S:t Martin av Tours
Romansk relief
på
Forshems kyrkas sydsida.
Foto:Ragnar Sigsjö |
För
några år sedan skrev vår biskop Lars-Göran
Lönnermark i ett av sina herdabrev till församlingarna
i Skara stift om "Den inre pilgrimsresan". Han omnämner
bl a Den helige Marin av Tours, som finns avbildad i en stenrelief
i den södra portalen till Forshems kyrka.
I ödmjukhet har Martinus tagit av sig mitran och i en handen
håller han ett svärd. Han har just skurit sönder
sin mantel för att dela den med en tiggare, som finns avbildad
på reliefen nedan biskopens fot. Denna händelse går
tillbaka till en av de mest kända episoderna i Martins liv.
|
Martin föddes i staden
Sabaria i Pannonien, men växte upp i Pavia i Italien. I
likhet med sin fader, som var krigstribun, gjorde han krigstjänst
under kejsare Konstantin och Julianus. Under sin tjänst
i det franska Amiens möte han en gång en tiggare,
som var halvnaken och frös. Då den unge soldaten inte
inte hade något annat att ge honom, drog han sitt svärd
och skar hälften av sin mantel. Under natten visade sig
för honom Kristus som var klädd i plagget och sade:
"Denna mantel fick jag av katekumenen Martin". Drömmen
gjorde att Martin lät döpa sig vid artons års
ålder, men kvarstod i tjänsten i ytterligare två
år.
Då hände sig, att barbarerna anföll Gallien.
Kejsare Julianus lät utdela betydande belopp till de krigare
som gav sig i strid mot dessa. Men Martin ville inte göra
krigstjänst längre, och inte ville han ta emot någon
penninggåva, utan sade till kejsaren; "Jag är
en Kristi stridsman, för mig är det inte lovligt att
göra krigstjänst". Alltså lämnade nu
Martinus krigstjänsten och begav sig till den helige Hilarius,
biskopen i Poitiers, och denne förordnade honom till akolut
"beledsagare".
Emellertid fick han befallning att bege sig till föräldrarna,
som ännu var hedningar. Sin moder lyckades Martin omvända,
men fadern förblev däremot i sin villfarelse. Under
följande år reste han mycket och sökte efter
sin egen kallelse. Vi vet, att han blev utvisad från det
arianska Milano, när han där försökte bekämpa
denna irrlära. När biskopen i Tours dog, skickade staden
sändebud till Ligugé, där Martius befann sig,
för att be honom komma och bota en sjuk. Han måste
alltså haft ryktet om sig att vara undergörare, men
den "sjuke" han fann i Tours var det övergivna
stiftet.
År 370 blev Martin vigd till biskop och började därmed
sitt stora verk: att omvända de fortfarande hedniska gallerna
till kristendomen. Hela hans kamp och arbetsvilja var beundrandsvärd.
Han försökte att stifta fred mellan arianerna och de
rätttrogna och han motsatte sig statsmakten, om denne blandade
sig in i de kyrkliga angelägenheterna.
Adeln föraktade honom, de dumma skrattade åt honom
och många präster hatade honom för de höga
krav han ställde på dem. Trots detta, eller kanske
just därför, blev den den helige Martin av Tours en
av de största biskoparna genom tiderna. Det är alltså
ingen tillfällighet denne helige och älskade man finns
avbildad på stenreliefen i Forshems kyrka.
Martin var en mycket ödmjuk man. Då han en gång
i Paris mötte en spetälsk, för vilken alla andra
ryste, kysste han honom och gav honom sin välsignelse, och
strax blev mannen botad från in spetälska. Han kom
därför att liknas vid Jesu apostlar, i det att anden
kom ned över honom och utrustade honom med en kraft i likhet
med vad som skedde med apostlarna.
När han blev sjuk och kände döden nalkas, bad
han: "Herre, låt mig komma till dig. Men om ditt folk
behöver mig, är jag villig att leva vidare." Den
11 november
397 avled Den helige Martin av Tours. Han blev det första
helgonet som inte var martyr, den förste bekännaren.
|