Jag fann en tro!Är det inte ofta så? För att komma fram till något måste vi öppna nya dörrar, söka nya vägar. Vad som sedan händer på resan går inte att överblicka förrän efteråt, när vi står med resultatet i handen
Så har det också varit med min väg in i kyrkans gudstjänster. På frågan om att vara gudstjänstvärd och delta med att läsa någon av söndagens texter tvekade jag inte en sekund. I uppgiften såg jag en möjlighet att få fördjupad kunskap i Bibeln.
Det är svårt att bortse från faktum att vi i mycket lever efter de moraliska grundteser som den kristna etiken förespråkar. Tio Guds bud bär vi med oss, även om tyngden i dem mattats ut under de senaste 30 åren. Vår kristna tro finns som en del av vårt västerländska samhälle, men mer diffus och mindre som en aktiv del i vardagen än på många andra platser i världen. För mig var tiden inne att gå till källan.
Efter ett par år har jag förstås bara skummat på ytan i denna böckernas bok. De bästa av predikningar som jag tagit del av har i alla fall gett mig nya insikter. Ny kunskap har jag också fått om kyrkoårets alla helgdagar, vad de handlar om och den symbolik som omger dem.Vad som mer oväntat kommit till mig, bit för bit är en växande tro. Som tonåring och i konfirmandundervisning var kyrkobesöken både många och välkomna. Sedan kom vuxenlivet och den tidsanda som var 70-talets. Livet tog andra vägar. Lite slarvigt har jag bekänt mig till en barnatro.
De regelbundna besöken i kyrkan har inneburit en väg tillbaka. Jag menar att kyrkorummet och liturgin har haft stor betydelse i sammanhanget. Allt hänger ihop; orden, rummet, musiken och symboliken. Det stör mig lite att några av symbolerna fått en ny plats kyrkan. En söndag i medeltidskyrkan på Grundsundavallen har i alla fall blivit en viktig del av min tillvaro.
Det är där i det snart tusen åriga rummet, med dess mjuka valv och enkla dekorationer, predikstolen med de rödkindade änglarna och korfönstret med alla symboler som känslan, tankarna och den alldeles speciella kontakten infinner sig.
Kyrkans hus är förstås ett utmärkt initiativ, med plats för social gemenskap mitt i byn. Som jag ser det kan det ändå inte mäta sig med kyrkorummet när det kommer till andlig gemenskap.Läs mer här!
Ann-Sofie Ingman