HAKARPS KYRKA

Interiör Altartavla

Våra rubriker:

Historik Altartavlan
En korskyrka Predikstolen
Kyrkans läktare En dopängel
Kyrkklockor och klockstapel Ljuskronor
Stöttepelare Sittplatser och vapenhus
Takmålningarna Brudkronorna

Historik

Hur länge det funnits en kyrka i Hakarp vet man inte. Inte heller varför man byggde en kyrka så långt från bebyggda trakter. Den äldsta uppgiften om Hakarps kyrka är från Gustav Vasas klockuppbörd 1530. Det var en liten träkyrka. 1693 gav Nils Hägerflycht sin inspektor Johan Olsson Ståhle i uppdrag att bygga en ny kyrka med hjälp av säteriets bönder, dagverkare och ökar.

Den nya kyrkan byggdes utanpå den gamla, som användes under hela byggnadstiden.

Första söndagen i advent år 1694 skedde den högtidliga invigningen av Hakarps nuvarande kyrka. Äntligen hade hakarpsborna fått sin nya rymliga helgedom. Den lilla, trånga medeltida träkyrkan, med alla dess brister, hade under de senaste åren orsakat mycket bekymmer för de styrande i socknen.

En korskyrka

Hakarps kyrka är en korskyrka med väggar av sten. Korsmitten bär upp ett torn som, i likhet med takkonstruktionen i övrigt, är av trävirke. De väl avvägda proportionerna ger byggnaden ett mycket tilltalande utseende. Två höga fönster i vardera korsarmen ger ett behagligt dagsljus inne i kyrkan. Koret är, liksom i de flesta kyrkor, beläget i östra delen.

Kyrkans längd i öster – väster är omkring 21 meter; breddmåttet är en meter kortare. Murarna är nära sex meter höga. Innertaket är plant, utom i mittsektionen där takhöjden är högre och bidrar till att ge rymd åt kyrkorummet.

Sakristian, som också är murad av sten, fyller ut vinkeln mellan norra och östra korsarmarna. Den har ett mindre fönster.

Kyrkans yttertak är täckt med takstickor av ek. Tornet har spira och förgylld kyrktupp. Från början var de östra och västra gavelspetsarna klädda med takstickor. Dessa borttogs år 1837 och ersattes med kalkputsning. Vid renoveringen i början av 1970-talet återfick dessa gavelspetsar stickbeklädnad.

Kyrkans läktare

Läktaren är delad i tre avdelningar; den norra var förr i tiden avsedd för faktoristaten och den södra var anvisad för ”Drängar och ungdom”. Den mittersta är, och har alltid varit, orgelläktare. Förutom dessa läktare fanns, vid mitten av 1700-talet, en familjeläktare som överdirektören Fredrik Ehrenpreus bekostat. Den var placerad över södra dörren.

Kyrkklockor och klockstapel

Från början hängde klockorna i kyrkans torn men på grund av tyngden och av de stora påfrestningar tornkonstruktionen utsattes för vid ringningarna nödgades man år 1747 bygga en fristående klockstapel. Där upphängdes de båda medeltida ringklockorna, en större och en mindre. Dessutom anskaffades en klocka ytterligare. Den kallas storklockan och väger 438 kg. Dess diameter är 93 cm. Den har följande inskrifter:

”Till Guds Namns Ähro och Hakarps församlings tienst är thenna klocka efter Patroni Eccleciae Högvälb. Landshöf. Arfw. Hägerflychts tillstielse och Församlingens åstundan igenom Probstens och Kyrkoherden And. Ståhls försorg med kyrkionens egen bekostnad guten i Stockholm åhr 1746 af Kongl. Styckgutaren Gerh. Meyer”.

När dånet af mitt liud tin öron monde röra, til templet skynda tig Guds ord andächtigt höra; doch achta tig, att ey blott liud tig tager inn, låt ordets kraft och saft intryckas i titt sinn”.

