Gemenskapen i Grundsunda församling förde Tor och Reidun tillbaks till Husum!
Tor Fondin, har hunnit fylla 79 år, är uppvuxen i Norge tillsammans med tio syskon. Han har flyttat runt både i Norge och i Sverige, men har äntligen slagit sig till ro och bor nu i Husum, tillsammans med hustrun Reidun. Han har haft ett omväxlande och spännande liv med sång och musik som sitt stora fritidsintresse.

Föräldrarna var båda egna företagare, fadern i måleribranschen och modern som klädsömmerska. Sina första fem år var familjen bosatt i centrala Oslo. Med tiden blev barnaskaran större och lägenheten för trång, så den byttes mot en villa några mil utanför stan.

Musikaliteten har han ärvt av sin mor, som var medlem i Frälsningsarmen. Det var också där han gjorde sin sångardebut. Stående på en bänk sjöng han till ackompanjemang på gitarr, endast tre år gammal. Hemmet flödade av musik och sång. När arbetsveckan var över kom de tio syskonen hem och musicerandet kunde börja.

– Ofta kom våra vänner och grannar också på besök och då blev det dans i stugan, säger Tor.

BackhoppniDet var inte bara sången som intresserade honom under barndomen, fotboll och framförallt backhoppning engagerade honom och där offrade han en stor del av sin lediga tid. Som sjuårig fick han sina första riktiga backhoppningsskidor och det resulterade i att han så småningom, med mycket träning nådde elitnivå som junior.

Ockupationen
Den nionde april år 1940, såg Tor de första tyska planen svepa in över norskt territorium. Norge var nu ett ockuperat land.

– Vi barn hörde de vuxna prata om kriget, men förstod inte vidden av det hela, säger han. Men livet förändrades för både stora och små, man pratade inte längre lika öppet i rädsla för kollaboratörer. Skolan där Tor gick intogs och blev logement för tyska soldater. Flera av mina klasskamrater, vars föräldrar sympatiserade med nazismen, hade uniformer liknande gestapos och gjorde hitlerhälsning.

– Dom barnen blev mobbade av oss andra, men egentligen var det ju inte deras fel, säger Tor eftertänksamt.Tyskarna lade även beslag på radioapparater.

– Vi hade en gömd och lyssnade på nyheter från England, det var viktig information för oss om hur kriget fortlöpte, men ett synnerligen farligt tilltag.

Kören, backhoppningen och arbetet som målare tog all tid i anspråk för den unge Tor.
– Jag hann sällan gå ut och roa mej, men en lördag slog jag följe med mina vänner och gick ut på dans. Den kvällen blev avgörande för mitt fortsatta liv, då träffade jag min blivande fru Reidun, säger Tor med ett leende på sina läppar.

Flytten till Sverige
Året var 1953 och Tor och Reidun var nu gifta och bodde i Oslo. Sommaren därpå åkte paret på semesterresa till Norra Finnmarken och en ort som heter Vadsö. Här bodde Reiduns föräldrar.
– Vi blev kvar i tre och ett halvt år, jag hade arbete i min svärfars entreprenadfirma och vår förste son föddes.

Väl tillbaka i Oslo möttes Tor av arbetslöshet.
– Det var ont om jobb för hantverkare under vinterhalvåret, så jag fick ta de jobb som erbjöds, nu hade jag en familj att försörja, säger Tor.

Beslutet att flytta till Stockholm där jobben fanns, var inte svårt att ta.
– Jag åkte dit själv, sökte jobb och bostad innan familjen kom.

Svenskt medborgarskap
Tors far var ursprungligen från Göteborg och Tor hade haft svenskt medborgarskap utan att var medveten om det.
– Jag gjorde norsk miltärtjänst utan problem, mitt svenska medborgarskap uppdagades tillslut när jag arbetade hos min svärfar, som då blev anklagad för att ha anställt illegal arbetskraft.

Det gick så långt att vi blev kallade till militärdomstol, men saken ordnade upp sig med hjälp av landshövdingen, så på 48 timmar var jag till slut norsk medborgare och är så fortfarande.

Anhörigvårdare
Familjen bosatte sig på Mälaröarna och hade utökats med ytterligare tre barn. Tor arbetade som målare och livet gick sin gilla gång. Barnen började skolan och när de passerat årskurs fem, gick flyttlasset in till Eckerö. Året var 1971. Fem år senare insjuknade hustrun allvarligt och livet förändrades med ens. Tor blev anhörigvårdare och har sedan den dagen haft ansvar för sin hustrus välbefinnande.

Pensionärskören
Att Tor och Reidun tillslut skulle hamna i Husum var helt och hållet dotterns förtjänst. Hon var bosatt här uppe och fick ofta besök av sina föräldrar.
– Vi blev förtjusta i den här lilla platsen. Här har vi ett socialt nätverk och framförallt gemenskapen i pensionärskören, säger Tor.

En social inrättning
Tor har varit ordförande i pensionärskören, engagerad i PRO och hyresgästföreningen. Nu har han slagit ner på takten och uppdragen. Men att sjunga i pensionärskören, ger han inte upp så lätt.
– Jag blev emottagen med öppna armar när vi kom hit för 17 år sedan, så kören betyder inte bara sångarglädje, utan också en social inrättning som jag inte vill vara utan, säger Tor och tittar ömt på sin älskade Hustru Reidun.

Gunnel Westerin