%20(2).jpg?DoProcessing=&w=1680)
Jag vet inte hur många människor jag mött det senaste året som delat sin vånda över hur de och vi hanterar mötet med de medmänniskor som sitter utanför våra mataffärer med en mugg framför sig.
Den berättelse Jesus ger oss i liknelsen om den barmhärtige samariern är kanske den mest kända av hans liknelser. Av en anledning: Det går alltid att relatera till temat.
Medmänniskorna som sitter vid våra affärer påminner oss om att den här berättelsen händer hela tiden i det mänskliga mötet. Och de påminner oss om hur lätt det är att gå förbi.
Det är två frågor som är upphovet till den här berättelsen kommer till i evangeliet. Mannen som möter Jesus ställer frågor om livet:
Vad ska jag göra för att vinna evigt liv?
Livets fråga. Vad ger liv? Det är intressant att det är en av ledarna för det som var Jesus trossammanhang, en laglärd, som ställer frågan. Kanske kunde man tro att biskopar och kyrkoherdar har andra frågor och fler svar än gemene man. Men när allt på sin spets så handlar det om människans urfråga: Vad ger liv? Hur bekämpar vi den eviga döden? Och Jesus låter mannen själv uttala svaret. Älska! Älska Gud! Helhjärtat med hela själen, kraften och med förståndet. Och din nästa som dig själv. Då kommer mannens andra Livsfråga:
Vem är min nästa?
Jesus svarar med liknelsen om den överfallne, de som går förbi och om honom som känner medlidande och tar hand om den drabbade. Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa? Livets fråga. Vem är min nästa? En tidlös fråga. Alltid aktuell och nödvändig att ställa för att vi ska få liv på riktigt. För mannen som frågade var det nog svårsmält. I hans värld var det bara en jude som räknades till hans nästa. Nu öppnades en ny värld. Vilka världar öppnas för oss när vi ställer frågan idag?
Dagens gammaltestamentliga text innehåller också frågor. Bibelns första mord har just skett och Gud undrar var Kains bror Abel tagit vägen. Kain frågar retoriskt:
Ska jag ta hand om min broder?
Det är dödens fråga. För den frågan leder, i detta fall, rent påtagligt till döden. Vem bryr sig? Det är avståndstagandets och likgiltighetens fråga. För Kain leder den till död och ensamhet. Dödens frågor finns runtomkring oss och kanske inuti oss. Det kan vara känslan av hopplöshet som gör att vi inte orkar eller vågar bry oss när en medmänniska behöver oss. Eller också är det värre än så. Vi vill faktiskt inte. För vem bryr sig om dom där? Vi måste se till vårt nu när landet flödar över av flyktingar. Annars går vi under.
Eller?
Livets frågor om vem som är min nästa ställs med nyfikenhet och för att få veta. Dödens frågor har redan ett svar.
Det finns ett personligt perspektiv på de här frågorna. Det blir påtagligt när vi möter med Maria som sitter vid ICA. Eller grannen som vi glömt namnet på som just blivit änkeman. Vi behöver fortsätta möta dessa medmänniskors blickar. De behöver ha ett namn för oss. Bara så kan de bli vår nästa och vi deras. Det gör något gott med oss. På samma sätt gör det något ont med oss att ignorera och inte låtsas om en medmänniska. Dödens frågor har ett till synes enkelt svar. Och det svaret är Nej. Livets frågor har inga enkla svar på det sättet. De kräver mod. Men vi är, trots all vånda och alla svårigheter som är förknippade med dem, kallade att ställa dem med nyfikenhet. Jag tror att vi som är stora barn kan lära av våra mindre barn. Ni ställer ofta nyfikna frågor. Också till människor som ser annorlunda ut eller som ni inte känner. Hjälp oss som är lite mindre unga att inte bara rycka på axlarna…
Jag tror också att vi kan lära av våra vänner i Tanzania. Många av våra bröder och systrar tvingas ställa frågan om sin nästa ofta. Jag tänker på pastor Cornelio i Kisinga som i sitt hem inhyser många fler än det vi skulle kalla kärnfamiljen. Föräldralösa barn och släktingar som behöver ett hem. Det är många nästor som ryms i Tanzaniska hem. Livets frågor får konsekvenser och kräver mod, precis som för mannen som fylldes av medlidande och tog hand om den överfallne.
Vad ger liv? Vem är min nästa?
Livets frågor. Som kristna och som församling får vi ställa dessa frågor utifrån en förutsättning. Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom, Liv. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss.
Älskat.
Johannesbrevet uttrycker något grundläggande för oss: Gud har älskat först. Mannen som står framför Jesus och ställer sina frågor om Livet kan vara du och jag. Det kan också få vara en bild för vilket som är vårt uppdrag: Att föra fram människor till Jesus och låta honom lyssna till våra frågor. Och att lyssna på svaren vi får.
Livets frågor.
Jag tänker att det är det vi gör när vi samlas så här, det är det vi gör när vi samlas i bönens gemenskap eller i det goda samtalet. Det är det som ger oss kraft att gå ut och vara en nästa I budskapet om att Gud verkar i våra liv.
Snart ska vi få ta emot nattvarden. Det är möte med Kristus. Den slagne möter oss. Den som gett allt för människan och manar oss till handling för alla svaga. I nattvarden finns också plats för oss som gått förbi som prästen och leviten. Förlåtelsens gåva och mysterium. Här finns rum och tid att återigen ställa frågorna: Vad ger liv? och vem är min nästa? och försöka igen. Vid nattvardens bord möter vi också den barmhärtige samariern. Den Gud som tar hand om våra sår och tar oss i sina kärleksfulla händer.
Låt oss be: Herre hjälp oss att ställa Livets frågor och att söka din vilja. Amen
Sidansvarig: olof.roos@svenskakyrkan.se