Text: Lukasevangeliet 12:42-48
”Jesus sade: ”Tänk er en trogen och klok förvaltare som av sin herre blir satt att ha hand om tjänstefolket och dela ut maten åt dem i rätt tid. Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. Sannerligen han skall låta honom ta hand om allt han äger. Men om den tjänaren tänker: Det dröjer innan min herre kommer, och så börjar han slå tjänstefolket och äta och dricka sig full, då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med de trolösa. Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. Men den som av okunnighet gör sådant som förtjänar prygel, han skall bara piskas med några få rapp. Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.”
--------------
Ibland märks det att Bibelns texter är 2000 år gamla. I alla fall i en nutida västerländsk kvinnas ögon. Att tala om att straffa människor med piskrapp känns väldigt gammaldags, samtidigt så vet jag att det finns ställen på vår jord där spöstraff tillämpas än idag. Måste säga att jag är glad att vi har lämnat spöstraffens tid bakom oss i Sverige, som jag hoppas för alltid.
Det jag slås av är det patos av rättvisa som finns i det Jesus säger. Den som har fått ett tydligt uppdrag och inte sköter det skall inte komma undan. Den som fått mycket anförtrott har ett större ansvar än den som inte har det. Och det gör texten aktuell idag, och också profetisk.
Orättvisa finns det gott om i världen idag. Det tror jag vi alla kan vara överens om. Människor som har det gott förspänt, och som skulle kunna ta ett stort ansvar för världens framtid, gör inte självklart det. Det kan gälla både politiker så väl som företagare och så kallade influerare. Och kanske också dig och mig.
När Jesus talar till oss idag talar han om konkreta mänskliga företeelser. Konkret ansvarstagande för en situation. Det handlar inte om andliga ting. Och det sänder också ett budskap till oss, förutom detta med rättvisan. För ibland sägs det att predikningar i kyrkan, och över huvud taget det vi engagerar oss i kyrkan enbart ska handla om det andliga, för det är där kristnas ansvar som kristna finns. Lyssnar vi på Jesus så håller han inte med. Han levde en stund på jorden och såg hur vi människor använder den och hur vi bemöter varandra, och har synpunkter också på det. Jesus talade inte enbart om hur vi ska be eller hur vi ska bete oss gent emot GUD, utan även om hur vi ska bete oss mot varandra och mot det vi är satta att förvalta.
Vi kristna lever i världen, det kan vi inte komma ifrån. Det vi gör påverkar vår omgivning, även det vi inte gör påverkar. Här är ”vi” ett viktigt ord – nämligen att ingen av oss står ensam, även om det kan kännas så ibland. GUD är med oss, men även våra medmänniskor finns där på ett eller annat sätt. Vi har, var och en, att ta vårt ansvar, efter bästa förmåga, men allt hänger inte på oss.
Det tänker jag kan vara mitt medskick inför denna söndag: Vi behöver, var och en, hitta sammanhang där vi kan utvecklas som goda förvaltare av det vi fått ansvar för. Det kan vara i församlingen, i en förening, i familj och släkt, i ett arbete, i ett ideellt uppdrag, i mitt sätt att möta min omgivning. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Och vi kan be för vår värld och för en framtid av fred och frid.
Lis Carlander, präst