Sankt Nikolaus av Myra

 
S:t Nikolaus av Myra Romansk relief på
Forshems kyrkas sydsida.
Foto:Ragnar Sigsjö
 I de flesta gamla hamnstäder finns det kyrkor som är helgade åt S:t Nikolaus. I Forshems kyrka finns ovanför den södra portalen en vacker stenrelief av den heliga Niko-laus, iförd mässhake, mitra och kräkla. Med ett godmodigt leende lyfter han sin hand och välsignar pilgrimen eller sjöfararen.
Vem var då denne S:t Nikolaus, varifrån kom han och vad betyder han för kyrkan och den enskilde kristne? I den svenska almanackan firas Nikolaus den 6 december och senare uppenbarar han sig i de anglosaxiska länder som S:t Claus , d v s som vår jultomte.

Han föddes under 200-talet i en kristen familj i Patara, mitt i Mindre Asien i det nuvarande Turkiet. Efter sina föräldrars död ärvde han en större förmögenhet som han främst använde för att hjälpa de fattiga. Redan då biskopen i Myra dog omkring år 280 var Nikolaus så älskad och känd att man enhälligt valde honom till ny biskop. Han finns också med i listan på de delegater som samlades vid den mycket viktiga synoden i Nicea år 325, då man bland annat skrev ned den Nicenska trosbekännelsen, som vi ber och bekänner vid större högtider.
Bland legenderna kring honom berättas om en pilgrimsresa till Jerusalem. Ute på havet förutspådde han att det skulle bli en svår storm. Och det blev en häftig storm och sjömännen bönföll honom att be för deras räddning. De blev inte besvikna, Nikolaus bad en bön till den Högste och havet blev alldeles lugnt. Så blev han sjömännens och många hamnstäders skyddshelgon.

Det finns många berättelser om den helige Nikolaus hur han i olika situationer uppenbarar sig för människor i nöd och fara. Det berättas att han kallat en avliden pojke tillbaka till livet. Han var då förklädd till pilgrim, och det behövdes endast en blick från den helige Nikolaus för att undret skulle ske. En annan berömd berättelse är historien om den fattige fadern, som ville sälja sin tre döttrar till en kopplare, när han inte kunde ge dem hemgift. Men någon välgörare kastade in pengar genom fönstret till familjen för att rädda flickorna. Denne "någon" var i själva verket biskop Nikolaus.

Nu blev Nikolaus inte endast sjöfararnas och pilgrimernas skyddshelgon, utan i Mellan- och Nordeuropa också barnens. På somliga håll brukade barnen en dag under året få välja en egen biskop, och dessa ceremonier flyttades då av goda skäl till S:t Nikolausdagen och firades då som "barnens dag". De som deltog i festen fick då ett litet mynt eller annan present, en "Nikolausgåva".

Legenderna kring Nikolaus liksom ryktena om underverk vid hans grav gjorde att Myra blev en vallfartsort. År 1087 rövades emellertid hans kvarlevor bort av italienska sjörövare och fördes till staden Bari i Syditalien, där de deponerades i en kyrka som fick namnet Basilica di San Nicola.

Det ligger alltså nära till hands att tänka på den helige Nikolaus som den som ger gåvor, den som uppenbarar sig i olika skepnader och gör välgärningar och under för människorna. Det är alltså ingen tillfällighet att han, som blev en av den kristna historiens mest älskade helgon, finns avbildad i Forshems kyrka med inskriften
"Sankt Nikolaus bed för oss till Herren".