Omsätt tron i praktisk handling

Fastetid. Det betyder fastekampanj. Ibland verkar det som att globala frågor skulle vara något man kan både ha och mista i församlingarna. Rättvisefrågorna hänger löst så länge de inte tas för vad de är: Kristen tro omsatt i handling.

Så här skriver ledarskribenten Mikael Mogren i Kyrkans Tidning inför fasteinsamlingen:

  Om den brittiska organisationen Oxfam räknat rätt så kommer de 85 rikaste individerna på jorden år 2016 att äga lika mycket som halva jordens befolkning. I mänsklighetens historia har aldrig orättvisorna nått dagens bottennivå där 99 procent av jordens 7 miljarder invånare delar på hälften av planetens resurser.

Samtidigt ingår jag själv i de fem procenten av jordens invånare som förbrukar mest resurser. I femprocentklubben finns alla Sveriges medelinkomsttagare, och vi tär hårt på klimatet. Livsstil går att förändra när man arbetar tillsammans för ett gemensamt mål. Det är vad som sker i en syförening när det egna arbetet bokstavligt talat vävs ihop med till exempel den lutherska kyrkan i Liberia och man blir inblandad i kampen mot ebola.

I fem år gick jag varannan tisdag till Stigbergskretsen. Det som damerna sydde auktionerade jag bort när vi hade syföreningsauktion. I vår vardag hängde globalt och lokalt ihop: Var någon sjuk i kretsen så kom en hälsning från oss andra. Behövde något göras till en gudstjänst så fanns det alltid någon som var villig från Stigbergskretsen. Den bestod av kvinnor som med små resurser spred glädje till sig själva och andra: Jag ser dem som föregångare i den livsstilsförändring som framtiden kräver av oss.

Under många år har det glesnat i leden av syföreningsdamer. Där satsningar görs kan syföringar växa och detgoosamma gäller de internationella ombuden, vars skara tunnas ut så länge nyrekryteringen inte sätts i fokus. Det skulle behövas debatt om hur vi ska få loss kraften och glädjen från den världsvida kyrkan så att den når ännu fler: Loppisar, brödförsäljning, stickkaféer, filmkvällar, slyröjning, cykelverkstäder kan vara ingångar, liksom returmissionärer från Afrika, Asien och Latinamerika.

Fastekampanjen är ett av Svenska kyrkans sätt att omsätta kristen tro i praktisk handling. På samma gång kan jag inte annat än häpna över det ointresse som jag ibland möter. ”Nöden har vi ju här hemma” är ett vanligt argument. Det låter som att det skulle gå att spela ut det lokala mot det globala, när det egentligen hänger ihop. På sina håll kan det verka som att den världsvida kyrkan skulle vara ett särintresse, rentav en hobby för vissa speciellt intresserade. Just i vår tid är det lätt att överlämna rättvise- och klimatfrågorna till tv-galor och experter, vilket sällan påverkar den egna livsstilen.

Det kommer loss energi när man samlar kraft och engagemang under fastans sex veckor. Det finns många andra goda ändamål att ge pengar till, men som kyrka har vi överenskommelser som måste finansieras. Den ekonomiska logiken är enkel: Ingen annan stöder verksamheten i systerkyrkorna, om vi i systerkyrkorna inte gör det.

Mikael Mogren
 

Sidansvarig: thorsten@stjarnered.se