Klockstapelns tak var tidigare täckt med takstickor; nu skyddas taket av plåtbeläggning. Även klockstapeln har tornspira och kyrktupp. Elektrisk ringning infördes 1991.

Stöttepelare

Trots att kyrkklockorna hade flyttats till den nyuppförda klockstapeln upphörde inte bekymren för kyrkans tornkonstruktion. I början av 1800-talet upptäckte man att de bjälkar som bär upp kyrktornet är rötskadade och ”fara är att hela tornet och taket kan störta ned i kyrkan”. Man nödgades år 1805 stötta upp taket med de kraftiga pelare som tyvärr stör helhetsintrycket i den vackra helgedomen.

För att få stabilt underlag för pelarna var man nödsakad att fylla igen en del gravar som fanns under kyrkgolvet. Stensholms gravkammare var belägen under norra korsarmens östra del. Stoften efter de avlidna i denna grav begravdes, efter samråd med major Queckfeldt på Stensholm, i kyrkogårdens nordöstra hörn, där ett område på sex kvadratalnar för all framtid reserverades för den Queckfeldtska släkten.

Till toppen

Jesus och Emmauslärjungarna
I närheten av dörren till sakristian hänger en oljemålning som kallas Jesus och Emmauslärjungarna. Tavlan fanns redan då Anders Ståhl blev kyrkoherde i Hakarp 1712. Varifrån den har kommit är okänt, men man tror, att den är målad av en holländsk mästare, kanske av Rembrandts skola.

Vid kyrkans renovering 1894 försågs ramen med texten: "Si jag är med eder alla dagar intill världens ända Math. 28:20".

Ljuskronor

Långt fram i kyrkan hänger en förgylld mässingsljuskrona ”med tolv pipor”. Den bär följande inskrift: Till Guds nampns ähra och Hakarps kyrkias prydnad förähres dhenna liuuscroona af Wälborna Fruu Helena Hägerflycht och dhes son, secreteraren wärborne her Arvidh Hägerflycht anno 1703.

En annan ljuskrona har sin plats lite längre ned i kyrkan. Den har plats för åtta ljus och är skänkt av bröderna Dreffling år 1674. Den fanns alltså bland inventarierna i den gamla medeltidskyrkan. I kortakets norra del hänger en mindre ljuskrona. Den är en gåva från Margareta Meurling, skänkt 1970, till minne av hennes make Ivar Meurling.

Det gamla medeltida altarskåpet och krucifixet från samma tidsålder har numera sin plats på norra väggen i den norra korsarmen. På den östra väggen hänger Hägerflychts epitafium som bör följande text. Hans Kongl. Maij:ts för detta Generalinspector öfwer Småtullarna och accijserna uti Swerige och Finland och derunder liggande Prowinser den äldre och wälborne H Nils Arwedson Hägerflycht Herre till Hanestad, Jöransberg och Hakarp, född på Göthergården Ingaryd uti Wä Sept 1636 och afsomnad d. 9 febr. 1702.

Sittplatser och vapenhus

I minnesbladet från 200-årsjubleet, år 1894 uppgavs att kyrkans bänkar gav plats för mer än 400 personer, vartill 70 platser på läktarna. Sedan dess har antalet platser minskat – i norra korsarmen är de fasta bänkarna borttagna för att ge plats åt körsångarna och kororgeln. Även i övrigt har bänkantalet minskats för att möjliggöra knäfall – i enlighet med psalmbokens anvisningar. Numera beräknar man att kyrkans bänkar ger plats åt cirka 250 kyrkbesökare, plus 50 på läktaren.

Utanför kyrkans västra ingång fanns ursprungligen ett vapenhus av trävirke, men detta togs bort vid den renovering som skedde 1971. I samband med renovering inför 300-årsjubiléet 1994 fick kyrkan en modern och ändamålsenlig tillbyggnad vid västra gaveln – kanske en tidsenlig variant av vapenhus.

Till början