Församlingen har gett oss ett helt nytt liv!
Från Domsjö, via Lycksele och Umeå, har Gun och Bengt Genberg efter sin pension, slutligen bosatt sig i Skallören. Huset fungerade under många år som enbart sommarstuga, men har sedan två år tillbaka varit deras året runt bostad.

Här är havet ständigt närvarande och kan betraktas från soffan i vardagsrummet eller från den härliga altanen.

Bengt kallar stället för Paradiset, om än ett kallt sådant just idag. Men visst förstår jag vad han menar, när vi går runt i omgivningarna och tittar i sällskap med hunden Ludde.

Gun härstammar från Domsjö, där hon vuxit upp hos sin mormor och morfar. Hon började sitt yrkesliv på Hägglunds och söner, därefter följde en tid på Lantmanna. Bengt växte upp i Gene, spelade hockey i Alfredshem IK på sin fritid och arbetade i familjeföretaget som sydde och sålde pälsar. Han började som lärling för att så småningom kunna verka som körsnär. Företaget gick bra och utökades med en butik i Lycksele.

Bröllop i Själevads kyrka
När så fadern blev sjuk och avled, övertog Bengt rörelsen och flyttlasset gick till Lycksele. År 1961 firades bröllop mellan de unga tu och familjen utökades med två barn. Gun var hemma och tog hand om barnen till de började skolan, därefter arbetade hon med ekonomi inom kommunen och skötte även företagets räkenskaper.

Efter 40 år bröt familjen upp från Lycksele, villan såldes och företaget flyttades till Umeå. Men att sy och handla med pälsvaror blev med tiden alltmer ifrågasatt av vissa grupper i samhället, så det som en gång varit en framgångsrik affärsverksamhet med duktiga och stolta hantverkare fick så småningom avvecklas.

Nyblivna pensionärer
Planen var att flytta till Skallören vid pensionen, och här har Gun och Bengt nu bott i två år och trivs med tillvaron. Barnen är vuxna och har egna liv, men återvänder gärna till sitt smultronställe, där de tillbringat så många sommarlov och helger under sin uppväxt. Här finns plats för alla, och de två barnbarnen är ett kärt besök.

Men tiden närmast efter pensionen var en smula omtumlande för både Gun och Bengt. Att lämna sin arbetsplats, sina arbetskamrater och sitt sociala nätverk kändes svårt i början.

Konstlotteri
Bengt var engagerad i Västerbottens skidförbund och även ansvarig för prisanskaffning till Lyckseles IF: s skidtävlingar. Det var under den tiden han kom på den geniala iden att ordna ett konstlotteri.
- Det blev succé, givmildheten bland konstnärerna i Västerbotten var enastående och gav medel till den stora elitsatsningen i Lycksele skidgymnasium, säger Bengt.

Vårt nya liv
- Inkörsporten till vårt nya gemensamma liv i församlingsgemenskapen gick via kapellet i Skede, där vi en dag blev bjudna på lunch och jag blev medlem i sångkören ”vi ba sjung ba” i Banafjäl, säger Bengt entusiastiskt.
Det har medfört att både Gun och Bengt nu är engagerade i Grundsunda församlings arbete.
- Jag hjälper till med barngrupperna i Skede och även med Café’ Duvan, säger Gun,som dessutom tagit på sig kassörsjobbet i hembygdsföreningen.
- Vi har helt enkel fått ett nytt liv här i Grundsunda församling, säger båda samstämmigt

Del i Blomsterfonden
Vis av erfarenheterna i Lycksele vill nu Bengt anordna ett konstlotteri även här inom församlingen, som ska vara en del i Blomsterfonden.
- Vi har under årens lopp samlat ihop en hel del konst som vi gärna skänker till en välgörande sak, säger Bengt och hoppas att det blir av till hösten.
Både Gun och Bengt är imponerade över Grundsundaf församlingsmedlemmars stora engagemang och givmildhet.
– Jag fick förmånen att följa med och samla in vinster till Lutherhjälpens aktioner och det gjorde ett starkt intryck på mig, säger Bengt.
Han hinner även sjunga i Kyrkokören och det har blivit hans ögonsten, men den som är för honom mest värdefull och får honom att orka med allt är hans kära hustru Gun.
- Utan henne är jag ingenting, säger Bengt tillslut och torkar en tår ur ögonvrån.

Gunnel Westerinilder från konfirmationen här