av gravanordningar är dyrt. Om man vill att församlingen ska avsätta pengar till detta blir det på bekostnad av verksamhet; körer, barn- och ungdomsgrupper, församlingsblad med mera, renoveringar av kyrkor och byggnader, och personal.
"Farliga" gravstenar
För ett par år sedan dog en flicka när en gravsten välte på en kyrkogård i Västra Götaland. Därefter har kyrkogårdsförvaltningarna fått klara direktiv hur stort tryck en gravsten ska tåla. På kyrkogårdarna i Mullsjö-Sandhem klarade cirka 250 gravstenar inte detta tryck, och gravrättsinnehavare till dessa har kontaktats och fått erbjudande att gravstenen kan åtgärdas för 2.100 kronor. Cirka 70 personer har anmält att få stenarna säkrade, ett antal personer kommer att säkra dem på egen hand, och resten har begärt att stenarna ska tas bort.
Hoppas att denna information kan bidra till förståelse varför vissa gravstenar tas bort på kyrkogårdarna. Undertecknad svarar gärna på frågor.
elisabeth.falk-nilsson@svenskakyrkan.se
kyrkoherde och arbetsmiljöansvarig