Tåstarps kyrka ligger mellan Munka Ljungby och Hjärnarp, och rymmer 140 personer, varav 120 sittandes.
Tåstarps kyrka har rötterna i tidig medeltid. År 1144 grundades Herrevadskloster av cictercienserna. Sannolikt grundades Tåstaps kyrka av munkar från Herrevadskloster. Allt tyder på att klostret ägde mark i Munka Ljungby och därigenom skapades god jordmån för kyrksamheten.
Enligt källorna saknade Munka Ljungby kyrkoherde. Antagligen tog sig munkar från huvudklostret till annexkyrkan. Enligt Lunds stifts landebok fanns smärre jordegendomar, som tillföll den som fullgjorde prästtjänsten på orten.
Även i Tåstarps socken saknas uppgift om självständig kyrkojord. Socknen föres till Norra Åsbo härad, vilket talar för samhörighet med Munka Ljungby. Man kan anta att de båda kyrkorna hörde till Herrevadskloster och att de prästerliga tjänsterna bestreds av prästmunkar från huvudklostret.
Tåstarp stavades fram till 1940 Tostarp. 1375 möter man namnformen Tostadstorp, dessförinnan finns namnformen Tostæthorp belagd.
Huvudparten av jorden i socknen löd i äldre tid under Skäldinge gods. Namnformen -arp, -torp går tillbaka till vikingatiden eller tidig medeltid. Bebyggelsen kring Tåstarp är synbarligen av gammalt datum.
I byn dominerar den höjd på vilken kyrkan uppförts. Traditionen vet berätta att man redan under hedentid helgat platsen till offer och gudstjänst. När kristendomen börjar få fäste i trakten, har det säkert varit naturligt att grunda en kyrka på en plats, som man vant sig vid att förknippa med gudsdyrkan.
Det finns anledning att tro, att munkarna från Herrevadskloster, eller Munka Ljungby, under 1100-talets slut och 1200-talets början uppförde kyrkan och som en av grundstenarna utnyttjade den "offersten" som återfinns i kyrkans andra valvslut på norra sidan.
I sin äldsta utformning bestod kyrkan av ett långskepp 25 alnar långt och 18 alnar brett. I sin östra del anslöt långskeppet till ett kor, som höll måttet 10 alnar och var något lägre än långskeppet. Längst österut var en absid uppförd.
På södra långsidan fanns ett vapenhus, genom vilket man kom in i kyrkan. Om mönstren från andra kyrkor följts, fanns en ingång också i norr i så fall kvinnornas ingång, medan männen hänvisades till södra porten.
Ursprungligen saknade kyrkan valv. Sådana slogs antagligen under 1400-talet, då tekniken blev allmänt känd. De två främre valven i dagens kyrka, de äldsta, har försetts med vackra bårder längs valvribborna. Dessa påminner starkt om motsvarande prydnader i Barkåkra kyrka. På samma sätt noteras att kring urtappningshålen i det östra valvets nedre kant på norrsidan återfinns ett kvinnoansikte.
På norra väggen i det främre valvet kan svagt skönjas två solkors, vilka har med invigningen av kyrkan att skaffa. De markerar platsen där biskopen stöter kräklan och platsen för vigvattnets apterande. I första valvet på norra sidan finns också rester av texter omöjliga att tyda. I ursprungligt skick har kyrkan förmodligen varit prydd med ytterligare nu försvunna målningar.
Koret täcks av ett vackert bemålat stjärnvalv. I vardera hörnet hänger en järnring. Under den katolska tiden hängde från dessa ringar rökelsekar i långa länkar. Om man följt det gängse mönstret när kyrkan uppfördes, är korpartiet och absiden - platserna för det rituellt viktiga mässoffret - kyrkans äldsta delar.
Dopfunten av sandsten syns vara i ålder med kyrkan. Cuppan är rund. Kring foten skymtar vädur- och människoansikten.
När reformationen infördes, fick gudstjänsten en ny tyngdpunkt, där det talade predikoordet spelar stor roll. Kyrkans predikstol byggdes 1619 och är försedd med den dåvarande danske kungens namnchiffer (C IV), Christian den fjärde. På predikstolen finns de fyra evangelisterna "i fullkroppsställning" som formuleringen lyder i en beskrivning från 1830. De är också markerade med symbolerna ängeln, lejonet, oxen och örnen.
Texten är välfunnen. Den är hämtad från 5 Mosebok 6 kapitel vers 6: "Dessa ord, som jag bjuder dig i dag, skall du lägga på hjärtat". Predikstolen är försedd med en badakin, där den traditionella duvan har sin plats.
Altartavlan från 1600-talet, renoverad 1776, är ett praktfullt arbete med tre motiv från Jesu lidandes historia: Getsemaneepisoden skildrad i det övre fältet samt i de nedre fälten korsfästelsen och uppståndelsen.
Den tredje prydnaden som dominerar kyrkan är krucifixet som antagligen varit placerat i triumfbågen.
Till 1700-talets första hälft hör också den gravsten som återfinns på korets norra vägg. Ursprungligen låg den över den gravplats, som iordningsställts framför altaret och där de jordiska kvarlevorna efter de båda döda fortfarande finns kvar. Inskriptionen lyder:
"Her leiutnant Peder Pedersen Larf vid Norra Skånska Regementet jemte des kära fru välborna Emerentia Zwarten anno 1710 Memento mori".
Runt stenen löper orden: "Är väl min make god och kjär barnen söta. Hvi gråter I för mig hvad kan det Eder båta Ack fröjdens heller nu, ty jag är sluppen väl från denna falska verlden till Himla Glädjens sal".
"Lotten är os fallen i det lustiga
Oss är en skön arfvedel tillfallen
Pietas - Justitia!